åro i skölorna inskrifne. framhålles, och -det-såsom högst. betänkligt, hvem skulle vänta annat, än att den öfriga hälften af det uppväxande slägtet inom den. antagna åldern antingen saknar all undervisning: eller ock blott i hemmet undervisas? Hos den mindre -uppmärksamme läsaren måste åtminstone ett sådant intryck lemnas.. Det är först längre fram, som -komiterade upptaga och beräkna, fastän, som det vill synas, ogiliande, den vidsträckta verksamhet, som den enskilta undervisningen, särdeles i de så kallade pensionerna, utöfvar inom hufvudstaden; det är först efteråt, som de i hemmen -undervisade omnämnas, ehuru med misstroende till vederbörandes uppgifter, och ehuru äfven dessa i hemmet undervisade vid den slutliga beräkningen alldeles lemnas å sido; och det är ock först till slut, som det medgifvande göres, att detaf komiterade förut anförda stora antalet af barn inom skolåldern, som ej. besöka offentliga. eller enskilta skolor, icke gå i mistning af all undervisning. Det år på detta sätt allena som det-kan förklaras, att komiterade ansett folkskoleväsendet i hufvudstaden stå långt under folkskolorna både i många inrikes orter och ännu mera i de utrikes. -:Såsom exempel på ett mot komiterades motsatt sätt att gå tillväga, och tillika upplysande om verkliga tillståndet i ett land, hvarest folkundervisningen-anses,jemförelsevis stå högt, får konsistorium underdånigst åberopa hvad om det engelska folkskoleväsendet under samma år, hvilket komiterades berättelse gäller, är anfördti ett officielt i Danmark afgifvet och till trycket år 1855 i Köpenhamn befordradt arbete, kalladt: Efterretninninger om det Engelske Almueskolevesen m. m. af C. Fogh känd. mag. I detta arbete, grundadt hufvudsakligen på en officiel berättelse af engelsmannen H. Mann till inrikesministern, framställes sid..49 f. de allmänna -resultaterna af det engelska undervisniogsväsendet. Ehuru tillfredsställande dessa resultater må synas — heter det — visar det sig. dock, att Anuu långt ifrån alla de barn, som kunde och borde gå i skola, göra det, och att de, som gå, icke gå nog länge och ständigt för att af skolan draga mnåZon stor nytta. Barn emellan 3 och 15 år voro år 1851—4,908,696. Dessa borde vara i skolan, när icke en eller annan orsak förhindrade det; men endast 2,144,378 begagnade skolan.. När nu en beräkning i berättelsen anställes öfver dem af de öfrige, som verkligen borde. gå i skolan, så afdragas först alla de barn, som gå i stadigt arbete, dernäst de, som äro nödvändige för tjenst i hemmet, och slutligen en tredje klass — de, som lefva uteslutande på samhällets bekostnad, sont af sina egna -:osedliga föräldrar uppfostras till stöld och bedrägeri — de så kallade sCity Arabs,; hvilkas. antal icke är kändt. För samtliga alla dessa klasser fråndrages en million. Deretter fråndragas sjuka barn 5 4 och de i :hemmet öppfostrade 50,000. Slutligen fråndragas alla barn under 5 år, såsom för små att gå i skola, samt alla barn öfver 12 år, såsom tillräckligt undervista för någon praktisk verksamhet; och ändå återstå — heter det — 968,557 eller nära en million barn, för hvilka ingen räkenskap kan göras. De arbeta icke; de äro icke sjuka; de undervisas icke i hemmet; de äro hvarken för små eller för stora för skolan; de stjäla, tigga och röfva icke; korteligen: det kan icke någon grund, hvilken som helst, anföras för deras uteblifvande från skolan, och lika väl komma de icke, Till sist anmärkes, att äfven i England och -Wale sjelfva de barn, som gå i skola, icke gå nog länge och ordentligt, för att draga någon stor nytta af undervisningen; att blott 74 4 af de inskrifna äro närvarande i skolorna sarat att omkring 18 96 hade varit öfver tre år i skola. Hade komiterade i någon mån i sitt utlåtande tagit de förhållanden i betraktande, hvilka i ofvanstående utdrag omnämnas, såsom på beräkningar och omdömen inverkande, säkerligen skulle omdömet om Stockholms folkskoleväsende betydligen hafva förmildrats. i Yttermera hafva Komiteride-af de mer eller mindre ofullständiga uppgifter, hvilka de affordrat vederbörande skolstyrelser angående de läroämnen, hvarmed lärjungarna i hufvudstadens folkskolor sysselsättas, dragit den slutsats, att huru länge snart sagdt en lärjunge må gå i folkskolan, ban aldrig hinner stort längre; än till att nätt och jemt vidröra hvad som ligger utanför den ringa i lag bestämda minimikunskapen, om han ens hinner så långt,. Att detta omdöme är allt för strängt och saknar stöd af verkliga förhållandet; -vågarkonsistorium underdånigst förklara. Komiterade hafva väl sjelfve skyndat att fritaga lärarne från allt ansvar för så väl nyss omförmälde, som andra hufvudstadens foikskolor tillagde fel och hvälft skulden till dem på åtskilliga i komiterades tanke befintliga brister, om hvilka konsistorium nedanför skall underdånigst sig yttra; men oaktadt konsistorium kommer att i afseende å flere bland dessa brister instämma i komiterades tanke, vågar dock konsistorium tro, och skall söka ådagalägga, det komiterade äfven vid deras framhållande mera bedömt förhållandet, efter hvad de från en af dem förut intagen synpunkt ansett det böra vara, än efter en verklig, närmare kännedom om tillståndet och om de fordringar, som billigtvis kunna af folkskolan göras. Ty en sådan närmare kännedom skulle säkerligen föranledt komiterade både att annorlunda, än som skett, begagna de från de särskilta -skolstyrelserna: meddelade uppgifter och. att bestämma. sina omdömen, icke. blott efter vissa förut fattade meningar om hvad folkskolan bort uträtta, utan. efier hvad densamma under förhandenvarande förhålländen kunnat åstadkomma. Och härmed konimer konsistorium till det sista och icke minst anmärkningvårda af komiterades förfarande. -De hafva nemligen, oaktadt hufvudstadens egentliga folkskolor vid -den-tidpunkt, om hvilken komiterade utlåtit sig, endast knappa 5 år varit i verksamhet, likväl gjort af dem sådana fordringar, som skäligen först efter en längre tids fortvaro kunna uppställas. Folkskolan i hufvudstaden, såväl som annorstädes i vårt land, har behöft och behöfver tid att utveckla sig och tillväxa såväl i inre kraft och lif, som i förtroende hos folket. Att en sådan utveckling och tillväxt inom hufvudstaden icke alldeles fattats och att intresset för folkskolans framgång till sitt mål icke aftagit, utan sparare alltmera ökats, visas af de förbättringar i skolornas inre organisation och i de åt dem efterhand anskaffade lokaler, hvilka ifrån folkskolestyrelserna utgått och hos församlingarne mött en oförminskad beredvillighet aft för folkskolan göra nya och ökade uppoffringar. Hvad konsistorium nu haft nåden anföra med anledning af de framlagda uppgifterna och omdömena om folkskolornas närvarandestillstånd ihufvudstaden, bar icke blifvit framstäldt i den mening, som skulle konsistorium icke erkänna det varma nit, hvarmed så väl oftabemälde komiterade som vederbörande församlingar och sockenstämmonämden, äfven vid framtäggandet af det Eders K. M:ts nådiga pröfning nu understälde förslag, behandlat ifrågavarande högst vigtiga angelägenhet, — önskligt hade blott varit, att detta nit-icke hindrat inhämtandet af alla nödiga underrättelser till ärendets utredting och ställande i sitt rätta ljus —; än mindrei den mening, som skulle konsistorium icke inse och gerna se afhulpna de flere brister, som vidlåda folkskoleväsendet ej mindre i hufvudstaden än annorstädes — brister, som hafva sin grund, icke blott i ofullkomligheten af allt menskligt, särdeles i dess begynnelse; utan äfven ide egna förhållanden, som tillhöra störresstäder och särskilt ienna hufvudstad. Ingen kan lifligare än konsistorium önska dessa bristers snara afbjelpande; ingen hår närmare erfarenhet och större olägenhet af an bristfällig skolundervisning än presterskapet. Konsistorium delar de lifliga önskningar för folkskoleväsendets förbättring, som-i-Qu ifrågavarande. utlåtande-och förslag blifvit uttalade,och om än -konsistorium icke i alla eller ens de-vigtigaste delar kan mstämma i de åsigter om det Härvarande tillståndet och medlen till dess förbättriög, hvilka vilja göra sig GäÄllanda. aå är det långt ifrån kangietapiam art a dt AL RR Rn Rs OT UNS AA RR ra Ae mm be om