ket utan tvifvel är. 1 och Pays befinr er si sin fulla rätt, som de uttalar en tri . Obeatridli kritiker or cat ågont 1g pavska lofligt, härvid så mycket hellre :tidsing för närvarang sanning, nemligen de kalk M Oh den förkastelsedom, som marAN srmontg nyligen utgifna memoirer i MET EP, ett afecenie jinge, Dessa memoire hade intagit en så upphöjd 7 sbällsställning, ha!e varit på ett så verkseat och så olyckebringande sätt inblandad i Frankrikes missöden år 1814, art hans arbete nödvändigt skulle väcka ex bflig nyfixenhbet och ett stort uppseende, Daita har ock inträffat, och memoirerna ha, synnerligen med anledning ef pries Eugåne, hvars sinne här förblifvi: mycket popu framkallat en klar och segerrik vederlä.gning, hvilken ni utan tvifvel kävner, och de ha sedermera erhållit äran af en f.lletändig kritik i en här nyligen utkommen bok Men den fråga, som i sjelfva verket intager främsta rummet på dagordningen, den fråga, som sysselsätter på en gång Siecle, Gazettej de France, Charivari, mm. fl., den fråga, på hvilken de tidningar, som ej tala derom, tänka fullt ut lika mycket som de hvilka derom yltra sig, är hvad man kallar det lagliga återställandet af adeln, ett återställande, hvilket skulle bli en följd af det lagförslag, som äsyftar att anställa åtal emot det obehöriga antagandet af adliga titlar; ett lagförslag, som i närvarande ögonblick är under pröfning i statsrådet. Detta har gjort samma verkan gom en ljungeld, hvilken slagit ned i ett krutmagarin, och jag kan ej begripa,att den kejserliga himlen låti en sådan passera. Adel! en lagligen återupprättad adel! detta är någonting i nögsta grad motbjudande för Frankrike, och i dess ögon vida betänkligare än hvarje förminskning i dess frioch rättigheter. Jag vet ganska väl, att man gifver detia lagförslag en vidsträcktare mening än det verkligen ezer. I sjs fva verket stadgar det endast åtal mot perso: ner som antagit eller komma att antaga adliga namn eller adliga titlar; men redan detta är alldeles förmycket. Men skulle aldrig sluta, om man, utan att tala om det sår detta lagförslag tillfogar den si djupa, så outplånliga känsla af jemlikhet. som räder inom Frankrike, ville uppräkna all svårigheterna . dess tillämpning, samt de barnsliga eller 1öjliga uppträden, som deraf skule blifva en följd. Det är i sanning ej annat n sådana företeelser som slaget vid I:ly eller intagandet alt! Sebastopol, som skulle kunna förmå oss att smälta, jag vill ej säga adel, men blott en enda adelsman. Om man nu ifrån tidningar vill öfvergå till tidskrifter, 81 finner man att Revue Contemporaine i och genom dess långa artikel om krisen i afseende på hyrorna mest anslagit stämningen för ögonblicket. Men artikeln förtjenar en utförligare undersökning, och tiden tvingar mig att nu sluta. ÅA. H. Oce—E——R EEE