va bortgifva sin arfvejord. 3:0 af hr ÅA. W. Björck i borgareståndet, deruti han, under förklarande, at! han helst önskar, att testamentsrätten varder ordnad i ealighet med hr Dalmans förslag, för det fall likväl, att denna önskan ej uppfylles, föreslagit, att åtmiastone testamentsrätten i stad måtte utvidgas samt att, med upphäfvande af kongl. förordningen den 19 Aug. 1762, angåends. utvidgad testamentsrätt efter stadsrätt, 4 och 5 6 i 17 kap. ärfdabalken samt 1 mom. 3 8 kap. jordabalken försndras i enlighet med motionären afgifvet förslag, samt 4:0 af riksdsgsfullmäktigen Pehr Benjaminsson från Elfsborgs län uui bondeståndet, som föreslagit: att dispositionsrätten öfver arivejord måtte vårda lika fri som öfver afljugejord, samt 8 kap. 1 jordsbalken alltså komma att lyda sålunda: Arfvesåväl som aflingejord må man bortgifva till hvem man vill. Lagutskottet har vid behandlingen af omförmälda motioner hemstält: att rikets ständer täcktes lemaa hr: Henschens framställning om antagande: afr9 och 10 kapitlen i lagberedningens förslag, samt Pebr Benjaminssons motion utan afseende, samt tillstyrkt, att risets ständer, för den händelse att ridderskapet och adein medgifver att den särskilta testamentsrätt, som öfver afiingefastighet i stad tillkommer frälseman, evligt 12 4 i ridderskapst och xzdölns privilegier den 16 Oktober 1723, må upphöra, samt öfrige riksståad sådant bifalla, mjitte besluta: att, med upphäfvande afl2 6 i ridderskapet och adelns privilegier den 16 Oätober 1723, så vidt den angår dispositionsrätten dfver ridderskapet och adelns bus och jord i städerna; 17 kap, I och Z S, den sistnä -de sådan denlyder i kongl. förordningen den 6 Febr. 1849, samt 3, 4 och 5 SS ärfdabalken, 5 punkten i kongl. förklaringen den 23 Mars 1807, angående beloppes af vederlag för afhänd arfvejord, och kovgl. förordningsn den 19 Aug. 1762, beträffande en utvidgad testamentsrät efter stadsrätt, samt med förklarande att hvad sista mom. i 1 2 kap: jorddbålkeninbehålleri fråga om hvad för arfvejord anses bör, kommer att till verkan förfalla, såvidt det har sammanhang med 2 af ärfdabalkens nyssbörörde kapitel, skall samma k pitel erhålla följande förändrade lydelse: Arfdabacken. 17 kap. 4 1. Ejrmå någon genom testamente bortgifva eller annorledes förordaa om mer än hälften cf sin qvarlåtenskap, der bröstarfringe lefver efter. Andra hälften falle bröstarfvinge till; den hälft kollas bröstarfvioges laglott. . Finnes ej bröstarfvinge, då må man om sllsin egendom förordna. 42. Om artvejord å landet må ej i någotdera af dei 1 S nämnda fall förordnas till förmån för annan än den, sor egd bördsrätt till jorden, om den af gifvaren såld blifvit, eller, om så: skyld ej finnes, till annan af gifvarens skyldemaän, så länge sådan till är; och behålle den jord, som åt skyldeman gifven är, arfvejords egenskap i bans hand. Man och hustru vare dock obetaget, att hvar åt annan till besittning på lifstid förläna arfvejord, der bröstarfvinges laglott derigenom ej förnärmas. : 3. Gifver någon bort sin bördköpta jord genom-testamente till annan än bördeman, hafve arfvinge, om han till den jord eger bördsrätt, makt att lösa den åter innan laga stånd åkommer, efter det värde, som den är köpt före. Gaälde ock åter all derå gjord nödig förbättring. å 4. Ärefter testamentsgifvare omyndigt bara, och kan det ej af sitt arf eller annan tillgåbg njuta underhåll. och uppfostran; då skall af egendom, som i testamente gifven är, så mycket aftasas, som rätten pröfvar barnet, efter stånd och vilkor, nödigt hafva, till dess det kan sig sjelft nära, dock ej för längre tid, än till dess barnet fyllt tjugobtt år. Är barn efter testamentsgifvare ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande; och kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta tillräckligt underhåll; då skall ock af egendom, som i testamente gifven är, tagas hvad för barnets underhåll nödigt pröfvas, så länge behofvet fortfar. Nu har man genom tesiamente anslagit viss årlig! inkomst till omyndigt barns underKåll och! uppfostran, eller till underhåll för ofärdigt, med svår sjukdom -behätadt eller litet vetande barn: kan ej sådant barn af eget arf eller annan tillgång njuta underhåll eller uppfostran, må det testamente gälla för tid, som här ofvan sägs, ändå att annan bröstarfvifges laglott dermed belastäs skulle: 5. Testamente må ej tagas af bo oskifto utan af dens del, som gifvit hafver.. 4 6. Gifver någon mer änlag siger; varde då testamentet rättadt efter lagen och galle i allt öfrigt. Ej må ock någon föra i testamentet in, att hvar, som det klandrar, skall vid dess arfsrätt skild vara.. Jordabalken. 8 kap.65,1mom. sEger man jord, hus eller tomt i staden: hafve våld bortgifva hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller afladt.v Reservätioner äro anmälde af friherre Wrede och prosten Ljungdahl, med anmälan att de ej deltagit i förestående betänkande; af hr Adlercreutz mot den i betänkandet föreslagna förändrade lydelse af 17 kap. ärfdabalken; af hr S. Sparre, med tillkännagifvande att ban ej biträdt i förslaget derom, att makar till hvarannan må förläna arfvejord föf längre tid än förläningstagaren förblir enkliong eller enka; af domprosten Björling, som reserverat sig emot hela utskottets betänkande; af domprosten Bring emot förslaget, att makar må ega på lifstiden till hvarannan förläna arfvejord; af hr Uppling mot utskottets förslag i hvad det afser arfvejordsprincipens fortfarande tillämpning på landet i så måtto, att arfvejord ej skulle få-tillrannan än skyldeman genom testamente bortgifvas; af hr Wetterberg, med hvilken hr Kistner sig förenat, mot utskottets förslag i Y1 och I möm: af 2 ärfdabalken, samt af hr Hasselrot, som instämt med hr Wetterberg, men, i händelse dennes förslag ej skulle godkännas, hemställer, att lagberedningens af hr Uppling framlagda förslag måtte af rikets ständer godkännas. Sammansatta lagsamt allmänna besvärsoch ekonomiutskottet. N:o 4. Tillstyrker bifall till Kongl. Maj:ts proposition, i fråga om medgifvande af rättighet för svensk man att i två eller flera inrikes städer samtidigt drifva handel. Reservation är häremot anmäld af borgmästaren Stolpe: Ridderskapet och Adeln.