SDR MUS AULA UDP VART (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 14 April. För ait cj förlora tråden af våra franska idger, niåste man då och då kasta en blick på pressen, ochdetta skall med er tillåtelse i dag komma ett utgöra föremål för mitt bref. Hvad man egentligen kallar politik, fortgå hät inom sin vanliga krets. Neufchåtelmå E . a set, tvisten emellan Österrike och Sardinie 2, de engelska valen och deras ännu ovis -Yösmultat, Montenegro, om hvilket Öster fena och Ryssland slitss, furster de stridiga inflytelser, som der frågan om hertigdömena, OT skandin vismen, gamt åtekilliga andra tvist punkter af mindre vigt, sysselsätts fortfare 4. uppmörksamhe en för dagen, men dem ämnen ha blifvit så utförligt behandlade, att lusten dertil! förgått ätven de publicister, som äro mest fallna för omaäg-lser, och de läsaro, hvilka med det aktningsvö rdaste tälamod fördraga dylikt, Häirifråt i måste man likväl undantaga skandinavisment, ev. för oss ny fråga, hvilken vi som map pästår, föga begripa och hvaröfver en nyss utgifven tidning lofvar att meddela oss ulörliga förklariogar. Ifall den håller sitt lölte, vill jag framdeles härom underrätta. Midiibland den yttre politi? rier ha vi epyellertid för g ket något nytt att bjuda på. Det är ryktet om ett närmande mellan romerska hofvet och sardinska kabinettet, under Frankrikes och Spaniens bemedling, Grefve Cavour säges vilja ingå på dessa under: andlingar i efsigt ett sålunda kupoa försäkra sig om de konservativas stöd. Bland alla de frågor, som för närvarands 7agiteras i främmande land, upptager emellerstid svenska relgionsfrihetsfrågan ostridigt lifli.gaet vår uppmärksamhet, vere sig att don för detta företräde har att tacka sia egen natur, det intresse den erhåller genom den allmänna rörelsen i sinoena, eller att den får ett förhöjdt lif genom alla de sympatier, som vi hysa för ert land, eller ock måhända deraf att båda dessa bevekelsegrunder härutinnan samverka. Visst är emellertid, att jag hä Äunnit en mängd personer hflig: intressera sig för genomförandet af de lagar, som ha till föremål att hos er mildra den religiösa oför:dragsamheten, och det skall säkert törvåna er. då jag berättar, att jag i detta ämne erhållit ganska många bref från personer högt ansedda genom sina kunskaper och sinsamhällsställning I dessa bref berättas, att man i Stockholm utspridt ett rykte, att våra tidningars artiklar öfver religionsfriheten blifvit fabricerade i nämde hufvudstad af kstoliker och genom dessaz försorg skickade till Frankrike, der mean endast af en slags artighet skulle ha lädt trycka dem. Man ber mig i dessa bret enträget att vederlägga dessa rykten och att intyga stt de franska tidningarne i afseende på denna fråga om religionsfriheten i Sverge tala helt och hället i eget namn, Från förstarögonblicket af denna frågas uppkomst betraktades den här som en fransk fråga, Den har inäresserat och fortfar att intressera de mest upplysta män ibland oss, och jag har ej träf fat en enda, som ej ansett er vara skyldiga icke blott den europeiska civilizationen i allmänhet, utan ock den uppböjda plats I der intagen, att göra er relig:ösa, eller rättare sagdt kyrkliga lagstiftning mera tolerant, mera verkligt kristlig; och som ej uttryckt de upp xiktigaste och de mest bestämda önskningar, att edra ständer målte hyss samma årigt Jag beböfver väl ej för er nämna, att ingen svensk katolik eller någon katolik, gom vistas i Sverge, förmått mig att göra dessa förklaringar. Jag känner mig veterligen icke en enda sådan. — Nej, religiousfrihetsfrågan måste i och för sig genom sin upphöjda art, sina djupa och vidtomfattande följder helt naturligt intressera ett land, hvilket såsom Frankrike länge sjelft varit upprördt af denna fråga, och som i sin historia, ja, i sina ädlastes bloc kan läsa intoleransens olyckor och fördragmhetens välsignelser, och då nu denna fråga agiteres hos en nation, hvilken sjelfva barnen hos ose. då de komma ur skolan, äro vana att benävona Nordens fransmän, är det för ocs omöjligt att härvid förblifva likgiltiga, At: förebrå oss lifligheten af ett eådant intresse vore detsamma som att förebrå 085, att viälska er, att vi högakta er. Vi tro, att ifrågavarande reforra skulle i ert land åt protestantigmen återgifva dess verkliga mening och stälja den på dess rätta grund; att politiken i detta hänseende står i öfvererssiämmelse mer religionen och humaniteten, Vi kunna misstaga oss häruti, men sådan är den opinion, som räderiFrankrike bland de mest aktningsvärda och utmärkta personer, Vare sig protestanter eller katoliker. Man kan läsa en artikel i denna riktning i Revue des deux mondes för den 1 April. . Denna citation återkallar mig till min ut gångspunkt, som var en öfversigt a? våra tidningar. Jag vill ej tela om de strider, son egt rum emellan Constitutionnel och Journa: des Debats öfver Frankrikes lagstiftning oc! rättegängsordning, jemförda. med Englands. Detta är en thes, så invecklad och mångsidig, att deraf icke något säkert och antagligt resultat kan vinnas, när den endast diskuteras inom det rånga utrymmet af en tidning. Hvad som är det egentlig: anmärkaingsvärda i denna debatt, likasom i gå mön ga andra, är tendensen hos den ena at d: båda kämparne (jag behöfver cj säga hvilkendera) att sätta förtroendet till makten, till reBeringen öfver förtroendet till sig sjelf, sina rättigheter, sin borgerliga och politiska per sonlighet, — Constitutionnels sats går, med eti ord, ut på att säga, det för -yndareskap är nd!igt mycket bättre än emancipation. Detta ir i förevara de ämne eumman af hvad vii alla ämnen få höra af de tidningar, hvilka gjort till sitt kall att för våra ögon frambålla ördelarne af ett styrelsesätt, der makten utöfvas på ett starkt och allsidigt sätt. Detfå ir tonen för dagen. Detta är de politiska fastland: ln 0 E KA 1 .sike, Porudömena och ro verkande