Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 20 Januari. Jag har varit närvarande vid domen öfver erkebiskopens. af Paris eländige mördare, och utan att återtaga hvad jag sagt, att det var ett vidunder af fanatism och dårskap, måste nu till denna förbatliga natur läggas. ett tredje element, som .beherrskar de båda öfriga, nemligen högmodet. Tidningarne ha redan lemaat er detaljerna öfver ransakningen, men de skildra endast svagt den dumdnistiga häftigheten -hos denne med teologi fullproppade våldsverkare, hvars vildsinthet ögonskenligen blifvit uppeggad af hoppet om publicitet och ryktbarhet, Han gjorde tydligen anspråk på att spela rolen af angifvare och kyrkans reformator. Ni har sett huru alla hans beräkningar på skandal och uppseende tillintetgjorts genom afslaget å det uppskof han hade begärt och genom hans aflägsnande ur domsalen. I dagypåstår man honom ha sjunkit ned från sin förfärliga piedestal, oeh förfallit i en viss nedslagenhet. Det synes emellertid visst, att verkligen en religiös sträng vibrerade bos denna menniska, samt att den högkatolska tendenser att stegra jungfru Marias dyrkan försatt honom i allvarsamt raseri. Sedan fredstraktatens verkställande och Neufchåtels angelägenheter ej mer sysselsätta oss, ha nu våra ider här i Paris råkat i ett aftynande tillstånd, och man börjar göra sig denna fråga: när allmänna andan i Frankrike ej mera upplifvas af de yttre förhållandena, hvilken näring, hvilken retelse skall den då få? Skall den uteslutande kasta sig in i affärer, i moraliska och materiella förbättringar? Skall den bli tillfredsstäld af de stora arbeten, som kejserliga regeringen fullbordat och fortfarande kommer att i denna riktning fullborda, eller kommer den att göra en återgång till politiken och af denna regering fordra medgifvanden till förmån för folkfriheten ?. I betraktande af landets ståndpunkt i det hela, har opinionen ännu ej tillräckligt uttalat sig, för att man må kunna lösa denna fråga. Emellertid ligger ett anmärkningsvärdt symptom i den tämligen allmäntutbredda benägenheten atttaga en allvarlig del i de instundande valen till lagstiftande kåren. Denna benägenhet, ganska märkbar här i Paris, tyckes nu äfven vinna insteg i provinserna. andra sidan kan man ej för sig dölja, att lagstiftande kåren och senaten sjelf ingalunda göra synnerligt uppseende, att de lida at att se sina arbeten och till och med namnen på sina medlemmar nästan okända icke endast för Frankrike, utån ock för sjelfva Paris. Denna anda hös våra lågstiftande församlingar uppenbarar sig till och med uti ett nytt och dertill ganska panegyriskt arbete, nyligen utgifvet af doktor Veron, och som har till titel: Fyra års regering; på hvad punkt befinna vi oss? der man ser, att den gode doktorn, ehuru en stor beundrare af det kejserliga systemet, ej helt och hållet bortlagt den gamla menniskan, samt att ett och annat i det förflutna synes hönom värdt saknad.