kunde denna parägraf icke Tösryckt nu godkönnas till följd af möjligheten till kollision, dels med grund: lagen delsmed norska storthingets beslut. Då maå antagit att utskottet eller enskilt man skulle kunnå framställa ett lämpligt förslag till förändrade be: stämmelser angående ioterimsregeringen, bade man misstagit sig. Sådana förslag borde liklydande väc: kas i norska storthinget på samma gång som vid svenska riksdagen, och dertill vore endast Kongl. Maj:t i tillfälle. För öfrigt önskade Sahlström, att Kongl Maj:t måtte snarligen till ständerna och storthinget aflåta ett med ledving ef de åsigter, som i fråga om förevarande kungliga preposition gifvit sig tillkänna, upprättadt nytt förslag till förändringar i föreskrifterna rörande interimsregeringen. Nu ville Sahlström att utskottets afstyrkande memorial måtte bifallas. Bland de sedan uppträdande talarne anföra vi endast hvad S. Ödman från Upsala län yttrade: Redän innan diskussionens början var hans öfvertygelse fattad, att man, för att komma på det rerca med saken, under frågans närvarande ställning, helt enkelt borde bifalla konstitutionsutskottets betänkande, och denna öfvertygelse bade under diskussionens lopp icke funnit skäl till ändring. Om man bifölle betänkandet, handlade man från svensk ståndpunkt sjelfständigast; man bunde icke sina händer i hvad som kunde kallas en ännu Ööppen fråga; man skulle icke gifva anledning till ett ömtåligt kollisionsförhållande, som så lätt kan uppstå emellan riksakten, hvilken eger hos oss civillags natur, och en blifvande förändring af regeringsformen, och undveke derigenom det dilemma, hvari representanten skulle komma, om han, efter att på förband hafva antagit de äskade lagbestämmelsernas praktiska tilli:. :ag, nödgades. förkasta sjelfva förutsättningsgrunden derför, hvilken blott af grundlagen kan gifvas och derifrån hämt sin bekräftelse. Man afskure icke heller frågan, ty man lemnade regeringen tillfället öppet att efter inhämtande af upplysning om motiverna för representationens afslag på dess proposition, framkomma med ett lämpligare och den allmänna opinionen mindre stötande förslag. Äfven Ödman ansåg en reduktior behöflig af ledamöternas antal i interimsregeringen ehuru han icke i detta antal kunde finna så stora vådor, som blifvit förespeglade. Dock fästade bar sig icke så mycket vid antalet, som vid ansvarigheten, ty denna är, ur konstitutionel synpunkt, (en syn punkt, som alltid bör strängt fasthållas), det vigti-. gaste af allt, som bör tagas i betraktande vid reglerandet af all slags regering, hvad namn den än bära må, då konungen sjelf icke är i tillfälle att föra riks styrelsen. Att finna garantier för en sådan konstitutionel ansvarighet — detta är, efter talarens åsigt, den vigtigaste och hufvudsakligaste uppgift representationen har att lösa, då det är fråga om att öfverflytta regeringsmakten i andra händer, än den konstitutionelle konungens. — Han biföll konstitutionsutskottets betänkande. David Andersson förklarade, att han på inga vilkor ville gilla det grundlagsförändringsförslag, som åsyftar införandet af den så kallade prinsregeringen. Han hade likväl i början trott, att det skulle vara lämpligt att återremittera andra 4 af nu ifrågavarande förslag till ändring i riksakten, för att sålunda få en behöflig förenkling af interimsregeringens sammansättning; men då han nu hört så många skäl anföras emot en återremiss, hvilkas vigt icke kunde förbises, så ville han icke på något sätt tala emot bifall till utskottets mening. För öfrigt önskade Darid Andersson, att ingen annan kongl. prins än kronprins skulle erhålla den ifrågavarande rätten att föra regeringen i de fall, då hittills sådant tillkommit interimsregeriogen, men detta likvål först vid 21 års ålder, så mycket hellre som David Andersson hoppades, att det icke skulle dröja länge innan myndighetsåldern för kungliga personer genom en grundlagsförändring framflyttas till 21 år, enär det synes till och med nedsättande för konangamaktens värdighet och anseende, att den skall med fullmyndig makt kunna utöfvas af en 18 års yngling, då Jandets inrånare icke kunna lagligen afsluta den minsta enskilta transaktion förr än 21 år blifvit uppnådda. Om gemensam undervisning för skogshushållare och landtmätare. Uti en till Aftonbladet för den 16 dennes insänd årtikel med ofvanstående rubrik, har. ett af mig, på Kongl. Maj:ts nådiga. befallning den 6 September sistl. år afgifvet och,den 11 derpå följde November af Kongl. Maj:t hufvudsakligen godkändt betänkande, angående landtmäteri-elevernas undervisning vid kongl. skogsinstitutet, varit föremål för ett af dessa skamliga angrepp, som emot mig ofta göras, icke för saks skull, utan af personlig ovilja. Då detta angrepp, emot bättre vetande, blifvit gjordt af samma beklagansvärde, man; som, många föregående, och den omständigheten, att han nu haft hjelp af en bekant forstman, ingalunda gjort honom till en ärligare antagonist; så lemnas äfven det ifrågavarande angreppet af mig utan. genmäle; men för dem, som intressera sig för den vigtiga fråga, hvilken utgör föremål för ofvannämde betänkande, tillåter jag mig nämna, att det är att tillgå i landtmäteri-sekreterare-expeditionen. En bestyrkt afskrift af detsamma, öfver!emnas derjemte härmed till Aftonbladets redaktion, dock utan begäran om tryckning, ehuru påkallad denna vore i sanningens intresse. Jag önskar blott bereda redaktionen tillfälle öfvertyga sig derom, att insändaren missbrukat redaktionens benägenhet att :prida upplysning, till allmängörande af en skrift, som innehåller osanna uppgifter och vrånga framställningar. Stockholm den 21 Febr. 1857. Ludvig B. Falkman. mysen snERA S RÄTTSGÅNGSoch POLISSAEER. — Uppassaren på bhötel Suede Edvard Lindblad, 4 år gammal, afled-i dag åtta dagar sedan. I följd sf ett utspridt rykte att öfverkyparen å nämde hotell, Heiorich Frölisch, skulle genom misshandling varit ållande till gossens död, förordnade öfverståthållarembetet att gossens lik skulle undergå medico-legal besigtning. Vid det sistlidne fredag hållna polisförhör härom bestred Frölisch sig hafva misshandlat sossen, hvarföre för ytterligare vittnens äfvensom husbondens, hr Berggrens, hörande målet anstår till i morgon tisdag. Frölisch uppgaf, att då gossen klagat öfver värk i högra armen, och Frölisch förmodat att den vore ur led, han med handen tilldeiat PR IL 8 Jans Ta a .-—: