pA ALL IUVURD INLU ULUGUIGINIV? UWCILGIU VLU ULLA Jatt, såsom händelsen blifver om flere poster komma på en dag, men ingen post andra dagen, stå overksamma en längre tid och sedan anlitas för hårdt Om rekommenderade bref ej skickades med snällposten, kunde postiljon, med dervid förenad betydiig kostnad, undvikas, och derest snällposterna blefve daglige och ej finge medföra bref tyngre än 3 lod, blefvo ock posterna så lätta att de kunde i allmänhet, eller i svårt väglag, affärdas med ridande bud och sålunda under alla omständigheter komma fort å bestämd tid, det senare alltid under förutsättning att å allmänna landsvägarne ej funnes griadar, hvilka, jemte det de rätteligen ej kunna vara laglige, då irgen enskild eger landsvägen och således ej mera borde få genom stängsel disponera deröfver än öfver gata i en stad, äro synnerligen, hinderlige för postföripg, enär uppehåll för grindars öppnande och tillslutande gör omöjligt att, å den knapt tilltagna tiden af en timma på milen med ombyte, hinna fram i rätt tid, der många grindar förekomma, såsom fallet är på flere ställen, samt äfven vådliga, eftersom erfarenheten visat, att de fleste poströfverier skett vid grindar, som blifvit stängde eller kullfälde till hinder för posten. Fastän hvad sålunda blifvit afsedt ej skulle kunna tillvägabringas med mindre, än att posthemran skiljas från skyldigheten att, såsom sådane, bestrida postskjutsen, och att postskjutsen öfverflyttas på gästgifverier och dertill anslagen skjuts, är det icke styrelsens mening, att sådant skulle genast och på en gång öfver hela riket gå i verkställighet. A de mindre vägarne, der post endast befordras en eller två gånger i veckan fram och åter och vanligen allenast med en häst, med post af ringa tyngd och ofta ej åtföljd af posti!jon, anses postskjutsen ej betungands, åtminstone föras ej klagomål deröfver hos styrelsen, som har anledning antaga, att de fleste innehafvare af posthemman å sådane vägar ej skulle vara belåtne med en förändring som skilde dem från postföringen, med dermed förenade förmåner; och för postverket vore det icke heller fördelaktigt, enär den kontanta skjutslegan blifver högre, posten ej kan med samma trygghet anförtros åt gästgifveriers skjutsgossar som åt postbönderne, så att postiljonsbeskickoirg med dermed förenade dryga omkostnader blefve oumbärlig på många ställen, der den nu kan undvikas, samt i öfrigt i aflägsna orter med mindre omfattande affärer postgårdarne äro ett slags små postkontor, som välvilligt och med trygghet för korrespondenterna besörja emottagning och utlemning af de kringboendes br:f; men ett annat förhållande imträder, så snart, i följd af rörelsen i orten eller transitering till andra orter, behofvet påkallar postbefordring mer än två gånger i veckan fram och åter under olika benämningar och befordringssätt, såsom ordinarie eller tungpost. paketpost, snällpost, särskilta utländska poster med mera. Då blifver postföringsskyldigheten tryckande, äfven med förhöjd lega, ty skjutsandet förhindrar hemmansbruket, och antingen måste hästarne, särskilt lämplige för skjutsningen, dertill uteslutande användas, eller ock varda de utöfver höfvan ansträngde. Från denna synpunkt, men ej i afseende å skjutsersättningen, kunna klagomålen hafva skäl för sig; och detta gäller icke endast posthemmansinnehafvarne, utan lika mycket de gästgifvare, skjutsskyldige och desse senare i än högre grad, om de, jemte den postskjuts de redan bestrida, tillika få på sig hvälfde icke allenast blifvande nya paketoch brefposter, utan jemväl den postskjuts, som posthemmansinnehafvarne nu verkställa. Om deremot posthemman befrias från postskjutsen och ingå lika med andra hemman i de skyldigheter, hvarifrån de nu i och för postföringen äro befriade, samt de gästgifveriskjutsskyldige sålunda af postbemmanen få biträde vid skjutsningen i allmänhet, såsom reserv-, håll-, kungsoch kronoskjuts med mera, torde tillökningen i skjutsbesväret för de gästgifveriskjutsskyldige ej blifva väsentlig, derest tillika bestämmes att, om för fortskaffning af regelbunden brefeller paketpost, extra poster och tillfällig ökning i hästantalet oberäknade, erfordras vid hvarje ombytesställe mer än 12 hästar i veckan, de skjutsskyldige skola vara berättigade att befrias från postskjutsen emot det de, såsom ofvan är nämdt, vid ombytes. stället anvisa stallrum med mera. Med antalet 12 hästar afses 2:ne framoch återgående poster med tyngre bref, tidningar och paketer för 2 hästar, samt 2:ne snällposter med lättare bref för 1 häst. Legan borde ej öfverstiga 24 sk. banko milen, eller såsom nu är stadgadt för förenade brefoch paketposten, som ej befordras fortare än 1 mil på 1!, timma, och ej finge hafva tyngre lass än för vanlig gästgifvareskjuts är gällande; men kunde för snällpost, som skulle, såsom nu sker, befordras 1 militimman, men ej finge våra tyngre än 5 18 utom postiljonen för 1 häst och 20 18 utom postiljonen för 2 hästar, höjas till 32 sk. banko milen, åkdonspenningar oberäknade, och med förhöjning i begge fallen af 4 sk. nilen för skjuts från stad. Styrelsen har här ofvan angifvit, huru den tänkt sig, att skjutsningen skulle kunna bestridas i det fall att de gästgifvareskjutskyldige densamma sig afsade; och ehuru i sådan händelse, äfvensom i följd af skjutslegans förhöjande i visst fall ifrån nu utgående posthemmans och gästgifverilega till det belopp styrelsen föreslagit, eller, skiljaktigt från detta förslag, kunde komma att bestämmas, postverkets utgift otvifvelaktigt blefve större, än nu är fallet, ahser styrelsen, då sådant ej gälde alla postvägar, utan allenast de större eller vissa deraf, tillökningen i utgiften ej blifva drygare, än att postverkets inkomster dertill förslå, särdeles som sista qvartalets postuppbörd, ifrån och med 1 April, till och med 30 Juni, visar, att oaktadt portonedsättningen uppbörden uppgått till ungefär lika belopp som för samma qvartal 1855 innan nedsättningen inträdde, sålunda nemligen att, ehuru för inrikes korrespondensen portobeloppet varit något mindre än 1855, det deremot varit så mycket större för den utländska och meningen ej kan vara att postverket, utöfver hassa till förefallande behof, samlar kapitaler, samt i beräkning äfven bör tagas, att postverket redan underhåller förlustbringande pa-. ketpost emellan Stockholm samt Helsingborg och Ystad med utgreningar till Karlskrona och Malmö, och ait postverket till bolaget för den enskilta diligensen mellan Stockholm, Göteborg och Helsingborg utbe-. talar 8000 rdr bko årligen, som kunde indragas och besparas. I den mån jernvägar blifva färdiga, komma visserligen andra förhållanden i afseende å postföring att inträda, men dels blifver väl en god tid innan sådane vägar å längre sträckor komma i ordning aut begagnas, dels få de icke öfverallt samma sträckning som de nuvarande större vägarne, så att behofvet af särskilt postföring, bland annat, för emottagande och aflemnande af korrespondens från och j de å landet boende, ändock qvarstår. I sammanhang härmed vågar styrelsen ytterligare fästa Eders Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att det skulle vara för postverket och korrespondenter i många orter af särdeles gagn, om genom lag blefve bestämdt, att så väl alla enskilte jernvägsintressenter som intressenter i sådane ångfartyg, diligenser och forvagnar, som hafva reguliera, på förhand för året, eller viss termin, bestämda reseturer, samt derå mediaga passagerare, vore pligtige att utan betalning, eller emot en viss afgift, j öfverstigande halfva inrikes portot för betalde brefvens samlade nettovigt, och icke i något fall öfver 4 skdn ms några få rutor, inpassade bredvid hvarandra i ett hål, som blifvit hugget i en af stoc