Huru Ernst Ludvig läser sin historia. Vi ha redan en och annan gång sett oss föranlåtne sysselsätta 028 med en författare i Svenska Tidningen, hvilken tecknar gig Ernst Ludvig. Vi ha i dag åter några ord att säga om och till samme författare. Man torde påminna sig huruledes hr Ernst Ludvig, som trodde sig ha upptäckt några svagare ställen i mll Bremers senaste arbete, dera? tog sig anlednisg att med ett verkligt berserkaraseri fara ut — icke blott mot ml Bremer och hennes roman, utan framförallt mot qvinnans anepråk på medborgerliga rättigheter, enkannerligen moi det härstädes å bane varande förslaget om qvinnaans myndigblifvande. Vi funno oss på grund deraf föranlåtoa i våra spalter inrymma några uppsatser, hvari, efter hvad vi tro, tämligen fullständigt ådegalades, att hr Erost Ludvig visat sig vara lika kompetent att yttra Big i dithörande ämnen, som den blinde är kompetent att yttra sig om färger, att, med andra ord, den gode Ernst Ludvig kände qvinnan, hennes karakter och egenskaper, endast par renommee, alldeles icke genom egna iakttagelser, egen erfarenhet. Dessa våra tillrättavisningar synes emellertid h: Erost Ludvig icke kunna förlåta oss, ty alt emellanåt måttar han åt 033 ett och. annat sidohugg, dervid han städse, vi maste erkänna det, ganska oförstäldt påpekar att det är den ifrågavarande qvinnomyndighets:visten, som liggex och gror inom honom och som försätter honom i så dåligt lynne. Sonastinträffade detta för några dagar sedan i en avmälan af skådespelet Grefve Essex,. Skada blot:, att den könnedom om det behandlade ämnet, hvilken br Erost Ludvig dervid. ådaalagt, åter skall alltför mycket påminna om fn: rörande den blinde och färgerna. SÅ