Rn VIP. KT TESE , TMEVEARSIS OKAPRRAISITER EEE, UR alltså måste blifva hufvudsak, äfven vid försöket att hålla vår fiende undan från våra kuster. Såsom jag redan ofta har upprepat, tror jag dock för min del icke på möjligheten att afhålla en mäk. tig angripare från att landsätta och uppställa en stark härsmakt någonstädes, der han vill, på vår kust, och jag anser således, att vi måste vara fullt beredda att möta honom inom vårt eget land; och när vi äro tvungne härtill, då måste vi ock möta bonom genast då han kommer, med nog talrika stridsfärdiga härmassor, för att kasta tillbaka hans anfall, innan han fått fatta fast fot i vårt land, ty dels blir det mycket svårare att jaga den fiende bort, som vi lemnat rådrum att fästa sig i vårt land, och desto mera ju längre ban här finge dröja, och dels tillåter oss ioke svagheten af våra materiella krafter att göra hvarken långa eller många fälttåg, eller att länge hålla talrika stridsmassor uppbådade. Om detta, som jag tror måste erkännas vara riktigt. då följer också deraf, att vår nuvarande försvarsorganisation, med en liten, någorlunda öfvad stående här af knappa 30,000 man, samt en nästan alldeles oöfvad beväring af flere gånger denna styrka, icke kan uppfylla Sverges behof, att i anfallets första tider genast afslå detsamma, genom användande af tillräckligt talrika och tillräckligt öfvade stridsmassor, Den fåtaliga stående hären, som måste fördelas öfver hela vårt land, skall ingenstädes kunna samlas ati någon för en stark fiende aktningsbjudande styrka; och beväringen, som fordrar veckor, ja mån öfvas, innan den kan insättas i den mot vändbara härens leder, skall derföre allt f kunna komma denna till förstärkning, men d t för sin öfning draga bort ett stort antal befäl, som bättre behöfdes att på krigsskådepiatsen användas. Och då det dessutom icke blefse möjligt att på en gång öfva den nuvarande beväringens hela styrka, hvartill fordras mera befäl, än att föra densamma i elden, skulle vi aldrig kunna uppställa en stridsfärdig här talrik nog att möta den anfallsstyrka, som vår fiende kan sätta på vår strand redan vid sin första landstigning, och mycket mindre den, som han skall ställa emot oss, om han får tid att, ostörd af oss, säkert fästa sig i vårt land. Houru starka de anfallskrafter kunna blifva, hvilka man kan föra till oss öfver Östersjön, det vore ändamålslöst att försöka här beräkna, och blott det må derföre nämnas, att då transportmedlen för en krigs här, med allt hvad dertill hörer, till hvad höjd de 3n må kunna hopsamlas, dock naturligtvis icke kunna vara alldeles obegränsade, och då vi veta att Sverge af stridbara män kan uppställa minst 200,000 mellan 20 och 30 år, och minst 400,000 mellan 20 och 40 år, och betänka hvilka svårigheter det måste möta för en inkräktare, att intränga i ett land sådant som vårt, omgifven af talrika stridsfärdiga fiender, då kunna vi känna oss säkra, att, med huru stor styrka vi än må blifva anfallna, vi dock inom vårt eget land skola kunna öfverväldiga en hvar, som der vågar angripa oss, om nemligen alla våra stridbara unge män genast, — det kan ej för ofta upprepas, — genast då fienden kommer, känna sin skyldighet att samlas till fosterlandets försvar, och då veta, ej blott hvar de skola taga sina vapen, och hur de skola använda dem, utan ock på hvad sätt de skola ordna och sluta sig kring den fullt krigsbildade stam, som skall vara deras anförare och ledare i striden. Tvenne andra väsentliga fordringar måste dock derjemte göras: den ena att för fienden svårt åtkomliga inre kommunikationer måste finnas, som göra det lätt att ifrån en mindre till en mera hotad del af landet hastigt flytta både stridsmassor och stridsförnödenheter, och den andra att i fredstid samlade fullständiga förråder af vapen, ammunition och alla sådana krigsförnödenheter, som icke i hast kunna anskaffas, skola finnas upplagda på säkra och centralt belägna punkter vid de större inre kommunikationslinierna. Men ega vi dessa trenne ting: fulla förråd af alla slags krigsförnödenheter, hastiga inre kommunikationsmedel, och, framför allt, en till strid öfvad manlig befolkning, ordnad och färdig ait genast möta fienden — då kunna vi trygge, och utan att räkna på andras bistånd, vänta vår fiende på vår egen strand. Han skall väl då sannolikt aldrig komma dit, ty det blir för mycket vågadt att söka anfalla en så rustad motståndare; men om han kommer, då skall han visserligen få sig en graf i den svenska jorden, men ej det minsta stycke af vårt fria svenska läger skall han kunna rycka till sig. Med stöd af de åsigter jag ou uttalat, hyser jag den fasta tillförsigt, att Sverge eger full förmåga att äfven på egen hard och utan främmande makters hjelp kunna försvara sin sjelfständighet; men likväl endast med det oefiergifliga vilkor: att en på folkbeväpning grundad landthär blir hufvudmedlet för landets försvar. Då jag, på samma gång som jag liter på kraften af det hufvudförsvarsmedel som jag s-lunda förerdar jemväl tror tidens allvarliga kraf ovilkoriigen påksalla, att deita medel ordnas och beredes så, att det flnnes färdigt att tillgå, när kanske inom kort faran och behofvets stund inträffar, då måste jag derföre föreslå och påyrka: 1:o att statsutskottet och rikets ständer, vid ordnandet och bestämmandet af utgifterna under riksstatens 4:de och 5:te hufvudtitlar måtte ledas af den grundsatsen: att en på folkbeväpning grundad, väl öfvad och väl försedd landthär bör utgöra hufvudmedlet för Sverges försvar, och derföre vid fördelaingen mellan och inom de begge nämda hufvudtitlarne af de tillgångar, som riket till sitt försvar vid innevarande riksdag kan anslå, taga tillregel, att i främsta rummet på den angifna grunden utvidga och föröka landthärens styrka och duglighet, och att deremot, i afseende på flottan, koncentrera densamma tiil ett genom den fullgoda beskaffenheten af dess fartyg och bemanningar utmärkt nyitigt hjelpmedel vid värt lands försvar och till våra kusters oeh vår handels skyddande. 2:0 ati statsutskottet för sådant ändamål, så vidt möjligt är, redan vid inzvevarande riksdag bör söka att, under af utskottet, på sätt 42 4 Riksdagsordningen föreskrifver, begärd medverkan utaf något regeringsmakteas ombud, uppgöra förslag till en sådan plan för organisationen af landeis krigshär på folkbeväpningens grund, att den stående hären, med bibehållande till större eller mindre del af de hufvudelementer hvaraf den nu är bildad, kommer ait utgöra en Öfningsskola för kriget, deruti en väl invand stridsskieklighet bibringas åt största möjliga antal af landets vapenföra manliga ungdom, men 3:0 att om ej detta, under pågående riksdag, skulle af utskottet kunna medhinnas eller verkställas, skottet då måtte föreslå rikets svänder, att i under lånighet hos Kongl. Maj:t begåira, att en fullständig dylik organisationsplan, genom en af medlemmar från både armåen och representationen sammansatt komite, innan nästa riksdag måtte uppgöras, för att rikets lå sammanträdande ständer föreläggas; och 4:0 att utskottet på lika sätt måtte tillvägagå i afseende till ett sådant ordnande af vårt lands sjöförsvar att, med de tillgångar som dertill kunna afsättas, åt hvarje särskild del af sjövapnets materiel nå gifvas den högsta möjliga fuiländniog och åt detta vapens personal den största möjliga duglighet, amt 5:0 att utskottet måtte föreslå, att under afvaktan på dessa väl behöfliga fullständiga planer för vårt försvarsverks reorganisation, inga personella löneförbättringar eller andra änslag, som kunna förhindra eller försvåra, vare sig landieller sjöförsvarets omorganisering enligt förut angifaa grunder, må blifva af riksens ständer vid innevarande riksdag defisitift beviljade, utan blott provisoriski auslagne, men 6:0 att då allt, som befordrar den stående härens, beväringens och de begge flottornas öfning, leder till let önskade målet, att inom nationen allmänt utveckla den högsta grad af kr gsduglighet, hvad i såder