skulle bero på innehållet af en spårlöst framgående muntlig föredragning. Har företer sig derjemte nöd: vändigheten ef ett, i förhållande till den stora vig: ten af en hos interimsregering tillförordnad föredra: gandes befattning, högt svegradt anspråk på möjligheten för tillämpning af en ansvarighet, som ickt vore blott härledd från vanlig allmän, för alla stats funktionärer gällande rättsgrund, utan funnes sär. skilt utstakad genom sådana reglor för denne tjenstemans förhållande i hans synnerligen maktpåliggande och grannlaga kall, de der kunde i väsentlig mån bereda enahanda säkerhet; som, under interimsregeringens nuvarande organisation, är afsedd at vinnas gehom,de lagbud, hvilka bestämma föredragande departementschefs rättighet och plikt samtansvarighet. Med syftningen af den svenska grundlag, som utsträckt föreskrifterna om föredragande statsråds ansvarighet ända till det fall, att han underlåtit genom vägran af sin Koöntrasignation lägga hinder för utfärdandet af ett utaf K. M:t fattadt beslut af egenskap att vara emot regeringsformen stridande, synes det icke vara förenligt, att i den lag, hvarigenom sådant ansvarigt statsråd skiljes från föredragandekallet hos interimsregering, allt bestämmande om sättet och vilkoren för den i stället inträdande föredragandens verksamhet och om hans ansvarighet lemnas å sido. Regeringsformen, enligt dess lydelse i K. M:ts pådiga förslag, skulle icke upptaga något stadgande om interimsregeringens organisation och ärendenas föredragning derstädes, utan härutinnan endast hänvisa till riksakten, deruti således skulle förekomma det bestämmadåde, till följd hvarsf annan föredragande än departementschef egde föredragningsåliggandet. I riksakten skulle, efter denna i K. M:ts nådiga förslag iakttagna ordning, det erforderliga särskilta stadgandet beträftande föredraganderne funnit sin plats. Skulle åter härvid göras erinran om lämplighet deruti, att det stadgande, som egentligen skulle bestämma föredragningsäliggandet, komme att böra till regeringsformen, icke till riksakten, — likasom nu regeringsformen innefattar den föreskrift, till följd hvaraf departementscheferna, som enligt riksakten äro interimsregeringens ledamöter, äro derstädes föredragande; — så kan detta inkast endast gifva utskottets framställning den förändrade formen af anmärkning dervid, att förslaget till ändring af riksakten icke är förberedt genom ett i förevarande hänseende fullständigt och lämpligt förslag till regeringsformens förändring. Endera författningen bör innehålla ifrågaverande stadgande, hvilket nu deremot i begge förslagen saknas. Utskottets anmärkning kan visserligen mötas med påminnelser derom, att enahanda obestämdhet eller ofullständighet, som nu i följd af den föreslagna ändringen af interimsregeringens organisation skulle uppkomma i riksakten, redan finnes i svenska regeringsformen beträffand; föredragningen inför den regering, som; enligt 43 4, konungen, då han går i fält eller tillaflägsnare inrikes orter eller till, konungariket Norge reser, skall tillförordna; hvilken ofullståndighet föranledt; att K. M:t hitintills, isin nådiga instruktion för sådan regering, ät densamma öfverlåtit att tillförordna särskilta föredragander; men eh sådan bristfällighet i grundlagen har icke bört. hos utskottet leda till förbiseende.af hvad i ofvanberörde rhåtto emot förslaget. till: ändring i riksakten förekommit; och törde härvid jemväl böra. i betraktande tagas den skilnad, som förefinnes emellan interimsregering och den regering, som enligt 43 Y regeringsformen tillförordnas, så väl i anseende till deras olika sammansättning -af ledamöter, som ock i afseende på vidden af hvarderas-verkningskrets. sjöng U:sskoitet har i det föregående redan antydt den synnerliga vigten deraf, awvt sådana lagar som den nu ifrågavarande blifva så uppstälda, att tvetydighet och osäkerhet om deras rätta förstånd må i all möjlig måtto undvikas, :I närvarande fall bestämmes denna angelägenhet särskilt af ämnets ovanliga vigt, der frågan är om ändring i sjelfva förbundsförfattningen emellan två konubgariken; en handling, som bör vara beräkoad att ega beständ äfven i sådan aflägsnare !ramtid, der, sedan den generation försvunnit, som varit vittne till denna förbundsförfattnings upprinnelse, nya slägten fordra att icke blott i den häfdvunna tillämpniogens traditionella ledning, -utan ock i sjelfva. Jagbudens. egna klarhet och Bäkerhet finna i alla delar den visshet om ursprungliga inre meningen af vilkoren för de begge nationernas politiska förening, som skall äfvea i sin mån bidraga ait aflägsna hvarje möjligen på styrkan af de yttre och inre föreningsbanden menligt inverkande meningsstrid. Utom denna, från författningens monumentala betydenhet och de nu särskilt ifrägastälda ämnenas egna vigt utgående bevekelsegrund, finnes för konsti tutionsutskottet en ytterligare avledving att, vid fullgörande af sitt närvarande åliggande, icke för ringa akta någon betänklighet, som emot K. M:ts nådiga förslag, vare sig till innebåll eller form, kunde med verkligt skäl anses förekomma. Det förslag till ändring i rikets grundlagar, som står i samband med förevarande först g till ändringar i riksakten, har redan blifvit hoc :isets ständer genom utlåtande vid förlidne riksdag :fstyrkt; och nuvarande konstitutionsutskott finner sis likaledes förhindradt ait i allo yitra gillande af det se are förslaget. För utskottet kän således den tanken icke vara främmande, att möjligen, efter vägran från rikets ständer att antaga dessa förslag, en ny proposition från K. M:t i förevarande ämne kunde vara att framdeles emotse; och för sådant fall skulle utskottet icke hafva tillbörligen fullgjort sitt kall, om utskottet underlåtit att framhålla de erinringår vi! det närvarande förslaget, som möjTigen kunde finnas vara förtjenta af uppmärksamhet vid uppställandet af det nya. Från denha synpunkt, som icke utesluter erkännandet i allmänhet; att sak är vigtigare än form, och att en mindre olägenhet icke bör undanskymma företrädet af en större vinning för det ändamål, som sökes, får utskottet nu vördsamt framställa hvad i afseende på det formela i förevarande lagförslag i dess helhet förekommit ;.etänkligt. Sedan tillkomsten. af Sverges nu, gällande grundlagar har såsom ständig regel varit antaget, atticke någon ändring eller något tillägg i dem bör göras annorledes, än genom uppställande af ny redaktion af det lagrum, som komme i fråga, så att icke, — såsom vid ändringar af allmänna lagens stadganden ofta skett, — på hvars och ens urskilning ankomme, att bedöma hvilka ordi lagen skulle, i följd af ny annan Jag i samma ämne, till sin verkan förfalla samt på hvilket ställe och i hvilket sammanhang med den ändrade lagens qvarblifna delar det nya borde infogas. -Eit sådant bruk har, hvad grundlagarne beträffar,: sin särskilta nödvändighet i följd af den i 83 regeringsformen uppstälda regeln, att grundlagarne skola efter deras ordalydelse i hvarje särkilt fall tillämpas. Riksakten är visserligen icke hos oss, såsom för Norge, förklarad att vara grundlåg; men i anseende till beskaffenheten af de ämnen, -hvilka äro föremål för -riksaktens stadganden, synes det icke lida något tvifvel, att ju det mest ändamålsenliga, det tilltydlighet och säkerhet-om rätta uppfattningen -mestledande sätt för verkställande af ändringar eller tillägg i denna se