gonting ömtåligt, visar sig vara af alldeles samma halt och lika pålithg som riddarhusjunkrarneg, brukar alltsomoftast det gamle godkända receptet, ehu:u med en tillsats af n:gra särskilta kryddor, gom ö anrättningen Jitet mera pikant och rafflande. Deraf den märkvärdiga öfverensstämmelse som, öaktadt vissa olikheter i maner:t, börjar förråda sig uti en och annan uppsats i Svenska Tidningen och Folkets Rözt, och specielt uti uppsatserna till försvar för vidunderligheterna 1 den militäriska befordringsfråga, som på den senaste tiden tagit uppmärksamheten i anspråk. S4När vi sålunda upptaga till besvarande Svenska Tidningens och en dess insändares anföranden, så besvaras i och med detsamma de redan framkomna utgjutelzserna i Folkets Röst och de fullkomligt enabanda, men litet mera groteska, som naturligtvis om söndag kunna väntas i den andra lifoch hustidningen Söndögsbladet, då vi naturligtvis endast med förakt kunna bemöta det enda för dessa senare blad egendomliga: otidigheter och insinuationer. EZDet heter att den uppmärksamhet, som vi egnat åt hr Bildts befordringsbana, är af politisk art. Ja, ganska sant! Vi se denna sak verkligen ur pohtisk synpunkt; men äro vi icke tvungne dertill? Står icke hr Bildts bbefordringsbana i det intimaste sammanhang med politiken, och är den icke långt mera en politisk än rent militärisk företeelse. Om ett favoriseringssystem allt mera utvecklar sig. om ena gängen den grundsatsen uttalas att det är en förbrytelse för en militär att äfven på det mest anspråkslösa sätt befatta sig med politik eller uttala en politisk öfvertygelse, och om personer till följd af denna grundsats bli förföljde och tillbakasatta, men det vid andra tillfällen visar sig, att det endast är fråga om, hurudana politiska åsigter man förfäktar, och att personer, som visat sig såsom nitiska politiska partigängare, just till följd af denna sin verksamhet blitvit omhuldade och framdragna, så har hvarje sak, som tjanar till att närmare belysa ett till sina verkvingar så utomordentligt skad!igt och demoraliserande förhållande, onekligen sin fullt berättigade plats i den politiska diskussionen. Politisk öfvertygelse, är i våra ögon ingen svår synd, och vi värdera sefisamma hvar den finnes, i fall den visar sig grundlig, ärlg och uppriktig och icke blott afficheras så som medel för ernående af enskilta syften, vare sig för att jikta efter en falsk populari tet eller för att göra lycka och få sola sig i de makthafvandes gunst. Vi unna gerna hr Bildt enskildt allt godt och alla förmåner, som ban utan det allmännas skada kan ern3, och skulle icke ha gjort hans befordringar till särskilt föremål för vår uppmärksamhet, om de icke vore liksom exponenter för ett system, som är förderfligt, derföre att deti vidsträckta kretsar verkar demoraliserande och alstrande liknöjdhet, lycksökeri samt ett alltmera sig utbredande missnöje. Förslaget till att bugna hr Bildt med en majorslön framkållade genast, då det ryktesvis blef bekant en allmän sensation, så väl med anledning af sakens beskaffenhet ioch för sig sjelf, som för de oblyga soismer, på hvilka förslaget var bygdt; och när man sedermera genom sitt hufvudlösa och till en del olagliga beteende visat, huru ängslig man var att detta förslag kunde erhålla offentlighet, har frågan fått ännu mera politisk karsiter, och man kan väl, såsom vi ofvan antydt, söga att det är en verklig principfråga. Svenska Tidningen söker betäcka allt det förvända och besynnerliga i dessa manövrer med egiden af general Wredes namn. Vi svara hörtill, att vi hysa aktning för detta namn och värdera friherre Wrede såsom vetengkapsman och snille, samt att vi tillfullo inse det kinkiga i hans ställning, då bar torde anse sig icke kunna b stämdt afgöra, buru långt hans verkliga befoger sig, och nödgas underordna sitt omr öme ett annat inflytande, som, då sakerna äro stälda sål balft som nu, kan anses berättigadt; att han med sina många utmärkta egensksper icke eger den takt och värdighet samt det stränga afseende på lag och rätt, Bom all id borde finnas på en chefsplats, det har han så väl nu som 1849 i den Zachrissonska affären ådagalagt. 1 afseende på Svenska Tidningens insändare kunna vi fatta osg tämligen kort. Haur artikel innehåller dels endast ett upprepand:s af en i t. f. generalfälttygmästarena försleg förekommande ozanning, dels ett lofordande af hr Bildts förtjenster. Påstäendet att enligt artillericts organisation artilleristebsebefen och .efilhafvaren id artilleriläroverket skola va:a regementsofficerar på stat är, såsora viförut visat, .lldeles ogrundadt. Artilleriets organisation innehåller icke den ringaste antydring derom. Deremot finnes i eit kunglig 19 Juni 1835 stadgadt, att till fälttygmästarsbefa:tning in gen mä anmälas som icke innehar åtminstone majorsarad. ftlnsändaren lofordsr på det högsts hr Bildts militäriska förtjenster; men när man närmare ser på hvad han härwinnan har attanföra, s skull: dessa förtjenster hufvu: sn redu-: cera sig derbän, att han varit lärare vid vili )t tärläroverk samt att ban under utrikes resor inhämtat militäriska insig:er. Uppgift i föra seendet äro så till vida oriktiga, som hi Bildt icke varit lärare, utan en repstitör vid Marieberg, Att han några ör varitinformationsofficerare vid Karlberg i de allraförsta elementer af artilleri och handg slära, har sin riktighet, men att han härvid ådagalagt eller ens haft tillfälle att ådagalögga några utmärktare militäriska egenskaper, tordt väl insändaren näppeligen för allvar vilja påstå. Om förtjenster såsom lärare skulle tagas i betraktande, så skulle man i sanning ba helt annorlunda förijenta män att framdraga och belöna, och om militäriskt snille, de djupaste militärvetenskapliga insigter samt out tröttligt nit och arbetsförmöga tillsammans vägde någonting vid besättandet af vistigsre mm I SR AA än fn FA