— Den musikaliska allmänheten lärer icke underlåta att egna sin uppmärksamhet och sitt Hfliga deltagande åt den konsert i kongl teaterns-lokal, zom i stället för recett gifve: till förmån för en af operans mest förtjert artister hr Walin lördagen i denna. vecka, då man får det sällsynta nöjet att höra eti al den nyare musikaliska komposifionens förnäm sta mästerverk, Mendelssohn-Bartholdys oratorium Elias, vid hvars uttörandeicke alle: nåst operans samtliga artister och körpersonal, utan äfven ett större antal amatörer biträda. — Kungliga teaterns repertoire upptager för i morgon: Grefve Essex, samt för förata gången: En hustru söm afskyr sin man; fredagen-den 24: Kung Carls jagt; lördagen d:; 25:z Konsert; sötdagen d. 26: Kung Caris jagt; måndagen d. 27: En hustru som afskyr sin man, och för första gången: Jacob von Tyboe; onsdagen d. 29: Jacob von Tyboe och Veteranerne; samt torsdagen den 30: Robert af Normänaie. Under öfning äro: Tycho Brahes ungdom, Muntra fruarne i Windsor samt Friskyitens ENE Re AA — Med anledning deraf, att öfverståthållareembetet tilldelat formskäraregesällen F. Brink en belöning af 5 specier för det hap under loppet af fyra år med egen lifsfara räddat 20 mexsniskolif, yttras i Friskytten: Det är ingenting att säga derom, att öfverståthållareembetet betalar 1 riksdaler stycket för räddade menniskor: Det är i alla fall en grace; ty sådana belöningar hörer det väl icke egentligen öfverståthållareembetet till att utdela. Det är konungamakten, representerande samhället, som detta prerogativ tillkommer; och sedan. räddarens gerningar och namn nu blifvit kända; är det-hennes skyldighet att belöna med den utmärkelse hon har attlemna. Enärsvärdsorden utdelas till erkänhande af deras förtjenst, rom tappert slagit ihjel menniskor eller, i brist af tillfälle dertill, åtminstone under en längre nykter och ordentlig lefnad afvaktat tillfälle att göra det, så lärer den:orden icke kunna: lemnas åt någon, som bara räddat drunknande., De andra ordnarne äro icke heHer-afsedda för. detia ändamål. Men konungamäåkten här medaljer, Och om än en sådan utmöärkelse icke ana berömmelse, som ligger i detegna medvetandet af handlingens förtjenst eller det allmänna erkännande denna rönt, så fordrar likväl samhällskonvenatisen att konungamakten ger ett synbart bevis på detta erkännande. Föremålet är åtminstone! ieke för litet att varsnas af det öga, som kunnat uppspalia förtjensten hos uniformsskräddare, bandagefabrikanter och dånsmusikkompositörer. Vi-tillägga, att. en af-de skamligaste uppenbarelser af aristokratisk. anda och rangskilnad i vårt land består uti den gängse praxis att vid belönandet af förtjenstfulla handlingar bestämma belöningen icke med afseende på handlingens berkaffenhet, utanpå personens sambällsställning som: utfört densamma. Om en löjtnant eller ens ung tjensteman. räddar någon ur lifsfara, så erhåller han derför vanligen en guldmedalj; men sorå er person ur arbetsklassen utför en handling af samma slåg; men sf låsgt-större betydelse, vittnande om låsgt mera mod, rådighet och sjelfförsakelse, så belönas han med -en silfvermedslj eller -också fårshanlitet penningar, liksom ansåge man håns lif vara så föga värdt, att det bör kunna stå till köps för några riksdaler. 1 4 — — Man läser i Örebro Tidning: Underligt nog är att vi nu i ett års tid haft jernvägsförbindelse med Nora, men kongl. svenska poststyrelsen har ännu ej funnit för godt att föranstalta om breflåda för denna linie såsom den Jångt före detta gjort för de flesta åvgbåtslinier. Underlåtenheten är)så mycket mer oförklarlig, som största förlusten deraf.tvifvelsutan drabbar postverket. RN —— — Om vår genom sina resor i Afrika bekante landsman hr Ch. Andersson meddeiar Wenersborgs tidning följande underrättelser: Enligt nyligen ankommet bref, dateradt Wal shbay den 30 December 1856, är red: i tillfälle meddela, att hr Anderssons genom förra strapatser försvagade belsa är betydligt förbättrad, samt ätt han tillsvidare, mot en hög aflönivg, emottagit förtroendet att vara öfverdirektör för de i grannskapet af Walfishbsy bebearbetade grufvorna. -Eweilertid, fastän säledes för egen person till någon tid bunden, bar han ej lemnat ur sigte planen för vidare undersökningar uti det inre af Afrika, alldenstund han uppgjort öfverenskommelse med mr Greea (densamme som varit ingenitr Wahlberg följaktig och !emnat underrättelsen om dennes död) att, efter hr Anderssons ånordning och på bans bekostnad, fortsätta upptäcktsresorna: — Lyckas allting väl, har hr Andersson för afsigt att efter 5 ä 6 år återvända till sitt fosterland, för att der tillbringa sina återstående dagar. ———— — Vi finna uti en korrespondens från Paris till en fransk tidning följande yttran-! de om en musikalisk soiree, vid hvilken! vår unga lafidsmaninna mll Leman, som sedan ett par år vistas i Paris såsomelev. af den berömde sängläraren Duprez, uppträdt med stort bifall. j Konserternas buller, skrifver den franske korres-:; pondenteny öfverröstar nu alla andra buller. Man! vet ej hvem eller hvad man vi!l höra. Likvälskulle! de lycklige inbjudne hellre ha försummat allt annat, än de låtit afbålla sig ifrån att bevista den musikaliska söirke, som i lördags egde rum hos mr Du-; pres. De exequerande utgjordes till stor delaf hans elever, men endast af sådane, på hvilka mästaren kunde vara fullt säker och åt hvilka han gifvit hvad : som kan gifvas : storhet och stil i sången och denna metod i recitativet, som der gjort revolution. Hvad. .som icke. låter gifva sig, nemligen röst, intelligens och detta tusan djefla (le diable au corps)! som utmärker konstnären, eges likväl i hög grad: af några ibland dem., . . Aftonens glanspunkt : var Rigoletto, ur hvilken de! förnämsta seenerta sjöngos och speltes.i kostym af! hr Duprez med biträde af hr-Octave och mllerna; Leman och Arnaud. Vi återfunno der den: store sångaren, med sitt förträffliga recitativ, sin breda stil i sången och sitt dramatiska föredrag Narr el-å