STOCKHOLM don 17 April Vi fortsätta vår i gårdagsbladet började kritiska öfversigt af riksgäldsafdelningens för slag till statsutskottets utlåtande angående statens jernvägsbyggnsder. Vid den fråga ningen i andra rummet behandlar, eller den angående de jernvägsanläggningar, som i egenskap af stambanor böra på statens bekostnad och för dess räkning utföras. meddelas först, på ej mindre än 14 sidor, en ytterligare redogörelse för jernvägskomitens och särdeles öfverste Ericsons betänkanden i ämnet, äfvensom för Kongl. Maj:ts proposition och nom riksstånden förekormna yttranden, samt slutligen en uppgift å de till Kongl. Ma från menigheter och enskilte ingifna petitioner rörande stambanornas sträckning genom gärgkilta provinser. Härefter följa på 18 sidor afdelningena egna, såsom der säges, efter mycket begrundande stadgade åsigter angående ledningen af dessa starobanor, dervid ed afseende å det inflytsnde, som den lifgast omtvistade frågan, eller den om vestra mbanans anläggning norr eller söder om miste ega på hela stanibansystemet, gen tror sig först böra utveckla skäsin mening i fråga om sagde banas strckning. Denna utveckling, som upptager 10 sidor, raställer i det hela föga af nya skäl, mer lyfti. heten deraf försvårar naturligen er kort öfversigt af innehållet. Afdelningen begynner med att anse rikets hufvudstad utgöra den rätta utgångspunkten för bestämmandet af både benämning och ledning af stambanorna, hvilka till följd at denna stads läge måste, för att genomskära landet, få sin riktning åt vester, söder och norr. Som emellertid de närmast i vester belägna landskap skiljas från hvarandra genom Mälaren, kunna de icke ega en gemensam bana, som förbinder dem med såväl hufvudstaden som rikets vestra delar; men att anlägga tvenne vesterut från hufvudstaden gående stambanor, en norr och en söder om Mälaren, förefaller afdelningen, med afseende å landets nuvarande industriella utveckling, mindre angeläget och skulle vara förenadt med alltför stora uppoffringar för det allmänna, så vida icke dessa banor kunna till en betydlig del sammanfalla med de jernvägar, som från hufvudstaden skola ledas till de södra och norra provinserna, och hvilka jernvägar genast vid sin utgång från nämde stad måste intaga sina motsatta riktningar. Som emellertid afdelningen till alla delar instämmer i den af jernvägskomiten yttrade och af Kongl. Mej:t godkända,, men i sig sjelf, såsom vi uti vår föregående artikelserie visat, fullkomligen ohållbara åsigt, att stambanorna företrädesvis böra ledas genom orter, som äro mera aflägsna från, och således sakna fördel af vattenkommunikationer, samt att en dylik bana endast undantagsvis bör i en längre sträckning framgå parsllelt med en närbelägen segelled, kan afdelningen icke biträda eller understödja förslaget om en af de från Stockholm utgående stambanornas ledning i närheten af Mälaren på denna sjös norra sida; hvaremot afdelningen icke tvekar att uttala sin öfvertygelse, det en jernbana, som på ett längre afstånd från så väl Mälaren som hafskusten geromskär norra Mölareprovinserna äfvensom en del af Dalarne och Gestrikland, skall blifva af ettjemförligt större gagn för både dessa provinser och öfriga orter, än om densamma varder anlagd utmed eller i närheten af Mälarestranden. Sagde bana, hvaraf ledningen, såvida dermed afsedda ändamål skola vinnas, måste till icke ringa del lämpas efter rörelsens behof i de trakter den kommer alt genomgå, kan likväl icke erhålla den rakare riktning, som bör beredas vid anläggningen af en Jernväg, hvars huafvudsakligaste syftemål är att förbinda tvenne ändpunkter samt i möjligaste mån förkorta afståndet mellan dem och andra ställen, hvilka af banan beröras. Vid bestämmandet, huru den stambana, som skall förena landets tvenne folkrikaste städer och betydligaste handelsplatser, bör ledas, finner afdelningen afseende naturligtvis, böra fästas på beredandet af den, så vidt lokala förhållanden medgifva, minsta väglängden mellan dessa städer, enär härigenom ej allenast den lifliga personoch varutrafiken mellan dem, utan äfven den ännu betydligare rörelsen mellan samma städer och de inom deras handelsoraråden belägna orter mest underlättas; urdenna synpunkt avses vestra stambanans anläggning ,genom Södermanland ega ett afgjordt företräde framför samma banas ledning norr om Mäleren enligt jernvägskomitens förslag, enär i förra fallet längden af ifrågavarande bana blifyer endast 431, rail, hvaremot densamma, anlagd i den af komiten föreslagna sträckning, kommer att utgöra 47 wil. Efter att på sådant sätt hafva ledt sig till detta resultat, har afdelningen, likasom i känslan af denna motiverings otillräcklighet, fortfarit genom 8 sidor att uppställa argumenter för den södra riktningens företräde, och vi skola äfven lemna en redogörelse för dem. Emellertid vilja vi stanna här ett ögonblick och, innan vi gå vidare, kasta en granskande blick på denna första serie af afdelningens motiver för den så kallade vestra stambanans ledande söder om Mälaren. Att dervid just ingenting nytt i sak kan förekomma, medgifves gerna; men sanningar förlora icke på li