på 21 dagar; men då många bafva trögare fattnirgsgåfva, och 48 NVkvisst ingen rätteliist undslippa. ut kunna. näm sinttrum, så skude alltideen liten bevärlags skola, hvilken efter zom behof gjordes kunidd utsträckas ända till 42 deagåt, qvarstanna ef? er mötets slut för att-under isa de mindre lärsktige; såge beväringemhöräf, det dem siutigen tlitid tvingades at inlira ett visst qvänuin, så skulle i allmänhet genast i början mera flit och uppmärktamhbet förspörjse, än som Hu eger rum. Landtstormen bör ordnas genom lag. Då skyldigheten stt försvara fäderneslandet bör upphöra först med orkeslösheten, så föreglot såsom gräns för nämde skyldigbet gubbsl!ern eller 50.år. .Landtstorrmen börvara mi ltäriskt ordnad, emedan den annars blott ut gör en oordnad menniskomassa, hvilken i strid med en väl disciplinerad fiexde utsätter ig för blodsutgjutelse utan resultat. Öfver: lägsenheten måste ersätta bristande marnove färdighet och entusiasmen dugligt befäl. I öfverensstämmelse med Stjernswärd föreslår örfattaren landtsiormens indelande i tvenn: uppbåd, nemligen det första från utträdandei ur beväringsåldern till 40 år, och det andr från 40 till 50 år; det första skulle blott jenstgöra inom provinsen, det andra alienast mom bäradet. Med våpen och öfriga förnödenheter (utom ammunition, som kronan beståt) bör landtstormen själf förse Big; dest ändamål är ej att leverera drabbniigar, utan att utgöra flygelbetäckning, besätta reträttpo sitioner m. mm. d;; äfven här bör skilnad göras emellan de stridande och icke stridande. allt efter som de tillhöra-den ena eller andra klassen under beväringsåldern ; de senare skulle utgöra arbetsmanskap, uppkasta fälterk, laga eller förstöra vägar och broar, fälla rörbuggningar m. m. d...Då landistormen naturligtvis blott en kort tid kän vara tillsamMans, emedan deäön sjelt bör förse sig med förnödenheter, så måste den skyndsamt kunna samlas, hvarföre följande organisation föreslåg: den indelas sårom armen på bataljoner å 900 man, å 4 kom anier, å 3 plutoner hvardera, hvarvid bataljonen och kompaniet så vidt möjligt är fogas efter häradet och sockten. Under fred tillsättas provinsbefälhafvare och bataljonschefer af konungen; komvanibetälhafvarne väljas af truppen. Vidkrigautbrott samlas landtstormen kompanivis, mönstras, indelas i tre plutoner, och väljes det sterstående befälet, hva:vid ingen får afsäge sig förtroendet, hvarefter gemens man hemförlofvas. Befölet sammendrages derpå bataljonsvis och öfvås i nödiga stycken under provinsbefälhafvarens inseende, hvarefter äfven detsamma hemförlofvas, tilldess bebof göres. E:t väl ordnadt system af larmsignaler och brefposteringar, jemte bestämda mötes satser, bör finnas. Till beväpning föreslås bössan för en tredjedel och lahsen för åter stoden, eller så många som ej hafva gevär, samt för alla knif och yxa. Aflansar böralltid ett bestämdt förråd förefinnas inom hvarje kompani. I afseende på legning anser förf. dst orimigt, att någon skall få köpa sig fri från den förnämsta sambällsplikten; detta innebär tillika en stor orättvisa emot den fattige. Dö ikväl i ett civiliseradt samhälle ömmande omstärdighster kunns förekoioria, så föreslås jenstebyte mellan beväring och landtstorm, dock biott inom stridande och icke stridande slasserna, samt så att beväringen har genomått sin rekrytskola, och den, han vill ställa r sig, ej öfverskridit en viss ålder. Sådant är i korthet inzehället af denna fo steriändska skrift, hvilken) om än få af de d6er, som der framställas, ianseende till det ringa utrymmet fullständigt kunnat utvecklas, likväl förtjenar att af hvar och en med upp märksamwhet läsas och allvarligen behjertas. Med rätta hänvisar förf. i slutet derpå, att vi ned vida mera intresse än hittills måste omfatta utvecklingen af folkbeväpningsprincipen, samt äfven vara beredde på uppoffringar för försvaret, såvida vi ej snart nog eftertrycklisen skola straffas för vår försumlighet och en sång fördömas af våra efterkommande.