skedde köstnadsfritt på ett XCronoångfartyg. Till dessa summor har grefse Berg dessutom erhållit en löneförtöjning af 6000 rub. silfv. För en kort tid sedan erhöll senaten befallning, att af finska statsmedlen åt grefve Berg lemna 15,000 rub. silfv. till uppbyggandet af et katolskt bönehus för hans grefvinnas räkning, soma är katolik. Han sjelf räknar sig till tyska församlingen härstädes och barderföre skaffat denna ett större årligt statsanslag än Nägan församling i Finland åtnjuter, nemligen 2000 rub. silfv., och det oaktadt den här utgöres af rika handlande och industriiikare, som nog utan någon penningehjelp kunnat sköta sig likaså väl som de öfriga församlingarne i landet, Må man vid hopsummeringen af alia dessa glänsande utgiftsposter till baler, till bönkapell, till praktfulla resor eo. betinka, att de hafva utkräfts på en tid, uå Jandet nyligen i och för krigets skull fått göra der, ena uppoffringen på den andra, då dess handel och industri hafva lidit den störsa acdräck, då till följd af ett förfärligt missvästår en stor del af dess befolkning hotas af bangersnöden — och mon skall riktigt förxaå uppskatta den faderliga styrelse, som för närvarande håller Finlands öden i sin hand. Allt hvad styrelsen under sista kriget utöfver de nödvändiga behofven kunde hopsamla gick dessutom till grefve Bergs enskilta kassa och försvann der, eller, som han sjelf skall ha yttrat — den enda redovisning ban lemnat — kriget uppslukade alltsammans. Såsom ett va på huru ban använde dessa medel, vill jag an föra ett för honom ganska karakteristiskt exempel. Under kriget skulle han, om våren då isen var svag, i sällskap med general Ramsay vandra öfver till Sveaborg. Under vägen föll Ramsay i em vak, hvarifrån han uppdrogs af en förbivandrande karl. Grefve Berg lofvade karlen 25 rubel silfver i ersättning för hans besvär, hvilken summa skulle uppbäras på grefvens kansli. Summan uibetaltes af de finska statsmedlen. Ehuru s.aten sålunda betalte general Ramsays lif med 25 rubel, värderade ham det sjelf blott till 5 rubel, som han för sin del gaf åt sin räddare. Det ofvan anförda torde vara tillräckligt för att visa hvilken framtid Finlands finanser gå till mötes. Kassan är tom, och man har derföre varit betänkt på att åter skaffa sig något, samt tillärsat nedsättandet af en komitd, som skulle inkomma med projekt öfver charta sigillata-afgifternas höjande. Då detta är något, som enligt lag endast skulle kunna ske genom rikets stämders samtycke, har äfven prokuratorn Gadd inlemnat en protest deremot. Afven senatorn Bergbom, en lika modig som skicklig man, sökte vid omröstringen i denna sak, genom utveckling af ehartasigillata-skattens uppkomst och natur, visa att ett sådant höjande vore grundlagsvidrigt. Vid den sedermera skeende justeringen frågade grefve Berg, om senaten kunde påstå, att kejsar Nikolaus begått en olaglighet, när han år 1840 höjde samma skatt. Härpå skyndade sig geheimerådet Sacklen att ödmjukt svara: Es hat Niemand gesagt, och beslutet om komitens nedsättande stod fast. Så skall man förstå att -göra systemets konseqvenser gällande. Emellertid har, såsom sagdt är, prokuratorn Gadd ingifvit sin prvtest. Grefve Berg föreslog äfven för senaten att tiden för bränvinsbränningen för detta år skulle förkortas utan att brännerierna derföre skulle erhålla lindring i sina skatteutskylder; men denna olaglighet förföll; emedan den mötte alltför stark opposition bland en del af våra annars så medgörliga senatorer. Vid diskussionen om denna fråga skulle statsrådet Nordenheim för generalguvernör Berg öfversätta oppositionens mening och sade då bland annat, att senaten under kriget tiljåtit sådant, emedan den ansett att kriget fordrade det, men att den numera icke hade någon orsak att sålunda bryta mot lagen. Grefve Berg, som icke väntat sig något sådant, utöste då gallan af sin förargelse i mindre väl valda ordalag öfver Nordenheim, för det denne vågat klandra majestätets åtgärder som olagliga. :Nordenheim anhöll derefter om afsked, men grefve Berg öfvertalade honom att qvarstanna och lofvade gifva honom upprättelse inför senaten, hvilket han gjorde med följande ord: Mine herrar! I anledning af det, som här under sista plenum föreföll, har statsrådet Nordenheim varit hos mig, och jag är nu fullkomligt nöjd med honom. Den sålunda upprättade senatorn qvarstannade på sin plats. Måste ni icke riktigt beundra det splitternya liberala systemet under kejssr Alexander II? En orientalisk satrap, som ömsom rasar, ömsom förklarar sitt välvehag — se der den moderna planta, som skjutit upp ur ruinerna af vår fordna gamla konstitutionalitet, den Sverge delade med sig åt oss. Då jag i mitt föregående bref nämde, att tidringarne voro förbjudna att omtala det vi för närvarande ha hungersnöd i landet, måste jag återvända dit för att undvika tvetydighet, emedan ni troligen i sHelsingfors Tidningar sott flera uppmaningar att lemna de nödlidande en skärf. Sedan nöden nemligen började blifva alltför stor och statens tillgångar bortslösade, uppkallade grefve Berg en del af Helsingfors stads fruar och lemnade hvar och en af dem en anteckningslista jerate en uppmaning, att de i staden genom subskription skulle samla bidrag till afhjelpamde af denna nöd, samt Jlät hr Topelius förstå, PeSNRIESIRINA UNS NN ENE SINUS