Baron B. erkänner sjelf. på ett annat ställe, att dessa den skandinaviska idens bärare äro icke en rå och upprörd hop, utan tillhöra nästan uteslutande den vetenskapligt bildade klassen, och med den personliga bekantskap han måste förutsättas ega åtminstone med dem i Danmark, bör han likaledes sjelf förträffligt veta, att de sannerligen icke i något afseende äro af det slags folk, som slår kronvägg och sätter allt på etttärningkast, utan tvärtom snarare allmänt utmärka sig för denna mycket filosofiska egenskap, hvilken på danska kallas Besindighed,.. Det är dessutom just något karakteristiskt för: skandinaverna, betraktade som parti, att för dem är iden någonting så väsentligt, och en nationel union så afgjordt den basis, på hvilken de bygga. De äro i sanning: härutinnan till den grad idealister, att det till och med vore begripligt i fall någon misstänkte dem ör att--åtminstone i teorien hafva en wiss hemlig lutning till republikanism. Men författaren, som sjelf sätter stort värde på att vara en praktisk man, skulle utan tvifvel vid närmare eftertanke lätt inse, att äfven för skandinaverna, ehuru således i botten idealister, den dynastiska frågan dock icke kan, ur praktisk synpunkt, förblifva helt och hållet främmande och abstraheras från den nationella unicnsfrågan. Detta är en följd just deraf, att de dock icke äro ända derhän idealister, att de allvarsamt spekulera på någonting så fjerranliggande och tillika så styggt, som: en skandinavisk republik, men äro förståndiga män, som taga sakerna sådana de äro. Alltså, det är sannt, att skandinaverna, från samma ögonblick . de med mera bestämdhet fattat sitt mål; den nationella förbindelsen mellan de trenne folken, äfven måste taga den dynastiska förbindelsen med som ett korollarium; att man sålunda inom pressen börjat diskutera äfven denna senare fråga; att man till och medoffentligen uttalat sympatier eller misstroenden i den ena eller andra riktningen. Men kan man kalla detta att raffla om konungakronor? Vi förmena trösteligen, att baron Blixen förgäfves skall söka visa något inom skandinavismens läger yttradt, som gått utanför det fullt lojalas gräns. Sjelfva den danska tidningen Dagbladet torde i sina hårdaste yttranden om den: eventuelle danske tronföljaren få anses ha härutinnan, om än berört den yttersta rålinien, dock icke öfversprungit den. Det är en sedan någon tid pågående meningsvexling pro et contra rörande vissa höga personligheter, hvilken för frågan erbjuder ett framträdande . intresse; men sådant: kallas en diskussion, icke raffel, och det är en diskussion, i hvilken baron Blixen-Finecke sjelf. nu begärt ordet. Den föres från skandinavernas sida med den rena öfvertygelse och ärliga viljan, som baron B. hos dem erkänner, och med rätten af den folkönskningarnes, princip, som han erkänner icke mindre öppet å ena sidan, ehuru han visserligen å den andra deremot med ett nog emfatiskt eftertryck uppställer den dynastiska legitimiteten och furstarnes aldrig ostraffade kränkta rätt. Huruvida der nu uti denna diskussion ingått eller ingå några mindre: begrundade förutsättningar, några konjekturer af lösare aft, derom skola vi ej strida. med den ärade författaren. Det lärer visst icke kunna bestridas, att han i allmänhet har ganska rätt i hvad han yttrar om svårigheten att ställa en blifvande konungs horoskop, ehuru exemplet af Nero synes oss något väl kannibaliskt här vid lag: Men det må tillåtas oss erinra, at det ej heller inom den skandinaviska pressen varit så mycket hänpekadt på de respektive furstliga personernas privata egenskaper och lynnen, som på de olika. politiska: systemer, dem de sannolikt skulle komma att hvar för sig representera; det har varit fråga om på hvilken sida man möjligen egde att förvänta de bästa garantierna för en sjelfständig, fosterländsk, nationel politik, och detta är, med författarens tillåtelse, något helt ann:t, och något, som dock äfven för konstitutionella män under den mest parlamentariska regeringsform icke saknar all betydelse. Det kommer dertill någonting ännu ytterligare, som synes alltid böra lägga en särskilt vigt i vågskålen åt-ena hållet. mer än åt det andra. Detta något -innebäres just i det för ögonblicket mest pråktiskä, -i den relativa möjligheten... Viv veta nogsamt, att baron Blixen här i detta afseende en tanke för sig, men deöfriga skandinaverna må tillåtas ha sin: Vi hafva slutligen ännu icke talat: om den sig möjligen företeende, men äfven efter författarens mening tänkliga europeiska nödvändigheten; men vi komma just dertill. (Forts.) S. B. — Från Riksdagen. I är titeln på en ji dessa dagar utkorimen broschyr, innehållande skarpa anfall emot allenastyrandet samt uppmaningar till de fyra stånden, deribland i synnerhet adeln, att återgå till en fastare och mera sjelfständig position. — Om penningeställningen och bankerna, af en köpmann är titeln på en annan i dessa dagarsutkommen broschyr, som förtjenar uppmärksamhet äfven af dem, hvilka ej i allo instämma i de der uttalade åsigter. Såsom de vigtigaste medel att komma utur den närvarande och undvika vådorna af tillkommande penningkriser föreslår författaren: 1) införande af guldvaluta såsom standard i vårt myntväsende, med bibehållande af silfver endast såsom skiljemynt och baseradt på en sådan myntföt, att å ena sidan nedsmältning och ä den andra förfalskning förekommes; 2) upp: tigande af utländska lån till bestridande af kostnaderna för de stora allmänna arbetena; 3) ett riktigt användande och tillgodogörande för dei allmänna rörelsen af de penningtillgångar vi redan ega samt ett klokt .ekonomiserande eller inskränkande af bruket utaf penningar. I fråga om bankväsendet uppträder