STOCKHOLM den 14 Febr. Att den borgerliga friheten, sjelfstyrelsen, och sådana politiska och sociala institutioner som lemna så stort utrymme som möjligt åt individens sjelfbestämmelse ooh fria verksamhet, i hög grad befordra ett lands förkofran och utveckling, derpå utgör Nordamerika ett af de mest talande bevis. Da konservativa i Europa framhålla med förkärlek alla skuggsidor i nordamerikanska lifvet, och omfatta med begärlighet allt, som kan nedsätta Nordamerikas kultur och samhällstillstånd, samt vända sig för sådant ändamål gerna till de södra staterna med deras slafveri, deras mot folkfrihet och upplysning fiendtliga stämning och de strider, som härigenom uppstått och tyckas hota unionens bestånd; men de glömma härvid att detta system och hela väsendet i de sydliga unionsstaterna endast är en abnormitet, gom står i strid med de äkta norda nerikanska principerna och i sjelfva verket utgör en uppenbarelse af den europeiska gammalaristokratiska andan, till följd af hvilken också denna del af unionen på långt när icke kan följa de jättesteg, i utveckling som de äkta och verkliga fristaterna göra, och hvilken företeelse af ofrihet och förtryck här sålunda utöfvar samma oroande, förstörande och hämmande inverkan som i den gamla verlden. Det är intressant att se, huru franska tidningar, som varit starka anhängare af det slags arlamentariska regering som egde rum under ndvig Philip, och som trodde att genom ett sådant system, utan en verkligt utvecklad folkfrihet och sjelfstyrelse, ett land skulle kunna nå den största förkofran och gå bäst och säkrast framåt på civilisationens bana, och hvilka sedermera tåligt och undergifvet afvaktat resultaterna af det nya kejserliga socialistiskt-despotiska systemet, nu med en suck af längtan börja blicka på de anglo-amerikanska institutionerna och deras resultater. Vi meddela såsom exempel derpå och såsom i sig sjelf högst intressant följande framställning i Journal des Dåebats rörande Förenta Staternas ekonomiska ställning under förlidet år: ib Vi ha framför oss ett statistiskt dokument rörande utvecklingen af amerikanska unionens särskilta tillgångar under-året-1856. Det är på en gång en vältalig -konimentarie och ett utförligt upprepande af den del af presidentens budskap, som rör landets inre ställning: Företagsambetsandan och den individuella friheten äro för Amerika en ymnig källa till rikedom; och om man för ett ögonblick glönmer slafveriet och de lidelser dettamma lössläpper, erfar man en uppriktig känsla af beundran för en nation, som inom loppet af några år gjort framsteg, dem Europa måste afundas. I främsta rummet bland tecknen till unionens alltjemt stigande välmåga måste ställas den utveckling -åkerbruket vunnit med tillbjelp af de öfverlåtelser i jord regeringen lemnat. För civilisationens och jordbrukets fortskridande hand i hand öppnas nu ett stort fält till utveckling. Under loppet af år 1856 ha 17,600,000 acres (— 14,850,000 sv. tunnland) upplåtits åt jordbruket. Detta utgören yta motsvarande Belgiens och Hollands ttillsammans. Enligt den af finensministern gjorda beräkving kan man uppskatta landets totalproduktion under sistförflutna år till en summa af 2 milliarder 600.000 dollars: ( 9 mils liarder 750 millioner av. rmt), hvilket utgör tredubbla beloppet af 1840:års produktion: I samma handling upptages värdet af alla fastigheter i Förenta Staterna, oberäknadt statedömänerna, till 11 milliarder, 317 millioner dollars ( 48 milliärder 408 millioner riksmynt) på en befolkning af omkring 27 millioner själar. i Åkerbiuket har ej ensamt dragit fördel af all den nya jord, som sålunda blifvit upplåten till brukning. Jernvägarne och de särskilta staterna ha förvärtvat 21 millioner 700,000 gerez(— 18,300;000 tunniand). Jordöfverlåtelserna ha sälutda under år 1856 upptagit tillsansmans en yta af39 millioner 300,000 ecres (— 33,100,000 iunnland), hvilket emotsvarar ungefär hela Virginien eller nära en tredjedel af Frankrike. I-slutet af år 1855 utgjorde sträckningen af de under arbete var rande jernbanor 21.069 mil (— 3169 ev.). I slutet af 1856 har längden uppgätt till omkring 38,616 kilometrer ( 3612 sv. mil) och köstnaden har varit i medeltal 109,600 francs per kilometer (873,810) riksmynt per av. mil). Resultatet af den approximativa beräkning, som af finansministern blifvit uppgjord, visar, att Förenta Staterna ha tre gånger mera: jernvägar under arbete än England, fem gånger mer än Frankrike och Tyekland; Preussen deruti inberäknadt; och att dessa jernbanor kostat fem gånger mindre per kilometer än Englands, fyra gånger mindre än Frankrikes, tre gånger mindre än Belgiens, ivå gånger mindre än Tysklands, ehuru arbetslönerna stå högre i Ataerika än i Europa. På samma gång ha de öfriga kommunikationsmedlen följt med det allmänna framåtskridandet, och under det:telegraftrådar i alla riktningar betäckt unionens område, har handelsflottan under årets lopp ökats med 221 ångbåtar och 1703 seglande fertyg. Akerbruket och industrien ha sålunda varit lika blomstrande i Förenta Staterna, utan att den enas utveckling skadat den andras, och deras uppgift är emellertid ännu långtifrån att-ha uppnått sin fulländning. Det jordområde, som ännu icke blifvit upplåtet och försåldt, innefattar en-yta lika med de trettioen nuvarande staternas; eller med hela Europas område med undantag af Ryssland. t ;