öfver statskyrkans presterskap i synnerhet : Mlägges att vaka, eller den lärare, som skulle undervisa barn, tillhörande landets religion, ; i andra läror än svenska kyrkans; inskränkta inom dessa gränsor kunde straffbestämmelgerna synas mer eller mindre rättfärdigade. Men de utsträckas äfven, utan den ringaste inskränkning, till hvarje slags omvändelseförsök, icke blott till sådana, som göras medelst hotelser och lockelser, utan likaledes till fall; då enkelt öfvertalande eger rum. Härigenom sätter man ifara religionsfriheten, hvilken i saknad af spridningens frihet ej längre är någonting annat än en stympad frihet, och man blottställer för oupphörligt förnyade straffdomar personer, som ega en alltför varm tro -att kunna rätta sig efter det ii följande vers gifna råd: I hjertat dyrka Gud, men låtsa ej derom!, Men det är ej nog härmed. Detta mot alla slags omvändelseförsök riktade lagförslag kån äfvenledes föranleda en ända in i familjelifvet utsträckt polisuppsigt; som skulle komma att störa de innerligaste. förhållanden och bereda strafflagen tillträde till hemmets helgedom. Det i flera afseenden klandervärda systemet är slutligen! krönt med en särskilt artikel, som -afser att tillförsäkra staten måkt att inkräkta på föräldrarnes rätt att uppfostra sina: barn: Lagförslaget inskränker sig ej till en förklaring, att fadrenseller modrens.. religionsförändring icke må förhindra barnen: att förblifva luteraner. Det stadgar, att båda föräldrarnes religionsförändring ej kan gifva dem rätt att i sin tro låta uppfostra eller sjelfva uppfostra ide barn, som. voro. födda förut. Barn, -.en:gång födda inom svenska kyrkans sköte, tillhöra -denna kyrka; om föräldrarne vilja utträda: ur densamma, så måste de der qvarlemna sina barn. Deras handlingssätt underkastas till och med kyrkorådets uppsigt, och kränkningen af deras rättigheter är sålunda fullständig. Det är väl sant, att man i lagförslaget ej: vågat belägga öfverträdelsen af denna föreskrift med ett särskilt straff, men det allmänna stadgande; som bestraffar hvarje omvändelseförsök, förblifver icke destomindre äfven bäruppå tillämpligt; Böter och fängelse skulle. alltid hota den. fader eller, moder, som vägrade --att fortfarande undervisa eller låta undervisa sina barn i den religion, som deras samvetes röst förmått dematt öfvergifva, i trots af alla de timliga förmåner, som kunnat fästa dem dervid. Föröfrigt kunna böter och fängelse ej betraktas annorlunda än-såsom em nästan oskadhg stränghet; jemförd med: det väld, som göres på familjeväldet; och -som. skulle kunna bereda ganska många föräldrar grymma slitningar af de käraste band... Det är den förkastliga principen af en socialism, erkänd eller maskerad, att staten enzam skulle ha: vården: om själarna ; och i ett kristet länd -såsom Sverge -blefve statens beslag på barnens samvetezen verklig förgripelse emot menskliga naturen. Det sorgliga minnet af de grymheter, som: följde på Nantesiska ediktets upphäfvande, borde ej vara utan sin nytfa. 4 För att inom representationen. kunna be segra den öpposition, som der förkastar oll slags religiös fribet, borde lagförslaget visserligew ej; gå allt för bröstgänges . tillväga emot alla orättvisör. Men då man här bringade ett: förföljesystein på fall, borde man åtminstone ej ha blottstält sig för att i dess ställe sätta ett inqvisitionssystem, som lemnade dörrarne öppna för nya våldsamheter, och som kunde göra förtrycket öfver samveten ännu varaktigare, -enär man, under försöken att mildra detta förtryck, upplifvar detsaroma, Det var principen i landets grundlag, 1809 års konstitution, som man dristigt bort tillämpa, på det dem garanti som deruti stadgås, ej längre. behöft. missförstås, etrgaranti, söm chsam blaad -.alla de öfriga ständigt blifvit eluderäd. Om den paragraf i 1809 års konstitution, söm ehdast åt de medborgare, som tillhösa statskyrkan, förbehåller. alla offentligå embeten jemte alla politiska rättigheter, må? ste i det nya lägförslaget göras gällande, så borde väl samma förhållande ega rum med den paragraf, som tillförsäkrar hvarje svensk mean skydd i utöfningen af sin tro, denna m nuwwvara hvilken som helst, samt attej oroa af strafflagen i och för sin religiösa öfvertyd gelse; så vida denna ej störde borgerliga ord: ningen. Genom ått tillförsäkra religionsfri: heten samråa rätt, som man ej vägrade densamma för ett halft sekel tillbaka, hade regeringen ej kunnat utsätta sig för anklagelsen att ha gått alltför raskt tillväga, och den hade -erigenom ej gjort anhat än att på af stånd följa det föredöme, som efterhand gifvits ef sla civilisetade nationer, utan att bär: ifrån undantaga ens den turkiska. Det tillkommer nu rikets ständer att uttala. sig häröfver. I tfots af fanatiska förutsägelser, i trots af de nyligen fattade beslut, hvarigenom Pbresteståndet och adeln ha lagt i dagen sin mtolerans, kunna ständerna icke såsom alltför Hiberab betrakta en proposition, som tvärfom synes gå otillräcklig. De böra draga i betänkande att med den mest blinda envishet åtaga sig det vänmäktiga försvaret af en sak,-som i våra dagar ej längre kanl vara annat än en förlorad sak. Att ge en större utsträckning åt den lag, som nu underställes deras pröfning, vore tvärtom denj roll, som skulle vara: Passande för ständerna, och som ej kunde fela ;att lända .dem till he-Å der, Genom natt ge: sin sanktion åt alla de stadganden, som vanställa förslaget, ock hvarigenom det utan någon betänklighet-kanyantagas Af de Ininst toleranta. hvilket ock till