af rikets ständers bank. Vi vilja närmare förklara vår mening. Det kan härvidlag ej skada att fästa uppmörksamheten på ett förhållande, hvarför måhända mången ej gjort eller gör sig klar reda, det nemligen, att tryckningen på våra näringar och på vår industri skall bli alldeles densavama, ehvad vi öka vårt rörelsekapital ge. nom att införskrifva och i bankens hvalf hopa massor a? silfver, eller vi öka detta endast genom att göra vår utelöpande sedelstock större, ja att den skall blifva densamma, äfven om vi erbölle det för jernvägarnes bygande nödiga kapitalet rent af till skänks. åra jordbrukare och våra näringsidkare skole — om staten för jernväggarbetenas utförande tager större arbetsstyrka i anspråk än jordbruket och näringarne kunna undvara — finns samma svårighet vid att förskaffa sig de arbetare de behöfva, ehvad staten betalar deaf honom begagnade arbetarne med egna, lånte eller till skänks bekomna medel. Det är först när arbetet en gång blir färdigt som fördearne af dess utförande med medel, erhålna på ena eller andra sättet, komma i dagen. örhållandet är detsamma, som om man fö reställer sig en ofantligt rik man, hopande en stor egendom inom vårt land, och på denna årligen användande för 10 millioner af våre arbetskrafter; denne rike man skule på dette sätt till en hög och ovanlig grad naturligtvisuppjaga arbetslönernai hela grannskapet, och den tryckning hans grannar häraf erfore skulle i intet afseende förändras eller förminskas al det sätt, hvarj å den rike mannen förskaffat eller förskaffar sig sina penningar. För staten är det således, som man ser, ke endast nog att taga de direkta kostnaderna för företagets utförande i betraktande, icke nog ett blott tänka på, om den med samhällets nuvarande materiella tillgångar kan betala de blifvande räntorna och småningoro amortera de upptegna lånen; staten, såsom alla enskiltes målsman: och beskyddare, måste äfven, och detta är frågans för närvarand: vigtigaste sida, taga i betraktande, att företaget under arbetstiden icke kommer några a! de källor, hvsrur samhbällskrafterna hämta sir näring, att försina... Det förra ekulle, såsom vi redan nämt, vera tillräckligt, om de bär ifrågasatta jernvägarne genom ett trollslag kunde frambringas, och vi således endast bade att betala de på desamma nedlagda kostnaderna. Man bör äfven i sammanhang härmed kunna inge af hvilken fördel det skulle vara, om staten kunde få köpa jernvägen eller en del deraf fri och färdig, utan att behöfva vidkännas de olägenheter, som äro oskiljaktiga från dess u förande. I båda fallen skalle visserligen samma summa, eller 120 millioner, komma att utbetalas, hvilken summa, fördelad på t. ex. Sverges 60,000 hemmar, motsvarar en inteckning i hvarje hemman af omkring 2000 rdr, men i ena fallet kommer dessutom hvarje hemman att till arbetets utförande under arbetstiden sända en sjettedels karl årligen, eller att under två må: nader hvarje år undvara en af sina arbetare, en för månget hemman så mycket känbarare unga, som den ej, likt skulden, så jemt kan fördelas, emedan arbetaren mer eller mindre är fästad vid den torfva hvarpå han är född. De särskilta hemmanen och näringarne i allmänhet skola således komma att tryckas myc: ket ojsmt af denna arbetsskyldighet. För vår del kunna vi icke afgöra i hvad mån den af K. M:t gjorda förutsättningen — att 10,000 arbetare utan afsaknad för bestående produktion årligen kunna undvaras — är riktig, men vi äro öfvertygade, att landet ingenting kommer att förlora, utan tvärtom mycket att vinna, om denna årliga arbetsstyrka nedbringas till. hälften, hvarigenom äfven det erforderliga årliga kapitalet nedbringas i samma förhållande. För att så jemt som möjligt fördela arbetsskyldigheten och derigenom förminska den tryckning, som de förhöjda arbetslönerna komma att utöfva, särskilt inom de provinser, der arbetet utföres, bör: för detsamma den indelta armen hufvudsakligen begagnas. Som likväl en dylik kommendering icke egentligen tillhör armåens bestämmelse, bör både trupp och befäl skickligt aflönas, så att arbetskommenderingarne till större delen kunna utgöras af frivillige, hvilka till visst bestämdt antal inom hvarje regemente uttagas. Såväl de omedelbara kostnaderna för staten, som de medelbara — bestående i förhöjda arbetslöner — för de enskilte, nedbringas på detta sätt till de minsta möjliga och arbetstungan fördelas så jemt sig göra låter öfver hela riket. Man befrias äfven härigenom från att uppamma en lös befolkning, som utsigten på förhöjd arbetsförtjenst skall rycka från sina hem, men hvaraf samhället återfår en stor del i förtid utsläpad och utan fasta bostäder. Kunde vi anse oss hafva någorlunda tydligt förmått framställa hvad vi åsyftat, så borde vara klart — allt under förutsättning af de 10,000 arbetarnes umbärlighet — att det för jernvägsarbetarnes underhåll nödiga kapitalet finnes inom landet. Kan, med andra ord, hvarje af Sverges 60,000 hemman under 2 månader af året undvara en karl, utan att minska sin produktion, så kan det äfven underhålla denne karl de två måna: derna. Förändringen i bestående förhållanden kommer hufvudsakligen att inverka på rörelsekapitalet, som blir otillräckligt. För detta kapital behöfva vi likväl, som vi sökt visa, ej anlita utländningen och härför således icke betala honom någon ränta. Hvad vi åter behöfva i materialier, såsom sleepers, rails, lokomotiver, vagnar och dylikt mera, få vi naturligtvis låna, och för denna del af kostnaderna behöfva vi således skuldsätta oss utomlands; men denna del uppgår måhända endast till 25, högst 50 procent af det hela, ty arbetslönerna, föreställa vi oss, komma väl att utgöra hufvudparten af kostnaderna. En 21 LK msuusta dalar am af dat arfardara