— Det berättas, att vår utmärkte historie skrifvare hr Strinnholm inom kort ämnar ut Jifva ett sammandrag af Sverges historia. — I Helsingfors Tidningar anmäles till sub. kription en öfversättning på tyska af fru Lenngrens skaldestycken under titel: Poetische Versuche von Anna Maria Lenngren. Aus :em Schwedischen uebersetzt von G. W. — Det med dagens post hitkomna Decem: serhäftet af finska Litteraturbladet innebålle tom en uppsats af Snellman om Finske ivteraturens närmaste framtid,, samt några censioner, ett tämligen ampert sändebref til -enska Tidningens Ernst Ludvig från F: GC: (professor. Cygneus). Ur detta bref, som icke rörer Ernst Ludvigs något cyniska utfall emot en svensk författarinna och emot hvärje sträfvande till en reform i qvinnokönets uppfostran och bildning, utan hufvudsakligen enlast några af hans käcka utflygter på det litterärt-kritiska området, skola vi vid tillfälle meddela några utdrag. — Oaktadt det otaliga gånger är ådagalagdt, hvilket orimligt och onyttigt arbete det är att öfversätta svensk poesi till dansk-norska eller tvärtom, så finner man dock ständigt nya företag i den vägen. Höedt och Holst hade redan förut öfversatt enskilta af sångerna i Fänrik Ståls Sägner. Nu haren hr F. F. utgifvit en fullständig dansk öfversättning af Runebergs nämda -skaldeverk, och denna öfversättning tyckes, att dömma af-de prof, som meddelas af danska blad, vara högst miserabel. Ur den långa lista på oriktigheter och löjligheter i nämde öfversättning, hvilken. meddelas i ett danskt blad, anföra vi endast följande: Det var den tappre löjtnant Zidn, Han hade sin egen sed, För fronten ville han gå allen öfversatt med : Det var den tappre Lieutnant Ziden, Han havde sin egen Szed, For Fronten brugte han sine Been. — Från Trondbjem anmäles utgifvandet af cha godtköpsupplaga af Snorre BSturlesons konungasagor, öfversatta af professor P. A. Munch. Meningen är att lemna detta nationalverk till så billigt -pris, att det kan spridas äfven bland den stora massan af landtbefolkningen. — Hr Oskar v. Redwitz, författaren till Amaranth, den romantiska och ultramontana reaktionens sångare 2med guds nåde, har nyligen utgifvit en tragedi på vers i fem akter, Thomas Morusr, der man återfinner samma sötsliskiga fromleri som i Amaranth, men med mera färg af ilska mot all forskning, allt sträfvande efter ljus och frihet. Alla katoliker i tragedien äro ädla och värdiga, till och med katolska kälkborgare; alla andra deremot äro skurkar och nidingar. I formelt hänseende är stycket mäkta klent, och der några verkliga dramatiska ansatser finnas, utgöra de reminiscenser från Goethe och Shakespeare. En skald i Wien har öfver denna wragedi skrifvit en utförlig och qvick kritik-på vers, ur hvilken vi meddela följande tvenne strofer: Das Beten ist eine schöne Sach Zu Gott dem all-liebenden Vater, Nur thut mans besser im stillen Gemach — Ich mags nicht auf dem Theater! Jesus, Maria und Orucifix, Wenns tausendmal auch gebracht wird, Macht noch keinen Sophokles — beim Styx! Wie derlei äberhaupt nicht gemacht wird.