grad olämplig; men det gälde egentligt för Norge, som, då en interimsregering af behofvet påkallades, måste uppställa tio ledamöter här, hvarigenom flers nya norska statsråder måste konstitueras, efter som en särskilt verksiällande, regering i alla fall skall finnas qvar i Kristiania. Men äfven om det skulle vara lätt nog att i Norge konstituera ett så stori antal regeringsledamöter, så uppstode dock svårighet för dem att så skyndsamt som tarfvades inställa sig här, och tidsutdrägt skulle nödvändigt följa de-af. Samma olägenhet inträffade äfven om interimsregeringen skulle bestå, såsom i andra 4:n af riksaktsförslaget förekom, af fyra ledamöter från hvartders riket. Deremot, om interimsregeringen bestode af tre ledamöter från hvartdera riket, så behöfde icke nå gon ledamot särskilt från Norge bitresa, emedan den här alltid befintliga norska regeringen består af 3:ne ledamöter, hvilka genast kunde i interimsregeringen inträda, då en sådan af behofvet påkallades. Hvad beträffade de trenne svenska ledamöterna i interimsregeringen, så ansåg tal. dessa böra utgöras af de begge statsministrarne och det statsråd söm tillika var chef för det departement till hvilket de ärenden hörde, som för tillfället skulle afgöras. Derigenom skälle föredraganden äfven alltid hafva säte och stämma i regeringen och deltaga i ansvarigheten fö: besluten, hvarom i riksaktsförslaget icko något direkt vore stadgadt. Blott i unionella frågor kommz de tre regenteroa att egentligen regera gemensamt. Visserligen bade en :sådan arbetsplan det mid sig ätt en svensk och en norsk interimsregering existeräde, red föga samband; men i verklighet utgör under närvarande förbållanden allenäst konungen föreniögslänken mellan de begge rikena, hvilket är en följd af föreningen, hvars bristfällighet bäst syner deraf, att efter na gällande föreskrifter för interims regeringen kan den norska regeriagsafdelningen fatta Beslut i frågor som ensamt röra Sverge, utan at derföre stå i ringaste ansvar efter våra grundlaga:. öch likaledes den svenska regeringsafdelningen, oansvarigtfatta beslut i nörska ärenden, allt beroends: Bh hvilketdera landeis minister är i regeringen ordförande. ; Ä För nödvändigheten af att tronföljaren eller någon Hönan prins af kungliga huset skulle fongera sårom :egent i interimsregeringen hade anförts, att stora svårigheter annars skulle möta vid diplomatiska underhandlingar med främmande makter. Men der: vid ville tal. erinra, att i alla länder med verklig konstitutionel styrelse, t. ex. England, skötas jus: dessa underbandlingar åf utrikesministern, hvaremo: blott i de länder, der de konstitutionela grundsatserHå ofta åsidosättäs, skötas dessa underhahdlingar på sidah om utrikesministern. Historien visade flers exempel på menliga följder af interimistiska prinsregeriogar, och för sin del ansåg tål. derföra bäst. att då en interimaregeriog erfordrades, den bestode af blott sådana ledamöter som delade lika ansvar, hvarföre hån icke komme att rösta för bifall till en prins regering i något förm. — Tal. yrkade bifall till utskottets betänkande. Nu fick Nils Lärsson ordet och erinrade huruson riksäktens stadgande ångående det stora antal ledamöter, hvaraf interimsregering skulle bestå, vid riksaktens första stiftande tillkommit på det att denn: lag icke sKulle komma att stå i allt för uppenbar strid mot svenska regeringsformens föreskrift angående riksstyrelsens förande i de fall, då konungen vore hindrad att den sjelf utöfva, i hvilken föreskrifi någon förändring icke blifvit gjord med anledning af de unionella förhållanden, som med Sverges och Norges förening inträdde. Interimsregenternes antal! hade sålunda kommit att blifva större än nödigt och lämpligt vore, hvilket kunde medföra olägenheter. Han anmärkte för öfrigt åtskilliga brister uti riksaktens bestämmelser, såsom saknaden af all konstitutionel ansvarighet för alls de rådslag som afgifva: utaf regeringsledamöter från det ena riket angåend. det andra rikets angelägenheter, en brist som vort så mycket betänkligare, som ordförandeskapet kund: med afgörande röst utöfvas af regeringsledamot frår det ena riket äfven i frågor, som ensamt röra dei andra. Talaren erkände nödvändigheten af en för ändring i dessa förhållanden, men kunde likväl ick: gilla det nu framstälda förslaget, att regentskape med konungslig makt och myndighet skulle kunna öfverlåtas åt hvilken till tronföljden arfberättigad prin som helst, utan afseende på om han stode närmar: eller fjärmare till tronföljden, och nationen hade ocks: otvetydigt uttalat sitt ogillande. Man hade sagt, at: de anmärkningar konstitutionsutskottet uti sitt nv afgifna memorial gjort emot den del af förslaget. som afser ändring i riksaktens 7:de , icke vore a den vigt, att de bort föranleda utskottet att afstyrk: förslagets antagande. Talaren delade icke denn: åsigt, men om den ock vore riktig, om än utskotte sjelft icke haft något emot nyssnämde del att erinra så skulle det, åtminstone för talaren, det oaktad: hafva sett högst besynnerligt ut, om utskottet kommit till ett motsatt resultat. Man borde nemliger besinna, att det ifrågavarande förslaget i sin helhe: stode i alldeles oskiljaktigt sammanhang med det på ständernas bord sedan sista riksdag hvilande förslag i samma ämne: till förändring i grundlagarna; at ett lika lydande förslag till förändring i och tilläg till riksakten, hvilken i Norge har egenskap af grundlag, nu vore beroende på norska storthingets antagande utan förändring eller förkastande; att förslage: sål: nda icke nu kunde stympas; att utskottet till följd deraf måst betrakta förslaget i dess helhet, således äfven den del, som handlar om den såkallade prins regeringen; samt att utskottet i ty fall, såsom af dess memorial ock syntes, hänfört sig till hvad sistlidne riksdags konstitutionsutskott i den delen yttrat och som nog innebure tillräckliga skäl för afstyrkandet. Härefter visade talaren hurusom en återremiss vore utan allt gagn: konstitutionsutskottet egde ieke grundlagsenlig behörighet att framkomma med något förslag i ämnet; förslag till ändringar i unionsakten måste ock ordagrant lika framställas till båda ländernas riksförsamlingar; dessa hade ingen utväg att för sådant -ändamål direkte kommunicera sig med hvarändra; saken kunde icke hjeipas annorlunda är genom en ny nådig proposition. Det återstode således nu icke något annat än att uttrycka den önskan, att Kongl. Maj:t måtte komma att aflåta en sådan, och att så enigt som möjligt uttala en opinion angående de grunder, hvarpå man önskade ett nytt förslag i ämnet bygdt. Om ståndet bifölle konstitutionsutskottets memorial, så vore derigenom dess tanke uttryckt i afseende på önskligheten af inskränkning i antalet af ledamöter uti interimsregering, äfvensom angående öfriga nödiga förbättringar i riksaktens 7:de , hvilket ämne vore uti memorialet omständligt afhandladt. Dertill ville Nils Larsson lika med föregående talare uttrycka den mening, attiriksakten borde göras ett tillägg, hvarigenom stadgades, att kropprins, om han vore myndig, skulle såsom regent föra riksstyrelsen vid de tillfällen, då konungen vore antingen af svår sjukdom eller utrikes resa hindrad att den sjelf föra, så att endast i de fall, dä kronprins vore förhindrad, eller sådan icke funnes, riksstyrelsens förande skulle tillkomma Sverges och Norges interimsregering. Han förordade bifall till memorialet. Fi Sahlström, som erinrade att största svårigheten vid denna frågas lyckliga lösning låg deruti, att besluten bero både på oss och norrmännen. Vid förändringar af riksakten, som väl kan tarfva förändringar, bör man söka så gå till väga att föreningen blir en sanning. Hittills hade den det icke varit, och det stora antalet af 20 ledamöter i interimsregeringen hade i sin mån bidragit att bibehålla afsöndringen. Bland fel, som Sahlström föröfrigt påpekade i föreskrifterna uti riksakten, nämde han det ambulatoriska ordförandeskapet och vidlyftigheten i ärsndenas handläggning, hvilken senare olägenhet utskottet också utan skonsmål framhållit. Men största falet är att ingen ansvarighet kan utkräfvas utaf hälften af interimsregeringens ledamöter. Ansvarigheheten för fattade beslut och gifna rådslag är likväl SA 40M TRA Ars rm —V I e mA OA PR 5 4 0 —-— mln BO en 2 KR RR KR KT FR JR cc kr rt ne Oo va RA — RA RR KO ÅA ST OR 1 J t i 6 r Il 1 Å E , a