De sista korrespondenserna från Förenta Staterna hafva berättat, att mani flera slefstater firat julen på ett ganska eget sätt. Såsom det synes, hafva under denna högtidliga fest fyrtio negrer blifvit hängda. Detta är ett elakt tecken; i allmänhet åtnöja sig plantageegarne med att låta piska slafvarne; de bruka deremot icke döda dem, emedan de ej vilja göra någon kapitalförlust. Piantageegarne måste således haft en högst allvarsam anledning, då de denna gång afveko från regeln. Förhållandet är, att ett misslyckadt försök till uppror blifvit gjordt uti slafstaterna: Slafvarne hade så länge, i synnerhet under sista presidentvalet, hört talas om menskliga och politiska rättigheter, samt sett den hvita befolkningen dela sig itvå partier, för och emot slafveriet, att de slutligen togo för sfgjordt, att de skulle få halfva låndet för sin räkning, om de gjorde uppror. Enligt gammal sedvänja gifva herrarn2 sina slåfvar ett par dagars ledighet under julen och släppa litet efter tyglarne; negrerna ville begagna detta tillfälle att utföra sin plan. Detta upplyses af flera negrers-beskännelser. Törhända får man aldrig rikt:gt reda på änna förhålländet; ty negrerna äro hårdnackade, så att man icke genom kroppsliga plågor lyckas få dem att bekävna.. I Dispatch, en tidning, som utkommer i Kentucky, påstås det, att negrernes afsigt var att döda män, qvinnor och barn, med undantag af unga flickor, hvilka skulle skonas. Sannolikare är dock, aft deras plan snarare blott varit att föranstaka en allmän flykt. Under flera år har abolitionistpartiet systematiskt bistått flyktade slafvar och förhjelpt dem att uppnå Kanada. Man döljer dem om dagen, låter dem resa om natten och drar omsorg om, att privata hus äro beredda att herbergera dem, så att de ej behöfva taga sin tillflykt till värdshösen. Ea särskilt fönd är sämlad till utgifternas bestridande. Detta hemliga biträde vid slafvarnes flykt har man gifvit benämningen: den underjordiska jernvägen.,