män stegring i vår produktionskostnad, när-i mast förorsakad af de förhöjda arbetslönerna. ! Hela vår produktion blir således dyrare. Om-l; sättningen af denna produktion kan ej mera ! åvägabringas genom det förhandenvarande ! rörelsemediet eller rörelsekapitalet; detta ka-l:; pital måste således ökas. Men för denna förökning i sjelfva rörelsekapitalet: behöfva eller i böra vi icke vända oss till utlandet. Vi gåljn då öfver ån efter vattnet. Genom vår bank jc kunna vi åstadkomma detsamma, endast ge-lct nom att låta honom öka sin sedelstock, ett!: mått och steg, som banken för öfrigt redan förut hade bort varit betänkt på att vidtaga. Denna förökade sedelstock kan, med bibehållande af det år 1844 antagna grundstadgande — att bankens sedelstock ej med mera än 30 millioner rdr riksmynt får öfverskjuta dess metalliska kassa — åstadkommas derigenom att man förändrar beräkningsgrunden för sedelstocken och således ej såsom sedelstock beräknar något annat eller mera än de verkligen utelöpande sedlarne. Att, såsom nu, som sedelstock beräkna äfven de sedlar, bvilka ligga inom bankens egna lås och bommar, antingen såsom deponerade medel eller såsom obegagnade kreditivförlag, är i och för sig icke bankmessigt, då naturligtvis endast de i rörelsen varande sedlarne och icke de inne liggande trycka på bankens metalliska kassa, och vi tro knapt någon annan bank, vare sig inländsk eller utländsk, räknar på detta sätt. Antager man således denna mera bankmessiga beräkning af sedelstocken, så kan, med bibehållande af siffran 30 millioner, banken i rörelsen utsläppa minst 10 millioner rikadaler riksmynt utöfver hvad han nu har. ute-) löpande, ty sedan år 1850 har banken intet år haft inneliggande på deposition och som obegagnade kreditivandelar. under 12 millioner, och år 1853 uppgick detta inneliggande belopp ända till 21 millioner. Denna sedelstock öfverlemnas i form af kreditiv till riksgäldskontoret, som derföre ställer som säkerhet statsobligationer löpande med 4 procents ränta och uppsägbara efter 3 eller 6 månader. Med det belopp — exempelvis vilja vi antaga det till 10 millioner — banken sålunda håller riksgäldskontoret til handa, låter detta börja arbetena. Samtidigt härmed utbjuder kontoret åt allmänheten de blifvande statsobligationerna, hvilka vi antages komma att löpa med 5 procents ränta och) utgifvas utan kapitalrabatt. Med de af allmänheten på dessa vilkor upplånta medlen infriar kontoret sina i banken deponerade obligationer och förminskar dermed sin kreditivskuld. Riksgäldskontoret, så föreställa vi oss, skall på detta sätt å sin sida uppsamla allt öfverflödigt liggande kapital, och banken skall å sin förse landet med dess, till följd af produkternas stegring, förökade behof af rörelsemedel. En del af den förökade sedelstocken, som genom den af riksgäldskontoret verkstälda upplåningen ej åter ingår i banken, återkommer naturligtvis förr eller senare för att utvexlas mot det silfver, hvarmed den delen af det för jernvägarne erforderliga kapital, som vi måste hämta utifrån, skall beta lag. Bankens silfverfond förminskas härigenom, och när denna börjar nedgå mot sitt minimum, blir detta förhållande den visare, somger tillkänna, att det nu icke längre är rörelsemedlet för kapitalet vi saknea, utan kapitalet sjelf. Banken uppsäger då de af riksgäldskontoret pantsatta obligationerna och riksgäldskontoret upptager ett utländskt lån på, vi antaga, 10 millioner, hvilka på en gång indragas och användas till infriande af kontorets i banken pantsatte obligationer. Bankens silfverfond ökas nu på en gång med 10 milliozer, och på detta belopp ger banken ånyo riksgäldskontoret ett kreditiv, hvarmed de operationer, vi nyss beskrifvit, förnyas. När -bankens silfvervaluta åter börjar sjunka ned mot sitt minimum, uppsäger banken åayo riksgäldskontorets obligationer, och ett nytt utländskt lån på 10 millioner upptages. På detta sätt hafva vi ungefärligen föreställt oss lånemekaniken inrättad. Fördelarne af ett sådant upplåningssätt framför ett, som, utan kreditiv i riksbanken, genast anlitar utlandet, består deri, att staten ej kommer att låna mera än hvad den behöfver i verkligt kapital och ej hvad den behöfver i förökadt omsättningsmedel, och att fullmäktige i riksgäldskontoret; :genom det rådrum kreditivet i riksbanken bereder dem, kunna förskaffa. sig bättre lånevilkor. Det kapital, landet sjelf för det stora företagets utförande kan undvara, blir äfven genom detta upplåningssätt begagnadt. Att låta banken förblifva en overksam åskådare af de blifvande stora statsoperationerna är att låta den för dessa operationers befrämjande mäktigaste häfstången stå obegagnad, är att ondigtvis hos utlandet upptaga millioner, som vi sjelfva ega. Både i England och i Frankrike användas bankerna för att underlätta statens liqvider, och de stora privilegierade bankerna hafva i detta hänseende en politisk betydelse, som icke står långt efter deras kommersiella. De af oss här föreslagna 4-proeents-obligationerna, hvilka af riksgäldskontoret borde utgifvas för att i banken till dess säkerhet deponeras, motsvara i det närmaste de engelska så kallade skattkammar-obligationerna eller anvisningarne (ezchequer bills). När nemligen i England statsinkomsterna ej räcka till att betäcka utgifterna, eller ej ingå i rättan tid, såsom förhållandet i förra hänseendet var under det nyss slutade kriget, utgifver skattkammaren — i visst hänseende motsvarande vårt riksgäldskontor — de ofvannämde anvisningarne, hvilka af Englands banker framför andra papper diskonteras, hvarigenom de kunna under en längr? tid uppehållas i allmänna rörelsen. Först sedan skulden betydligare börjar växa och skattkammarens anvisningar att trögt cirkulera, upptages ett statslån, hvarmed den hittils lösa eller svävande skulden (floating debt) förvandlas till en stående eller fonderad skuld (funding debt). Det är, som man ser.