Från Färentuna häradsgille har yttrats: Hvad som i förening med den missgynnande väderleken tillbakasatt jordbruket under nästlidne år, är den allt mer och mer framstående bristen på arbetsfolk. Denna brist bar troligen ej en så hastig öfvergång och är egnad att ingifva denna orts landtbrukare långvarigare och allvarsammare bekymmer än ett och annat års missgynnande skörd. Det är obestridligt, att ett lands välmåga mycket är beroende af det arbetande folkets välstånd, och att detta åter beror derpå, att det alltid finnes tillräckligt med arbete, hvarigenom arbetspriset ej blir för mycket nedtryckt; mea om ett motsatt förhållande inträffar, om arbetenas mängd är så stor, att arbetarnes antal ej är tillräckligt, då inträffar, hvad vi nu befara, dels att arbetenas pris blifva så höga, att myckei arbete blir omöjligt verkställa, enär värdet af Jandtbrukets afkastning är beroende af helt annat än arbetsprisen, dels ock att arbetare komma att saknas. Att säga huru detta skall kunna rättas, är utöfver gillets förmåga, men gillet tror att det vore önskligt, om vid ånordnandet af de större arbetsföretagen inom denna ort toges i beräkning, ej blott huru myeket folk som åtgår för arbetenas bedrifvande, utan äfven om så stor arbetsstyrka fiones qvar, som kan anses tillräcklig. för ortens nödvändiga landtbruksgöromål. Om detta ej tages i beräkning, kunna de stora arbetsföretagen, i stället att vara välgörande för orten, vålla mången enskilts undergång., Från Wermdö hushållningsgille: Vid gilleis sammanträden hafva af dess ledamöter ofta uttryckts bekymmer öfver de mörka utsigter för jordbrukaren, som förete sig med hänseende till bristen på arbetare, ej allenast för jordbrukets utvidgande, utan till och med för dess ordentliga skötande och underhållande i sitt närvarande skick; en brist, som utan tvifvel i hög grad lärer komma att ökas, om den plan för jernvägsarbeten, som nu är till rikets ständers pröfniog framlagd, skall utföras i den utsträckning och på den korta tid, som nämde plan innebåller; helst som det är gillets oförgripliga tanka, att, om dessa icke komma att undergå pågon jemkning, den derför beräknade arbetsstyrkan är allt för lågt tilltagen och torde behöfva minst fördubblas; hvarigenom således också den fruktade bristen på arbetare för jordbruk, bergsbruk och andra industriföretag äfven i hög grad skulle ökas. Gille: är långt ifrån att vilja ogilla jernvägars anläggning i landet, utan inser tvärtom till sitt fulla värde den nytta de skola medföra för alla näringar och således äfven för jordbruket; men om detta skall erhållas på bekostnad af produktionsförmågan för landets bufvudnäriogar, så föreställer sig gi:let det fall kunna inträffa, att sedan det stora jernvägsnätet en gång är färdigt, torde antalet af de produkter, hvilka man beräknat att på dem fortskaffa, och som hufvudsakligen skulle biiraga till jernvägarnes underhåll, blifva, åtminstone under en längre följd af år, ganska inskränkt. Det är på dessa skäl gillet önskade, att en inskränkning en måtta! — i dessa anläggningar kunde åstadkommas; t. ex. att för den närvarande skatteregleringsperioded nöja sig med hufvndbanan. från Stockholm till Göteborg. Äfven bar inom gillet yttrats den åsigten, att om den stora personal, som befolkar våra straffångelser, stäldes under krigsartiklarna, skulle möjligen kunna verkliggöras den plan, att använda denna till dylika arbetsföretag, hvarigenom, till någon del, den börda skulle kunna lättas, hvarmed dess underhåll nu väger i vågskålen för landets skattebördor. Gillet bemställer till förvaltningsutskottets ombepröfvande, om det icke skulle kunna anses behöfligt att genom hushållningssällskaperna någon åtgärd möjligen kunde vidtagas till ernåeade af det här ofvan antydda mål: att arbetskraften ej allt för mycket måtte dragas från jordbruket och näringarne.nr Förvaltningsutskottet, som visserligen förklarat sig dela de i ofvanstående yttranden uttryckta farhågor om brist på arbetare för jorbrukets ändamålsenliga skötsel, i händelse de stora arbetsföretag, som nu äro i fråga, skulle i sin helhet komma att sättas i verkställighet, bar dock icke ansett dem för närvarande kunna föranleda till några åtgärders vidtagande från hushållningssällskapets sida. (Svenska Tidningen.) ———t—