Ola Månsson uppträdde nu åter för att till bemö(eu ls yttrande om skilnaden mellai ren Ne 5 Alling och belvåra Od samt yttrade dervid åtskilligt om att det vore vanligt, att utskottet skulle klandras, men några personliga tillvitelser ville hab icke emottaga, sådana som att han skulle ackordera med sin öfvertygelse. ,;Mengel genmälde Petter Jönsson och upplyste, att han vid. ett föregående tillfälle i ståndet efter justitieministerns offentliggjorda berättelse uppgifvit, att första ståndet afbändt sig fastigheter till ett värde af Il millioner, men detta hade väl icke såsom ett skäl inverkat på utskottets beslut att tillstyrka de äskade 106,000 rår åt prins Oscar. Anmärkningar mot statsutskottet hade förut tagits ganska illa af vissa dess ledamöter, som deraf funnit sig personligen sårade, men en sådan ömtålighet borde väl icke hindra någon att utan ackordering med sin öfvertygelse säga sin mening. : Ödmanupplyste Ola Månsson att han alldeles icke fästat sig vid person, utan hållit sig till sak, och om utsköttsledarnöternas åtgörande icke begagnat ordet ackordera,; utan uttrycket ackommodera. Hvad Petter Jönssons yttrande angick, besvarade han detta och upplyste, att Han icke ens vetat, att Casper Wijkman hållit -någön predikan, han hade så mycket mind:e kunnät afskrifva den. Jonas Andersson från Östergötland ansåg det vars ståndet värdigt att utan afseende på de andra ståndens, åtgörande fatta sitt beslut efter sin öfvertygelse orå det rätta, ehuru bondeståndet kommit i den obehagliga ställningen att få besluta efteråt. Då han ansåg det hyarken politiskt eller ekonomiskt klokt att godkänna den grundsatsen, att folket skall underhålla hof åt arfprinsarne, så ville han rösta för afslag, men hade intet emot om ett anslag blifvit beviljadt för er gång. Anders Persson från Örebro. län, ledamot af statsutskottet, lemnade samma upplysningar som de andra ,utskottsledamöterna i fråga om omröstöinger derstades. Medin och Olaus Eriksson försnade sig med Honom om att bevilja 70,000 rår. Daniel Danielsson ansåg sig väl böra rösta för 70,000 rår, men beklagade att bondeståndet icke kommit att samtidigt med de andra stånden företaga första hufvudtiteln. Talmahhen ville med anledning häraf, och då flers talare förut gjört samma anmärkning, erinra att dertill hade han ingen skuld. Då han enligt öfverenskommelse i talmanskonferensen föreslagit, att hufvudtitlarne skulle företagas på lördagen, hade dennxz hans främställning af ledamöter inom ståndet (Ola Månsson och Petter Jönsson) blifvit begärd på bordet, och då man vidare beslutat företaga revisoravalst på lördagen och afgörå principbetänkandet före bufvudtitlarne, så hade man ej förr än nu kunnat företaga förevarande betänkande. Utgåtigen blef såsom förut är nämdt, att vid votering 55 röstade för beviljandet af 70,000 rår och 41 för afslag. sd d