doek endast sårad, tmen en kanonikus dödades. Den 27 Januari förkunnades genom officiella anslag i alla delsr af Milano kejsarens benådningsdekret, som är dateradt den 25 och lyder som följer: . Käre fältmarskalk, grefve Radetzsky! Jag förordnar härmed på nådens väg, att alla de till Lombardo-venetianska konungariket hörande personer, Å hvilka ännu befnna sig i häkte i anseende till högförräderi, majestätsbrott, al männa lugnets stö ande, l uppvigling och uppror, få sina straff efterskänkte Å samt genast försättas i frihet. Likaledes förordnar jag, att samtliga uti Lombardo-venetianska konungariket arhängiggjorda processer i anledning af ofrannämda förbrytelter, skola nediäggas, samt anbefaller att de af sådane orsaker häktade personer genast frigifvas. Den uti Mantua bestående specialdomstoLien inställer från detta ögonblick sina förrättningar, och skall genast upplösas. Milano den 25 Januari 1857. Frans Joseph.v Denna vidsträckta och obstingade amnesti Å hade gjort ett särdeles lifligt iatryck på befolkningen, och stora menniskomassor samlade sig kring anslagen, hvilka lästes umder bifallsjubel. Den förut i hög grad nedtryckta och förbittrade sinnesstämningen blef genom TÅ denna at kejsaren väl beräknade åtgärd så plötsligt förändrad, att man anordnade om er frivillig illumination af hela staden. DetkejTserliga palatset och en stor del af staden blefvo om aftonen rikt upplysta. En talrik menniskomassa samlade sig utamför palatset och T nöjde lifliga lefverop för det kejserliga paret. Kejsaren skulle qvarblifva uti Milano till der 135 dennes, och genast efter hans afresa komT mer erkohertig Ferdinand Maximilian att öfvertaga ledningen af de lombardovenetianÅska provinsernas regering, såsom man tror under titel af vicekonung. Marskalk Radetzky, Tsom fått afsked, efterträdes uti Verona af geÅneralen grefve Gyuley, hvilken får till sin efterträdare såsom truppkommendant uti Milano en ganska ung general, som har en välÅ villig karskter och ett intagande väsende, samt derföre är särdeles omtyckt i Milano, så att äfven denna åtgärd synes vara beräknad på att försona sinnera. Den österrikisk-italienska tullföreningen tros komma att fortfara. . Österrikiska regeringen har beslutat en nedsättning af tariffen för kolonialvaror, hvarigenom Po-staternas önskan blifvit fullkomligt uppfyld. Aterställandet af konfiskerad egendom till dess egare, utan alla slags betungande afgifter, har äfven i sin mån bidragit att minska det förut allmänt rådande missnöjet, ehuru man deruti icke kan se annat än en gärd af den billigaste rättvisa. TURKIET. Från Montenegro berättas att ett allvarsarot eväder hotar utbryta mot furst Danmielo, hvilken är inbegripen i öppen fejd med egen senat, och derjemte hotas -från Portens sida med förlusten af den furstliga värdigheten för sig sjelf och sina efterkommande. Porten umgås med planen att, då furst Daniel ännu såsom förut hårdrackadt vägrar erkänma den suveränitet, till hans efterträdare uti Mortenegro installera en andelig vladika, hvars furstliga värdighet icke skall blifva ärftlig. I följd häraf är naturligtvis furst Danielos ställning högst kritisk, och medan hans anhängare uti Svaita bergen ifrigt tillverka krut ör den kommande striden med Porten, sänder han sjelf sitt närmaste kronoråd, och liktidigt äfven adjutamten Vukovich, till Wien, för att der begära råd i sin tröstlösa belägenhet. Nämde Vukovich hade den 27 Januari ankommit till Wien och gjorde dagen derpå sin uppvaktning hos baron Budberg. Om furst Daxieloo — yttrar en wienerkorrespondent — kunde aua med hvilken uppriktig glädje man här emottager hans diplomatiska sändning, så skulle han säkert utnämna en särskilt permanent ministerresident vid hofvet i Wien. AMERIKA. Ur tidningarne med den sist ankomna amerikanska posten inhämtar man, att uti unionens slafstater, isynnerhet i Tennessee, stor farbåga för negeruppror ännu alltjemt är rådande. Uti Clarksville i Tennessee har ett säkerhetsutskott bildat sig, om hvilket Times ttrar: a Så Säkerhetsutskottet har beslutet ett så strängt tvångsystem, att de engelska parlamenten i fordna tider näppeligen skulle vågat använda ett dylikt mot papister eller irländare. Sjelfva Wilbelm-Eröfraren skulle svårligen hafva tillåtit sig något sådant mot de sachsiska trälarne. Alla sammankomster af negrer, af hvad anledning oeh under hvad form som helst, vore det också blott fråga om glada samqväm, baler, välgörenhetssällskap eller gudstjenst — förutsatt att presten är en neger skola förbjudas. Äfven af hvita prester, hvilka åtnjuta slafegarnes förtroende, fordrar man, att de icke skola inlåta sig i umgänge med negrerne vid andra tillfällen än den regelbundna offentliga gudstjensten, hvilken äfven bevistas af qvinnor. En slaf får i intet fall hyra en vagn, emedan åkning är oförenlig med det tillbörliga medvetandet om underdånighet. Köpmän och krämare få icke sälja något åt negrer, såvida dessa icke förut-erhållit sina herrars tillstånd att köpa. Om något firande af julen kan icke vidare blifva fråga, enär det lärer visat sig, att negrernes sedlighet och helsa derigenom undergräfvas, Gifta negrer få icke besöka sina hustrur, då dessa bo på andra trakter, utan att förut af sina herrar ha erhållit pass. En hel mängd ytterligare polisföreskrifter, hvilka samtliga gå ut på att fjettra negern vid terfvan, att utesluta honom från umgänge och hålla nya id6er på afstånd ifrån honom, föreslås af säkerhetsutskottet. De stackars negrerne hafva sina välgörare att tacka för 40 summariska afrättningar, otaliga pryglingar, sannolikt många i hemlighet utöfvade grymheter och ett systematiskt strängåre användande af hvyarjehanda band på dem, ; dj Times varnar på det kraftigaste mot ett dylikt beteende, och tillägger slutligen: Vi, som bo på andra sidan Atlanten, kunna icke tänka oss, att slafveriet skall finnas till under många mansåldrar härefter, ty vi hafva här icke någonting af det slaget; som ej redan är dödt eller ligger på sitt yttersta. Men på hyad som förr eller senare måste inträffa, är det allt skäl att förbereda sig, och vi kunna icke föreställa oss någonting farligare, än ett oförberedt upphäfvande af slafveriet. De med sista vestindiska post ingångna underrättelser (daterade S:t Thomas d. 17 Jan.) gifva vid handen, att Walkers ställning skall vara förtviflad. a AR BB mö HO hd ND Lä Kon