RIKSDAGEN. ONSDAGENS PLENUM. Ridderskapet ooh Adela. Diskussionen om räntans frigifvande. (Slut från gårdagsbl.) Hr Tornerhjelm skulle ej motsätta sig, om säkert vore att penningar komme att härigenom inflyta, men trodde så ej vara, och då ham kände förhållandena på landet, så vore han så mycket mera emot förslaget. Räntan skapar inga penningar på annat sätt än genom en tillfällig indragning från utlandet. Oaktadt räntan i Skåne varit 6 och i Danmark 4 procent, så hade derifrån dock inga penningar indragits. Talaren ansåg att ej några kapitaler härifrån särskilt uttagits för att i utlandet erhålla högre ränta, atan endast att de, som hade penningar attindraga, låtit dem qvarstå och sålunda erhållit en tillfällig vinst. Genom räntans frigifvande skulle tjenstemanoens lödeförhöjning uppslukas af den högre ränötan, och ockraren, som nu rör sig i mörkret, öppet uppträda. Enda t i Amerika är penningen fri, men der gör man bankrutt, utan att anses för sämre karl. Taiaren öoskade sådana åsigter ej antagna bär. Man bör ihågkomma, att penningen är sista skiljedomaren emellan menniskan och varan. Ehuru: talaren skulle vilja på försök antaga räntans frihet för p3Pper på en månad, men helst i vexelform, trodde han dock, att man ej vid en finanskris borde göra någon förändring, och änsåg intet vinnas genom en återremiss, då bondeståndet mära enhälligt bifallit. Frih-rre Saltea instämde i deras åsigt, som talat emot räntans frigifvande. Helt annorlunda vore förhållandet i England och Hamburg med deras stora industri och utvidgade handel, Kapitalet vore en