Såsom bokens titel redan augifver, har författaren emellertid icke inskränkt sig till att meddela Urban Hjärnes poesier, utan äfven bifogat vittra alster af andra personer, hörande til! hans slägt. Hans broder Thomas Hjärne, bekant för öfrigt såsom historisk författare, synes i äldre tider ha varit berömd för sina dikter, ty fru Nordenflycht priser honom mycket särom erotisk diktare och jemför honom i sitt stycke de svenske poetero med Ovidius. Af hans skaldestycken är numera blott ett bekant, hvilket här meddelas under titeln Lyckones säkraste afvel, hället i dialogform. Trenne af Urban Hjärnes söner, Joban, Carl Urbant och Erland Fredrik. ha också försökt sig på det vittra fältet. At Carl Urban, som för öfrigt författat och utgifvit åtskilliga psalmer, meddelas hör fyra längre rimmade tal, hållna på stora riddarhussalen, dels till beprieande af drottning Ulrika Eleonora, dels med anledning af tronföljarvalet 1743. De båda andra bröderna representeras blott genom ett poem af hvardera, utan synnerlig betydenhet. Svenska litteraturens vänner äro utgifvaren tack skyldiga för det omsorgsfulla och nitida skick, hvari denna samling träder i dagen. äfvensom för den korta framställning af Ur ban Hjärnes och Hjärneättens öden, hvilken han såsom en inledning till samlingen meddelat. Att på ett sådant töretag som detta ingen materiel vinst är att hersta, är tämligen klart; upplagan utgör också blott 200 exemplar. — Dr Achat. Kahl (den snillrike författaren till Tegner och hans samtida) har nyligen utgifvit en broschyr, innehållande anmärkningar mot det nya katechesförslaget, som blifvet uppgjordt af den dertill förordnade kongl. komiten. Författaren underkastar förslaget en skarp kritik och nagelfar strängt med de tecken till ett reaktionärt dogmatiskt sträfvande, hvilka här så väl som i det nya kyrkohandboksförslaget uppenbara sig. Resultatet af undersökningen blir, att, huru bristfällig än den Lindblomska katekesen må vara, den dock med alla sina ofullkomligheter skulle bli illa ersatt genom antagande af det nya förslaget. — Jernvägslitteraturen har i dagarne blifvit tillökt med en broschyr, som under benämning Granskning af Anmärkningarne öfver jernvägsförslagen 1856 uppträder till bemötande af de inkast, som blifvit gjorda mot det Ericsonska förslaget. På detta fält torde det numera vara svält att anföra något nytt. Broschyrförfattaren bar också nöjt sig med att hufvudsakligen citera de af öfverste Ericson i sitt till civildepartementst afgifna betänkande anförda skäl. Bland de argumwenter förf. använder för att besvara anmärkningarne mot banken öfver Mälaren och den gemensamma bangården äro de flesta sådana, att endast teknici torde med full säkerhet kunna yttra sig deröfver. Ett ej obetydligt misstag tro vi dock förf. begå, då han beräknar antalet af de seglande fartyg. som från Mälaren lägga till vid Filugmötet, Kornhamn eller Jernvågen, ej större än deras antal, som inpassera genom slussen. Det lilla häftet utgör, att döma af titeln, endast början af en serie uppsatser i soma ämne, och förtjenar onekligen genom det lugna allvar, hvarmed det behandlar den nu så bäftigt omtvistad2 frågan, att läsas af båda sidor:a.