kår, måhända .skulle kunna något förminskas, men det är helt annat än att godkänna grefve Platens åsigter, som vill ungefär denna kårs tillintetgörelse. Hr COP. TDöwenborg: Det är för den lugna betraktelsen förvånande att grunderna för vårt försvarssystem skola vara så omtvistade, och hvarom ingen annan ordnad stat i verlden torde vara så villrådig. Ett sådant förhåll nde innebär en stor fara, om det förtfar. Krigskonstens mest framstående och genomgripande framsteg äro cotvifvelaktigt åbgkraftens-användände ,på alla-fartyg och artilleriets utbildning till ett icke anadt mått, De i följd:dermed hos andra nationer införda stora ombildningar i krigsmaterielen och krigsmannayrket, i synnerhet till sjös, tyckas ännu hos oss icke vara allmänt bekanta, oaktadt företeelserna under senaste, nära våra kuster pågående krig....Den beklagliga tveksamheten om grunderna för vårt landtförsvarssystem synes till en-del af denna obekantskap, eller bristande uppmärksamhet, kunna förklaras; men torde egentligast härflyta deraf, att de särskilta meningarnes förfäktare alltför ofta hållit sig vid sjelfva ytterligheterna af de satser, hvilka de förfäktat, och derigenom : fallit in på eösidighetens område — en svaghet, som alltför ofta öfvergått till partistrid. Antagande för riktig den grundsats, att fienden bör afhållas från gränsen, erkänner man, att sjöförsvaret, enligt teorien, är för våra gränsors beskaffenhet hufvudsakligt, men då man tillika inser att detsamma :ej kan hos oss uppbringas till.så öfverväldig styrka, att det skulle förmå hindra en fientlig landstigning, så förkastar man. detsamma och vill taga sin tillflykt endast till en krigsmakt, som möjligen kan bildas för att inom landet bekämpa fienden. Man vill hafva -en herrskande flotta eller också ingen. Det medgifves ingen början och utbildning af hvad tillgångarne medgifva, för att praktiskt tillämps den erkändt sanna teorien. Tänker man sig en ösvat med en öfverväldig flotta, så behöfver den intet annat försvar; men icke en gåhg England eger en sådan. Deremot i fråga om landtförsvaret har mar inga anspråk på öfverväldig styrka; ehuru det är klart, att omen sådan funnes, skulle ingenlandstigning komma att ske och således ett sjöförsvar vara öfverflödigt. Den tid är längesedan förbi, då Sverge kunde möta hvem som helst med lika eller öfverväldig styrka; minnet deraf tyckes ofta missleds uppfattningen af det närvarande. Ur-skäl af ofvar anförda åsigter får hvarken det ena eller andra vapnet förkastas. I de politiska förhållandenas natur ligger,, att de mindre staterna kunna till värn för sitt oberoende påräkna bundsförvandters. bistånd mot en måktig fiende. Men behofvet af och förbindelsen för detta bistånd minskas i samma mån, som landets :egna stridskrafter utvecklas till yttersta förmåga och hålla jemna steg med tiden. Ur. dessa skäl borde hvarken landteller sjöförsvaret åsidosättas, oaktadt det enas eller .andras jemförelsevis ringa numerär och styrka. Talaren tilltrodde sig icke kunna uttala en bestämd öfvertygelse om förhållandet emellan dessa begge vapen, allra minst under nuvarande öfvergångsperiod inom sjökrigsväsendet, men trodde att möjligheten af ångkraftens-användande på. alla, fartyg måste utan: tvifvel. äfven i vårt,försvarssystem ådraga densamma ökad uppmärksamhet och tillit. . Till följd häraf har en stor del af den säkerhet försvunnit, :som de af hafvet omslutna staterna trott sig ega. Utom de omedelbara fördelarne ångkraften åstadkommit i anfall. och försvar, hoppades talaren, att den skulle upphäfva den förderfligs meningsstriden om ett yttre och inre sjöförsvar, om en seglandeoch roddflotta, då den förenat dem, genom att. vara lika tillämplig och oundgänglig fö båda; Talaren hade haft för afsigt med det anförde ådagalägga, att Syerge, lemnadt åt sig sjelft, icke skulle kunna, äfven . med största ansträngningar. motstå en öfvermäktig fiendes anfall under en län gre tidsföljd; att behofvet åf bistånd påkallar nödvändigheten att efter yttersta förmåga utbilda de för landets natur och belägenhet tjenligaste vapen; och att göra det antagligt, att ena roddflotta icke mera torde böra eller kunna komma i fråga. Dessa slags farkoster gå med ett äradt minne ur verlden. äfven de, liksom så många andra förbrukade vapen. underkastade tidernas föränderlighet. Talarens me niog vore dock ingalunda större skepp, utan af alls slag, passade efter lokalförhållandena, men alla sådana, satt de kunde hålla öppna sjön, en ångflotta af större och mindre fartyg; och trodde han tidsförhållandena komma att bestämma proportionen emel lan landtoch sjöfarsvaret, .men emellertid att flot tan borde förnyas i. den ordning kongl. propositionen föreslår. Talaren vore, öfvertygad om landets förmåga att underhålla en flotta, äfvensom tillräckligheten af sjöfolk att bemanna densamma, och an förde. härför åtskilliga statistiska beräkningar, I och för anskaffandet af dugligt sjöfolk föreslog talaren införandet af den franska enrolleringen, hvilken våra. grannländer Danmark. och Norge antagit, hänvisande till diskussionen i deputeradekammaren 1844 och 1845 öfver detta ämne, till teckningar ur Syerges sjökrigsväsende, tryckt 1845;: samt till grefve Björnstjernas anförande vid riksdagen 1844—45 i an ledning af statsutskottets betänkande rörande sjöförsvaret. (Forts. följer.)