STOCEHOLM den 22 April Det infiytande, — för att nyttja riksgälds, afdelningens förut citerade ord — som den lifligast omtvistade frågan, eller den om vestra stambanans anläggning norr eller söder, om Mälaren; måste ega på hela jernbansystemet, har föranledt oss, att så omständligt, som vi gjort, skärskåda de skäl, hvilka: riksgäldsafdelningen ansett i alla hänseenden tillfyllestgörande för sin tillstyrkan, att vestra stambanan lägges söder om Mälaren. Mycket i skulle dertill ännu ytterligare kunna tilläggas; men vi föreställa oss, att det redan sagda: skall vara tillfyllest att bringa den omivi-j stade frågan i sin rätta dager, och vi skola alltså nu följa afdelningen vidare och betrakta förhållandet med den föreslagna så kallade norra stambanan. Vi hafva redan anmärkt, hurusom afdelningen låtit: komma sig till last samma fel, som öfverste Ericson först -begått och Kongl. Maj:t i sin proposition derefter obesedt u:prepat i fråga om den genom vestra stambanans 1edande genom Södermanland uppkommande s. k. besparing i längd och kostnad för staters jernvägsbygnader. Denna besparing utgjorde ett bland de der tillfyllestgörande skäler för afdelningens tillstyrkan, hvarom talas eid. 54. Såsom ett bland de många bevis detia utlåtande så ymnigt företer på motsägelser, bristande följdriktighet och saknad hågkomst af hvad redan blifvit yttradt, må här tilläggas, att å sidan 50 läses följande: I fråga om den inverkan på sammanlagda längden af statens jernvägsanläggningar, vestra stambanans ledning norr eller söder om Mälaren kommer att medföra, anser sig utskottet, som äfven åt detta förhållande egnat sin uppmärksamhet (!), böra upplysningsvis erinra, att genom de norra jernvägsliniernas utdragning från Upsala och Frövi uppkommer nästan samma väglängd för statens jernvägsbygna-i der, om nämde stambana lägges på Mälsrens södra sida, som genom: utförande af de utaf jernvägskomitn föreslagna jernvägslinier på hvar sin sida af deåjda sjö och Hjelmaren. ) Nu var således den 4 sidor förut så stolt framhållna besparingen af 12!V, mil etc. försvunnen, och med skäl, då afdelningen kunnat upplysningsvis: erinra, att ifrån Stockholm till Hjulö genom Södermanland är 221, mil och från Stockholm öfver Upsala, Sala och Frövi till Örebro. 25 mil, tillhopa 471,, mil, under det ätt efter jernvägskomitens förslag banan från Stockholm norr om Mälaren till Hjulö endast är 26 mil, från Stockholm till Katrineholm 127, ochfrån Katrinebolm till Örebro 62; mil, tillbopa 4574 mil, 1013 mil för Köping-Hult-banan inberäknade. Den erinran, som: ofvannämde hänseende gjorts å sidan 50, hindrar emellertid afdelningen icke att några sidor längre fram (sid. 55), enligt det kända: On revient toujours å ses premiers amours,, yttra, att genom antagandet af den af utskottet (2). tillstyrkta riktningen för vestra :sstambanan genast efter dess utgång från hufvudstadeny besparas för staten bygnadskostnaderna för ej mindre hela vägsträckan mellan Stockholm och Katrineholm i Södermanland, än för jernvägsanläggningen från Katrineholm till Nerike — i sanning ett trolleri, värdigt cfdelningens celebra majoritet. För vanligt menniskoförstånd gifves det eljest blott en enda utväg att bespara kostnaden för hvad bygnad det vara må, och deita är genom att icke företaga den, hvilket ock i vår tanka är hvad man här för närvarande gjorde klokast uti att besluta sig till. Då man utgår från den grundsatsen, att stambanorna böra till en början inskränkas till så ringa antal, som möjligt och till dem; hvilka medföra det tidigaste och säkraste gagnet, vore det i sanning ändamålsenligast i båda dessa hänseenden att icke företaga någon jernvägsanläggning mellan Stockholm och Katrineholm samt från sistnämde punkt till Nerike, utan i dess ställe låta den östra stambanan framgå; i den riktning jernvägskomiten föreslagit från Norrköping öfver Qvieksund till Wendle på vestra stambanan, samt uppmuntra den enskilta företagsamheten att vidare fortsätta jernvägsanläggningen förbi Sala och Hedemora upp mot Siljan. Genom en såden riktning af jernvägsanläggningarne skulle på samma gång en besparing i utgift vinnas och provinsernas sanna intresse bäst befordras. Södermanland och Östergötland finge visserligen härigenom en något förlängd väg till Stockholm, men olägenheten deraf förminskades genom tillfället att vid Qvicksund finna sjölägenhet, så länge segelleden är öppen; och under den tid vattenkommunikationerna äro stängda, hvilket just inträffar på den del af året, då landtmannen efter slutad tröskning afsätter sin spanmål äfvensom sing gödkreatura finge såväl Södermanland som Östergötland genom banan till Dalarne en vida förmånligare marknad åt sig öppnad, än om de skulle bafva hufvudstaden till sin så godt som enda afsättningsort. Denna vinst skuile: mer än uppväga det menliga af en ökad väglängd till Stockholm, hvaraf. olägenheten egentligen är känbar för den resande och endast under den tid af året, då ångbåtsfarten hvilar. Den norra banans af K. M:t godkända ledning från Stockholm öster om Sigtunafjerden i nästan rak linie till Upsala, och derifrån till Sala samt föreniog med Dala-Gefle-jernvägen synes vara denna banas mest ändamålsenliga riktning,, säger afdelningen, och bar deri ofelbart rätt, så vida ändamålet är motverkandet af vestra stambanans ledande norr om Mälaren. Men ,att med afseende å trafiken sinom de på kommunikationer vanlottade nor:a SELL me omer EM KR AA OR SE KE SDS PE FÅ SSR OK