någonting! Nej, Harry, jag får nog stå a!lena. Ingen mor och ingen syster har jag; och tant Loo, hon är värre än ingen, ty det är fasligt att hafva någon nära sig, som borde hysa intresse för en, och som man vet inte frågsr efter en för två styfver. Inte är det mycket med mig, och inte är jag ett sådant mönster gom miss Clayton; men hur skulle jag också kunna vara det, uppvuxen vild som annat ogris här på plantagen, och den der franska he pensionen sedan! Vet du hvad, Harry; helpensionerna äro ej hvad de skrikas ut för att vara. Vi hade rätt roligt utan tvifvel, men aldrig lärde vi något der. Man kan naturligtvis icke undgå att lära något; men jaz lärde också just bara hvad som råkade falla mig på läppen och hvad jag icke kunde undgå, och ideribland var åtskilligt ej särd.les uppbyggligt Nå, vi få väl se hvad framtiden medför! ÅTTONDE KAPITLET. Gamle Tiff. Hör du, Tiff, tror du han kotomer i qväll! Ack, ack missis, hur kan Tiff veta det? Jag har nyss varit utanför dörren och tittzt, men ingenting ser jag och ingenting hör jag Det är så ensligt! Så ensligt ! Och natten är så lång! 3 Här kastade sig den talande, gom var n liten utmerglad qvinna, oroligt af och an ;i på den usla bädden der hon låg, och vän dande om hvarandra de smala fingrarne med en nervös rörelse, såg hon upp mot de grofva orappade takbjelkarne uppöfver henr.. Rummet var af torftigaste och simplaste sla -. Kojan var bygd af grofva timmerstockar, mi Ilan hvilka springorna voro fyllda med ler och -halm; golfvet, af grofva ohyflade plankor, Var illa hopfogadt; fönstret utgjordes af