de belopp deraf försvunnit, och ett fullkomligt slut varit på denna lämpliga och länge pöyrkade fråga. På sådant sätt hade antagiga grunder funnits för en ordentlig lönejemkning och reglering för bedömande af det tillskott, som vid bestämda lämpliga löner för hvar grad kunnat finnas behöflig. Nu ha regeringen och rikets ständer saknat eb sådan utredning, Regementschefs indelning lär finnas, som uppgår till 9 å 10,000 rdr genom boställets betydliga afkastning, och i en icke längesedan i Svenska Tidningen införd artikel, skrifven för att visa behofvet af lönetillökning för militären, anföres, att de indelta regementena haft fördelen att genom det högre värde, hvartill boställen, hemmansräntor. och kronotionde uppgått mot då de beräknades, lönerna vid dessa regementen stigit 40 till 60 procent, hvilket ock lärer vara närmare förhållandet, än hvad författaren uppgifvit, eller högst 20 procent; och denna förhöjning torde väl vara svarande mot de ökade lefnadskostnaderna på landet nu mot år 1833. För sin: del anser författaren de nu föreslagna lönerna, 1300 rdr för andre kapten, 1000 rdr för förste löjtnant, 700 rdr för andre och 500 rår för: underlöjtnant, skäligen tåla nedsättning. I sin artikel yttrade författaren, att vid beräkningen af det i 1833 års lönereglering upptagna värde å den spanmål, som inbegripes i hemmantalsräntan, äfvensom å kronotionden, samt de-grunder, hvilka vid den skedda skatteförenklingen blifvit följda, :regementena ingen förlust lidit på denna skatteförenkling vid beräkningen under 10 år, äfven om ej högre markegångar blifva å de bibehållna räntepersedlarne, hvilket är mer än troligt och redan visat sig. Detta författarens yttrande har insändaren icke kunnat vederlägga, och det kan också icke vederläggas. Att, som insändaren säger, åtskilliga regementen hittills härpå förlorat 15 å 20 procentn, är bra otroligt, helst det blott är ett år som räntorna utgått på nya sättet, der det blifvit antaget. Det vore behöfligt att se detta insändarens anförande officielt: -bestyrkt. När insändaren lika så officielt styrker, att ett regemente på dagsverksräntan förlorat 1000 rdr, då blir han trodd derpå; troligen icke förr, ty att en äldre regementsofficer, i bref till insändaren, som han säger, sådant yttrat, lär icke innefatta tillräckligt bevis derpå. Hvari det af ing. benämda invecklade indelta ärende att uppbära arrenden af utarrenderade boställen och kronotionde m. m. i penningar skulle bestå, och hvad regementena och staten skulle förlora om kronofogdarne, såsom författaren yttrat, uppbure dex, lär väl ingen aldrig så Jitet kännare i ämnet kunna begripa; och det är fruktansvärdt, att det hänger icke alldeles rätt ihop med insändarens grundliga kännedom i indelningsverket. (Författaren har icke tillerkänt sig någon sådan, utan är det redaktionen af Aftonbladet, som tillagt honom den, utan allt skäl af innehållet i den enkla artikeln, vid hvars författande någon sådan grundlig kännedom alls icke ertordrats.) Af författarens berörda förslag blefve likväl den gifna följd, att regementena sluppe allt besvär med dessa boställen, bevista syner derå m. m., hvarmed man med allt skäl hört befälet vara missbelåtet, och insändaren sjelf i sin artikel upptagit, såsom förorsakande befälet kostnader. Märkligast af alla insändarens anmärkningar och den han lärer funnit särdeles dräpande, är, den, att han påstår författaren ha varit i motsägelse mot sig sjelf, då han på ena stället i sin artikel yttrat, att det befäl, för hvilket i 1833 års lönereglering boställen blifvit till eget bruk och nyttjande bibehållns, borde ännu vidare dervid bibehållas,, men på ett annat ställe, som klart synes, endast i ändamål att bevisa sitt påstående. att boställen, hemmansräntor och kronotionde icke kunna räknas tull det för rikets försvar angelägna indelningsverket, anfört, att om befälet har sådana sig anslagne, eller aflönas med kontant, bvilket senare eger rum vid några -regementen och i allmänhet i de lägre: graderna, lärer det ej rimligen verka på armåns tjenstbarhet. Finnes någon klok menniska, som häri kan upptäcka någon ringaste motsägelse? Och författaren frågar derföre i sin tur, hvad skall man säga om en sådan skriftställare? När man ej kan fatta så skilda frågor, gör man sannerligen klokast att ej skrifva, ty ingen läsare blir deraf upplyst, utan tror på hvad man skrifver. Städse framhafvas såsom förluster för befälet dess bidrag för tjenste-ackordernas amörtering; så äfven af insändaren. Man glömmer likväl härvid, att befälet undgår, mot förr, att utgifva, ofta högre ackorder och betala ränta derå. Det bör först upplysas, huru debet och credit slå ut i denna del, innan man klagar öfver utgifter i och för denna, af befälet sjelf förans:altade och godka oda åtgärd. Den uppgift insändaren slutligen meddelar om: minskningen i senare tider af befälet vid armåns ;ka. er och regementen hade i förevarande fall, oÅ frågan blott är om indelta armån, varit bevis:tide, om insändaren jemfört förr och nu endast hvad denna arme angått och egentligen upplyst, Om och huru många l vakanser nu äro i befälets fulla antal dervid. Att många af generalitetet, officerare vid de kungliga staberna och i generalstaben, som tillika icke äro anstälda vid regementena, af-I gått, och deras antal i senare tider minskats eller att vid de värfvade regementena vakanser, finnas, hör ej hit. — 1855 års rangrulls för armen, dertill författaren endast haft tillgång, visar det förhållande, att af de 1842 officerare, insändaren upptagit vid hela armån, vid de indelta regementena då voro 1052, deraf 37 underlöjtnanter surnumerärer, och 15 vakanser i samma grad. De deri upptagne vakanserna af 1 major, 2 ryttmästare, 8 kaptener och 1 förste löjtnant ha förmodligen berott på ännu ej skedd tillsättning af de lediga platserna. Inberäknar man likväl dease bland vakanserna (ehuru det icke är gifvet, att.de alla fylts ensamt från de indelta rege