SVA 6 ERE AA EE ER tra superiet och oordentligheten, för att beröfva deras offer hvarje möjlighet att sköta sin ekonomi på egen hand. Med årliga anslag och bidrag hafva staten och den enskilda välgörenheten bieprungit de olysklige; men dessa medel hafva merendels, såzom allmänt våstås, stannat i vederbörandes fickor, såsom Jjavid för gamla fordringar o. s. v., eller för vandlades de i bränvin, och det afzedda än-) damålet, inköp af fiskeredskap m. m., har ej kunnat fullföljar Ett af dessa nästen var äfven den starkt befolkade Klädesholmen. Men med hvilken förvåning återsåg jag nu icke detta samhälle! Jag ville knapt känna igen mig. Husen voro omsedda ech förbättrade; 1 ordning, flit och en viss grad af snygghet tycktes råda öfverallt. Ingen syntes sysslolös, oeh i allmänhet röjde sig hos befolkninen en viss välmåga i både utseende, hållning oeh klädedrägt. På mitt spörsmål om orsaken till en så öfverraskarde förändring, svarsde folket sjelft med en mun, att det var den nya bränvinsförfattningens skull, emedan senom fördyrandet af sjelfva varan och den höga minuteringsafgiften alla krogar blifvit indragna och intet bränvin numera stod till att få Med stränghet hade äfven kronobetjeninged bandhaft dessa författningars efterlefnad, och Följden deraf hade blifvit, att först ordentlighet hade inträdt, sedan arbetshåg oeh omtanka, och slutligen hade fiskarene kommit i den ställning, att de kunnat emancipera sig. ifrån salteriidkarnes tyranni, och nu tillgodogjorde sig hela behållningen af sitt tämmeligen lönande yrke. Det är en glädje att kunna försäkra, att samma lyckliga förändring röjde sig öfverallt i skärgården, äfvensom på sjelfva landsbygden, hvadan i detta fall ett nyår uppgått för Bohuslän. Hela härader finnas bär nu, som icke ega en enda krog, oeh alla prisa lyekan, att sakna tillfälle att åkomma den förföriska drycken, och der någon sådan finnes, som ännu ej kunnat utrotas, lära taxeringskomitgerna dragit försorg om så hög uppskattning af dess minuteringsbelopp, att den förr eller senare måste upphöra. Emellertid synes det som borde större uppmärksamhet egnas åt dessa fisklägen, hvilka ofta ha en folkmängd, motsvarande småstädernas, men der i allmänhet ingenting är gjordt för ett sådant vidmakthållande af ordning och skick, som eljest anses i dylika samhällen behöfligt och der i synnerhet allt hvad sundhetspolis heter är någonting fullkomligt främmande. Husen ligga underligt hopgyttrade på de alldeles kala klipporna), nägot tecken till gator finner man ej; mellan husen finner man branta klippafsatser och stinkande fördjupningar, öfver hvilka man balanserar sig fram på några utkastade stenar, men der skaror af barhufvade, hvithåriga barn och grisar, såsom det tyckes mindre flegmatiska än på fastlandet, djerft och muntert tumla om med hvarandra. När härtill kommer den stank, som är en följd af fiskerinäringen, är det lätt att inse, att dessa fisklägen, oaktadt ständigt omsusade af den; friska och för oss österifrån kommande landkrabbor så välgörande och helsobringande hafsvinden, lätt skola bli härdar oeh nästen för epidemiska sjukdomar. Till de framsteg, hvarom jag förvissades. hörde äfven den omständigheten, att eburu fiskläget, som utgör eget kapell med en träkyrka på en närbelägen holme, icke kunnat förskaffa sig en egen fast skoleinrättning, ett slags skola dock var i gång derstädes. För att få någon id6 om, huru bildningens intressen representerades på cessa klippor, sträfvade jag, efter anvisning, framåt på halsbrytande stigar mellan hus, till en del beprydda med gallioner och mnamntaflor från skepp, som förolyckats i Paternosterskären, och framkom slutligen till en låg och obetydlig stuga, der genom hopar af torr fisk och fiskredskap jag lyckades bana mig väg till ett lågt rum, hvarifrån ex qväfvande hetta mötte mig. På väggsarse hängde torsk och långor; men vid ett stort bord midt på golfvet satt en mängd barn och midt ibland dem skolmästaren sjelf; det var en gammal lytt, ofärdig och hopkrympt f. d. sjöman, som bade, sedan han för sjukdom och vanförhet måst lemna sjön, tillbragt största delen af sin lefnad med att meddela barn undervisning och som, då nu öfverallt på kusten fasta skolor olifvit inrättade med seminariebildade lärare, för att för ögonmblicket få tak öfver hufvudet och an beta bröd hade tagit sin tillflykt ut till detta skär, der skola ännu saknades ech der han tills vidare mot. en liten afgift för hvarje barn öfvertog undervisarekallet. Det var märkvärdigt att se den respekt oeh kärlek, hvarmed barnen betraktade den lille sammankrympte och skröplige gubben. Man såg snart, att deticke var den fysiska öfvermakten, icke karbasens inflytande som här gjorde sig gällande, utan makten Hos den proportionsvis högre insigten, i förening med godheten och välviljan. Barnen tycktes vara ganska försigkomna för sin ålder; gossar om 8 å 9 år skrefvo en ganska snygg stil; gubben hade sjelf med prydlig hand prentat förskrifter åt barnen och utsirat dem med grannt kolorerade guirland-infattningar, På lediga stunder gjorde han skepp med fulla tacklingar samt granna klippningar till belöning åt de flitigaste. Aftonbönren, i hvilken gubben sjelf var föreläsare och föresångare, men alla barnen ljudligen instämde, var, oak12 tadt något för lång, mera uppbygglig än många andra !ormulär-gudstjenster jag haft tillfälle att bevista, och intressant var det att se, huru hvarje barn derefter pick fram och tog den gamle i hard och med rörande hjertlighet tackade honom för i dag. Det hela gjorde på mig ett helt annat intryck än det jag erhällit i många stora, vackra, väl utrustade, men dödt mekaniserande lankastermässiga skolor. Jag skildes med rörelse från den gamle, hvars namn j:g någon gång torde 4 HH Rn ön bön ån på ad på på återfinna bland af Kongl. Mej-t afgjorda mål ig rörande tvister mellan församlingar, hvarthän on fattigbjon rätteligen höra, eller bland dem: som med anledning af femtioårig verksamhet! QE