organist. Der har man alltså berr mångvetande, sjungande och gymnastiserande skolmästaren -— trögårdsmästaren — agronomen — . vaccinatören och åderlåtaren samt för öfrigt qvacksalfvaren — politikern — sockenskrifvaren — klockaren och organisten! Ganska säkert skall han, i afseende på sysslornas mångfald, ej behöfva gifva vika för någon i församlingen, om ej för pastor loci Efter vårt förmenande bör skolmäsetaren vara hvarken mer eller mindre än — skolmästare ; hvaraf icke följer, att ju ej i enstaka fall skolmästare kunna och må få finnas, som förstå att behörigt sätta en ympqvist eller en kokoppa o. s. v.; — må man blott upphöra att uppställa sådant såsom någon fordran! Må man ock akta sig för det misstaget att betrakta den högre folkskolan såsom någon speciel — tillämpningsskola. Hon bör icke vara annat än en elementarskola, i hvilken likväl sjelfva undervisningen bör hafva en praktisk riktning och karakter. Undervisnings ämnena böra vara desamma som redan äro eller borde vara införda i elementarläroverken, med undantag af främmande språk ; således, oberäknadt de redan i förberedelseskolan började, modersmålets grammatik, fäderneslandets. kännedom, allmän geografi och historia, matematik, naturlära, teckning. Vill man i regeln göra, folkskolan till något anna: än en sådan allmän elementarbildningeanstalt. skall man förfela målet. Med ett tjenligt ordnande och meddelande af undervisningen skall bon detta oaktadt mången gång kunna blifva lika fruktbärande som en verklig til lämpningsskola. Hvar böra dessa skolor förläggas? är andra frågan. Folkskolestadgan har afsett en i hvarje församling ; och vid betraktande deraf, att för samlingarne i medeltal hålla omkring 3000 invånare, vore det icke för mycket att hafva en högre skola i hvarje församling. Men detär för tidigt. Den närvarande generationen vill icke göra de uppoffringar, som äro nödvändiga för att 1 hvarje församling få en skola, som är något bevändt med. Ett tillräckligt antal fullgoda lärare för ett så stort antal skolor står icke ännu att få. Folket är icke heller ännu nog allmänt vaket för bildning, att för det närvarande 1200 högre folkskolor i riket skulle erfordras. Om man ändock, att börja med, hade eit-hundra! Användes än hela det anslag, hvarom nu är fråga vid riksdagen (d. v. s. den återstående halfva skyddsafgiften), till fördelning mellan församlingarne, skulle dermed ingenting kunna uträttas. Skollärarne skulla på sin höjd bringas ifrån ett stadium af svält till ett annat; hvilket senare till och med torde komma att kännas ännu svårare än det förra, emedan man nödvändigt måste öka kunskapsfordringarne i vida högre grad än löneförmånerna. Dessutom, så snart fråga blir om någon verklig: duglig undervisning, är det så godt som alldeles omöjligt att finna någon person, som kan undervisa i alla de olika läroämnen, som förut uppräknats och som likväl ovilkorligen måste ingå i folkskolans undervisningskret:. Dertill behöfves allra minst två, men gerna tre. Slutligen visar erfarenheten, att skolor med blott en lärare sällan eller aldrig förmå att hålla sig uppe; af det enkla skäl att skolläraren, då han står utan stöd af någon kamrat att meddela sig med, att samråda med, att stödja sig vid, under den jemförelsevis alltför ringa aktning och uppmuntrar hans yrke ännu åtnjuter, så lätt förlorar intresset, så lätt drages åt sidan och blir, vare sig medicinsk eller politisk qvacksalfvare, agronom, advokat o. 8. v., med ett ord något af allt det, hvartill en och annan visserligen på allvar velat göra honom, men som gerna, der det förekommer, är ett tecken till undervisningens förfall. Således: ett mindre antal dugliga skolor, med två (eller hellre tre) lärare; det är hvad som nu kan och bör afses. Ett hundratal sådana, spridda öfver riket, skulle göra oändligen mera nytta än en underhaltig skola i hvarje socken, Huru vi tänka oss dessa skolor förlagda och organiserade, skola vi i nästa artikel framställa och i sammanhang dermed upptaga den så mycket omtvistade frågan angående lärareseminarier.