fråga är om ett så svårt ämne. Men Siebold, son någon tid derefter upptog detsamma, och uti Ber lepschs stora bilager företog undersökningar efter er något förändrad metod, lyckades fullkomligt efter ön stan. Genom en väl uttänkt arbetsplan oeh en ut märkt skicklighet att handtera mikroskopet, lyckade: h n att genom undersökniog af nyligen lagda ägg hvilka uttogos ur kakorna i bikupan, lemna det full komligen bindsrde beviset, att Dzierzons hypotes va: r kiig, och han har under sistlidet år beskrifvit detta s: väl som allt hvad han kände öfver samma ämne uti ett litet eget arbete som han kallat Parthenoge: nesis. E..sz en sådan bekräftelse är det klart, att der a ione!la biskötseln hädanefter kommer att grund: sis på Dzierzons åsigter; men af ännu större värde ädet uppslag ill ny forskning, som härigenom blif: v:gifvet åt fysiologien och som bör kunna bli vidträckt fruktbärsnde. Liksom all kunskap skall det ör eller senare komma till godo i praktiskt hänseende, äfven utom biskötselns område. Exempelvit kan blott nämnas, att fenomen äro kända, som tyds på något likartadt i fortplantningen hos de små djur sf crustace-klassen, som hvimla i hafvets och sjöarnes setten och som utgöra fiskarnas hufvudsakliga föda E : närmare kännedom om dessa små djur bör säledes bli en af följderna, och denna skall ej underlåta ats hafva ett stort inflytande på den så kallade ar ti iciella fiskodlingen, hvilken under några år tagit dva allmSnna uppmärksamheten i anspråk. (Prof. A. Retzii etnografiska forskningar.) En inhemsk produkt — fortsättningen af prof. A. Rerzii forskningar öfver menniskoracernas kraniibildoing och affinitet, framstäld vid Skandinaviska naurforskaremötet i Kristiania sistlidne sommar — orde innefatta det vigtigaste framsteget under året menniskans naturalhistoria. Den sprider ett ovåndt ljus öfver Amerikas folkracer. Retzius har nemsen funnit, att Amerikas ursprungliga befolkning, i stort sedd, utgjordes af tre stora, alldeles skilda g upper, nemligen: 1:o de så kallade röda indianerna; 2.0 de folkslag som äro beslägtade med de gamle peruanerna och mexikanerna, och 3:0 esquimaux. Den första af dessa tre huivudracer (de röda ind anerna) utmärker sig genom aflång hufvudskål (de 10 liksom de germaniska folken dolichocefaliska) och de hafva något rödaktig färg. I hufvudets bildnog och i de flesia afseenden hafva de nära likhet med det folk som utgjort Norra Afrikas äldsta invå. a re före semiternas ditkomst och som ännu finnes q72r under namn af berber, iabyler m.m. Dit hör äv äfven guanches, som bebodde Kanariska öarne, d3 dessa upptäcktes, men som nu äro försvunna. All nledning är ait förmoda en verklig slägtskap mel. a dessa folk, så att de röda indianerna kommit vil Amerika från Norra Afrika, och detta blir ännu szanohkare deraf, att de i Amerika äro hufvudsakI:sen utbredde långs åt östra sidan, utmed Atlantiska hafvet, från Platafloden till Norra Ishafve:. Den andra hufvudracen, till hvilken Amerikas mest bildade folkslag hörde, är af dem som man kallat b achycefalicka. De hafva nemligen ganska kort, rundad hufvudskål, med tvär nacke, och visa en bestimd likhet med de mongoliska folken i Asien, samt bo hufvudsakligen långs utmed Stilla Hafvet. Det är dessa folkslag, som föranledt de nyare engelska och amerikanska etnograferna att anse hela Amerik :s gamla befolkning närsitgtad med mongolerna och invandrad från Asien. Det är nyss anfördt, att detta ke kan vara händelsen, utan att en del sannolikare invandrat från Atlantiska sidan. Men såsom ett ytterligare skäl att ansa den nu ifrågavarande bufvudr. cen i Amerika såsom härstammande från mongolerna, anföres, att det bland dessa folkslag vanliga bruket, att genom pressnin,, ändra formen på barnens bufvud, även finnes qvar bland vista mongoliska folk i Asien, och således sanaolikt blifvit n:edförd derifrän till Amerika. Den tredje hufvudracen, esquimaux, utgöres af folkslag, som hafva aflångt hufvud, liktom första racen, nien som betydligen skilja sig från den i många oänseenden. Reizius finner dem vara så när lika kinesarne, att de måste anses höra till samma stam och i forntiden vara invandrade från Asien. De bebo nu allenast den nordligaste delen af Amerika, u.med Ishafvet, och äro tydigen dit undanträngde af de två föregående; men man vet att de äldre bland dem bo åt asiatiska sidan, norr om Kalifornien, och act de vestligaste, som äro grönländarne, kommit till Grönland i nyare tider, nemligen efter 1200-talet. De funnos der ej, då isländarne före digerdöden hade kolonier på Grönland. De anlände först under denna vid till Vinland i norra delen af nuvarande Förenta 5 .aterna, der de af isländarne kallades Skrellingar; nen då europgerna återkommo dit på 1500-talet, hade le blifvit derifrån undanträngde, norrut, sf de röda ndianerna. SENASTE AD