ter och psalmer, som gör folk gudfruktiga. Hon är jäst lika verldsligt sinnad som jag; bara på ett annat sätt, Så. ville jag till exempel i:dag att hon skulle råda migi en sak. Du vet, Milly, att alla flickor behöfva någon att. tala med; och. om hon bara ville visat det allra minsta intresse! för hvad jag hade att säga henne, skulle hon fått banna, och predika för mig så mycket hon nånsin velat. Men — .ätt icke ens höra på mig, Milly! och att, när bön såg hur bekymrad och förvirrad jag var, vända sig ifrån mig, så kall och stel, och börja tala om löken och pastejen! Ack, jag blef så ond! Och nu sitter hon -oeh vaggar sig der inne i sitt rum och tänker-på hvad jag är för en svår synderska. Nå väl, miss Nina, tycks mig; somshade ni talat nog om den der saken nu; tycks, sont skulle det inte bli bättre för det. Jo, men det blir bättre! Jag måste tala uts hvad jag tänkte för någon, Milly, eljest hade jag qväfts. Men ,nu undrar jag: hvar Harry är. Han brukar alltid kunna finna utvägar att hjelpa mig. Han har farit öfver för att helsa på sin hustru, missoNina. 4 Ack så ledsamt! Skicka Tomtit efter honom genaste vägen. Säg honom att jag behöfver honom: på ögonblicket — för någonting högst vigtigt. Och du, Milly, gå strax och sögs till Gamle Flundra ått taga ut hästarne och vagnen, så vill jag fara öfver och sjelf lägga brefvet på posten. Jag vill ej betro det åt Tomtit, ty jag är säker han tappar det. Miss Nina, sade Milly tvekande, jag är rädd ni inte vet hur det går till här omkring er; men saken är den, att Gamle Hundra på -sednare tiden blifvit så inmarig, att ingen mer än Harry kan få bugt ned honom. Han frågar inte mer efter hvad miss Loo säger, än det som aldrig var, och nu sätter han nog