bortåt skottska bankarne — på hvilka vi, i parentes sagdt, till följd af en under Karl X:s tid sluten: traktat, ega rättighet att fiska med ett tusen fartyg årligen. Man räknar i allnänhet trenne veckor, men aldrig mindre än tvenne, på en sådan fiskresa; men af dessa åtgå vanligen de tvenne på bortoch hemsegling, hvadan åt sjelfva fisket kan egras endaat en vecka, eller 3 å 6 dagar. Huru olika skulle icke vinsten blifva, om man kunde hålla sig på fiskegrundena en månad eller par åt gången, och då den onökunde undvikas. Sådant kunde lätt ske, om fisket bedrefs med större fartyg, och ännu bättre, om ett ångfartyg anskaffades, som oafbrutet tillförde dessa fartyg proviant och andra förnödenheter, samt hembragte den fåntillvägabringas, att börja med, utan genom ett bolag. Men det säkra är, att ett sådant 30 K behållning och med lätthet kunna utbildas ensamt af dessa, om staten ville på troll, som derigenom skulle upystå, skulle ock varan blifva bättre behandlad och ej. såsom nu, stundom komma halfrutten till samma ändamål genom ett mycket lättare eller förhyrandet af några magasiner på Jäderen, och dessas inredande till salterier, då äfvenledes tiden för de långa utoch hemresorna kunde användas på det egentliga fisket. Måhända skulle dock detta komma i någon kollision med den norska och svenska tullagstiftningen; men någon jemkning bärgabringas. reda fiskarena tillfälle att inse den stora förliga tidsspillan med bort och hemsegling gade fisken. Detta kunde visserligen ickel bolag skulle årligen kunna påräkna minst sträckas till fiskarena sjelfva, ja till och med . ett förnuftigt sätt uppträda såsom förste förlagsmannen. Genom den ordning och konland och sedan göra en slät figur i marknaden. Men man skulle till och med vinnal arrangement, nemligen genom uppbyggandet ) vidiag borde väl med lätthet kunna tillväEmellertid är nu å bane ett försök att bedelen af en anordning, som sätter dem i stånd . att en längre tid åt gången hålla sig på de aflägsna fiskbankarne. Det har utgått från konungens befallningshafvande, eller egentligen från landshöfdingen sjelf. Det skall bestå uti byggandet och utredandet af ett särskilt fiskfartyg och hvartill kostnaden lärer skola bestridas af de medel Göteborgs damer för många år tillbaka sammansköto, för att lindra dåvarande nöd i skärgården, och hvaraf återstoden blifvit förvarad för inträffande dylika fall. Med hvad rätt dessa medel kunnas användas till det ändamål nu är i fråga, blir en sak för sig. Önskligt vore blott, att detta försök icke genom vederbörandes allt för vasliga sjelftillit misslycksdes. Åtminstone vet jag med säkerhet, att fartyget är allt för litet tilltaget, och arrangementerna i öfrigt vittnande mera om god vilja, än insigt. Att fisken, ehuru saltad ombord, dock behöfde beredning i land, kände man i början icke. Sedan det bifvit upplyst, har man lyckats eoskaffa ett salteri helt nära Marstrand i och för det tillämnade stra fiskafönget, till bvilket sistnämda vi ej kunna annat än af uppriktigt bjerts önska all möjlig lycka. Vi nämde saltning ombord. Detta är ett ferligt ord, om man ville närmare fästa sig vid dess historia. Det har kostat staten stora summor, hvilka man med skäl kan säga hafva blifvit kastade i hafsens djup. Sannolikt ha aldrig några offentliga anslag med större djerfhet blifvit uppburna, utan att användas till sitt afsedda ändamål, än de som blifvit gifna till premier för förbättrad fiskberedning. Annu som för omkring 30 år sedan anordnades åt en enskilt -.man, för att inlära fiskarena denna 8. k. engelska beredningsmetod, och som han, efter några små åtgöranden för syns skull första och andra året, utan vidare besvär strök i sin ficka såsom god pris. Sedermera — för cirka 11 år sedan, anordnades, till följd af på riksdagen väckt motion, en lika stör summa, som jag tror till och med sedermera blifvit ytterligare ökad, såzom premier åt dem, som ville bygga nya s. k. storbåtar om ett visst lästetal och med förpliktelse att under vissa år salta ombord den med dem fångade fisken. Premierna voro ifrån 560 till 1003 rdr bko, och man täflade om deras erhållande. Att döma af några artiklar uti Bohusläns tidning för 1846, synes dock såsom vederbörande nyttjat föga urskilning vid deras utdelande. Att nämda artiklar, som omtala öppna bedrägerier, icke blefvo åtalade, visar att saken varit ganska sjuk. Vare dermed huru som helst, bygdes emellertid i skärgården en hop nya sjöbåtar, men hvad premierna egentligen skulle uträtta, nemligen saltning ombord, deraf blef ingenting, Endast ett par af premietagarne voro nog hederliga att uppfylla denna förpliktelse; de andre hånlogo åt vederbörandes enfald, som på förhand betalt dem för en sak, som de efter behag kunde göra eller låta, emedan deröfver icke fanns någon kontroll, och de således icke heller behöfde frukta någon efterräkning. Det är att märka, att denna tid ännu ingen fiskeriintendent blifvit tillsatt; men äfven sedan en sådan tillkommit, bar förhållandet varit enahanda, emedan denna tjensteman är utrustad med för liten myndighet och nästan ser sig inskränkt endast till meddelande af upplysningar och räd. Qemotsägligen äro Bohusläns fiskerier en guldgrutva för vårt land, om åt desamma egnades de krafter som erfordras för deras bedrifvande, och af dessa fiskerier, det så kallade storfisket, d. v. s. längeoch torskfisket, det förnämsta, åtminstone för närvarande. Men hittills bafva de varit lemnade vind för våg. ty de anslag staten dertill gifvit hafva varit alltför ringa och, såsom vi af det ofvananförda sett, använda på ett sätt, som omintetgjort deras afsedda ändamål. Lemna skärgården på en gång 60,000 å 100,000 rår såsom amorteringslån för utrustandet af större fiskefartyg med tillräckliga saltningsrum om bord, och tillse att dessa, hvilket dock skulle följa af sig sjelft, användes på sätt veder bo-de, och våra fiskerier skola derigenom har man i friskt minne de 10,000 rdr bko,l; LLA mm MA MA os RA FN fr -— J Jr 0 JA RR I RR RA AR JR —