:erefter genast företagas. Gazeta offentliggör ett cirkulär från inrikesministern till landets civilguvernör, hvarluti de uppmanas att hålla sträng räfst efter nn mängd schismatiska och kätterska. skrifter, som, blifvit i hemlighet satta i omlopp, i synnerhet uti de vid kusten belägna provinserna, samt söka befordra deras författare och uprånglare till strängt straff. Civilguvernörerna få tillika en vink om att kyrkliga och borgerliga lagar förbjuda dylika skrifters 1äsande. ITALIEN. En korrespondens från Turin vederlägger den förut meddelade berättelsen, enligt hvildken det skulle hafva lyckats Preussens sändebud i Neapel att återställa det goda för-fståndet mellan vestmakterna och Neapel. Det verkliga tillståndet uti konungariket de båda Sicilierna är för närvarande så spändtr, att en örsoning på vanlig diplomatisk väg icke anses tänkbar. Konung Ferdinand har visserligen utfärdat några vilkorliga amnestidekreter till förmån för de fångar, som görd ansökan om nåd; men liktidigt har han ännu mera skärpt det herrskande regeringssystemet, som gifvit anledning till så många klagomål. Den åtgärd, som nu framstår i förgrunden, nemligen de politiska fångarnes deportation till Sydamerika, i följd af ett med argentinska republiken afslutadt fördrag, är ett nytt bevis att neapolitanska regeringen är långt ifrån att afstå från det djupi förhatliga system, som af densamma omfattas med så stor förkärlek. Fångarne tvingas att antingen ingifva en förnedrande nådeansökan, eller ock hotas de med transporten till ett aflägset, obebodt land, der de komma att kämpa med ett osundt klimat och alla svårigheterna af en ny kolonisation. Det tunga arbete, somi fordras för att der lifnära sig, skall svårligen kunna uthärdas af de flesta bland de politiska fångarne, hvilka till större delen äro af de högre klasserna, och följaktligen alldeles ovana vid ett så strängt kroppsligt arbete. Efter attentatet af. den 8 December bildades af några bland de mest hatade polistjenstemännen en kommission, hvilken afsändes till Kalabrien, för att utspana Angesilas Milanos förmodade medbrottslingar. T Ett stort antal personer kastades i fängelse, många andra förvisades från Neapel, och en mängd åtgärder vitogos, som drabbade de stillsammaste och oskyldigaste personer, utan att man hade ringaste faktiska skäl att stödja sig på. Äfven armån är föremål för regeringens misstänksamhet, och :till dess bevakande-har man bildat en poliskommission, som icke frågar det ringaste efter lag och rätt, utan tager misstanken till sitt rättesnöre. Hvarje. misstänkt person anses skyldig och kastas i fängelse. Utgången är visserligen icke så blodig som vid det franska välfärdsutskottet, men för den, som känner de. neapolitanska fängelserna, visar sig skilnaden icke vara så stor. Genom allt detta våld och godtycke har neapolitanska regeringen endast åsamkat sig en ännu större börda af hat och förbittring och omöjliggjort en fredlig uppgörelse: Under sådana förhållanden tro till och med de moderataste personer i konungariket, att vestmakterna måste på ett kraftfullt sätt mellankomma, så vidt de vilja hindra det eljest oundvikliga utbrottet af en våldsam katastrof. Om vestmakternav — yttras uti nämde korrespondens — bville med allvar taga saken om händer, så skulle de med lätthet finna elementer till en lycklig lösning, ty det parti, som önskar konungens tronafsägelse till förmån för hans son samt återupprättandet af: 1848 års författning, och äfven skulle vara i stånd att med moderation och kraft genomföra denna princip, blifver dagligen talrikare och starkare, då deremot hvarken det republikanska eller det muratistiska partiet har någon. sammanhållning eller något kraftigt stöd af allmänna opinionen. Men för att bringa detta konstitu1 tionella parti till rodret, är vestmakternas-mellankomst-oundgävgligs ty det skall icke uppträda utan deras-stöd, dels af fruktan att arbeta de extrema partierna i händerna, dels af farhåga att konungen. skall till skenet gifva vika, men endast betjena sig af dess verksamhet, för att afvärja den ögonblickliga faran, samt sedan prisgifva de konstitutionelle åt det reaktionära partiets oförsonliga hämnd.n Den heliga romerska inqvisitionen. har åter låtit höra af sig genom etto märkligt dekret. Bannstrålen gäller denna gång? de jansenistiska biskoparne i Holland, hvilka ännu anse sig tillhöra den romerskkatolska kyrkan, ehuru de blifvit af densamma förkastade. De hade genom ett herdabref protesterat mot dogmen om den obefläckade aflelsen och sändt denna handling till Rom. Genom ett dekret af den 4 December 1856, undertecknadt af inqvisitionens notarie Angelus Argenti; utiderrättas nu de tre schismatiska pseudobiskoparne i provinsen Utrechtp, att hela:kristenhetens-heliga generalinqvisition mot. det kätterska. förderfvet, på en.i klostret Maria della Minerva hållen kongregation, förbjudit hela den katolska kristenheten att läsa erkebiskopens af Utrecht och biskoparnes af Harlem och Deventer pastoralinstruktion om denl heliga jungfru Marias obefläckade aflelse. RYSSLAND. En korrespondensartikel från Petersburg till ett tyskt blad betecknar såsom öfverdrifra de uti vissa i Frankrike och Polen utkommande polska tidningar flerz gånger synliga uppgifterna, att Ryssland vore, sysselsatt att återbygga sin flotta i Svarta hafvet och återstäl-: la sina krigshamnar derstädes, Sbastopöl, Kertsch och Eupatoria skola visserligen småningom återuppstå ur. sina.ruiner, men befästningarne likväl enligt fördragen icke återuppbyggas. Flottan existerar icke mer och blott en fiottilj skall framdeles bestrida tjenstgöringen på Svarta hafvet: Om .antälet. och beskaffenheten af de fartyg, som skola utgöra denna a. k.. flottilj, . meddelar :korrespondenten försigtigtvis inga närmare uppgifter. TURKIET. Den 21 Januari utvexlades ratifikationerna af ett mellan. österrikiska regeringen och Por-: