all anmärka ut falgörakdet åf domåres i Hämdett om a Aligganden. äng härmed fäster jag äfven uppmårkarh al len omständigheten, ätt sedan landshöfar i hysshämde erhållit rätt att till obegräne 30 lopp i vissa fall förelägga domare viten, för att å dem till fullgörande af deras åligganden, bär uti 63.5 a blifvit inskränkt hos herrär hdshöfdingars hits varände omedelbara förmån, kollegier eller rikets öfverrätter, att förelägga och Illa landshöfding för uhderlåtenhet att vidtaga de gärder eller lemnå den embetshandräckning, som emålde myndigheter ega ått påfördra, till högre viTesbelopp 100 rår rmt; men om försummelsen än lock fortfar, skall förhållandet anmälas hos Kongl. :b. a sådan inskränkning, hvarom ieke talas i den gamla ndsköfdingeinstiuktionen, år visserligen redan förat stadgad i kammarköllegii instruktion af är 1838, men har ittills ieke varit ifrågasatt inom hofrätterna, Hår de såsom domstol påkallat någon landsköfdinrens embetsåtgärd, och är väl också, hvad dessa öfverrätter beträffar, i högsta gråd olämplig. Och då i fall låndshötdingeinstruktionen icke lärer kunha äda hofrätterna till efterrättelse, hermställer jag att ) må erhålla den förändrade redaktion, att någon skränkning derigenom icke sker i hofrätternas i dag, Era rätt att för underlåtenhet hos dem önderlydånde myndigheter ålägga de förhöjda viten Bofråtterna kuoda anse erforderliga för att bringa siha Beslut i verkställighet. Uti 31 af nyå itstroktionen, hvilken innehåller icke mindre än 20 momenter angående landshöfdingens åliggandeh, beträffande vården om sallmänna hushållniogen, samt de mål och ärenden som dermed ega gemenskap,, förekommer ett 11 mom. Hf innehåll: satt konungens befallningshafvande eger håfva tillsyh öfver god hushållning med och ändabsr yr användande af städernas allmänna medel, sanslagsoch donationsjords. Nu ger likväl 18 5 i gamla instruktionen en bestämd definition uppå hvåd indshöfdiogen i detta hänseende har att iakttaga, Hemnigen i det att dör ibland annat stadgas, att landshöfdingen åligger hindrå och förökomma, att det som fråmfärne kotuöfar, städernas fundatorer eller sändrå hafva till borgerskåpets bruk och nytta gifSylt a förofänät, icke inå fyckas derifrån och emot privilegier och resofationer drågas under några särskilta personer, som icke dråga korgare tunga och slast, ller att åf stadtös jord är gjord olika fördelSÄD; bps emellan, så att en del fått för D Yeket och ändra åter för litet eller ock alls intet ff, M., safnt att slik oordning och olikhet bör af ih dskoräitgen och magistraten Shdras. Denna 4 af 1734 5 instriktfön Har ytterligare blifvit förklärad Eöngt. Brefysn af den 25 Söpteinber 1745 och den 27 Äpril 1750; samt deri blifvit föreskrifvet, fird det bör tillgå vid undersökningarie angående ska oofdnifgar, så att Magistråten deröfver först Hörös ock höfdingen derefter gifver sitt ätslag in. Mm. Man ffågar sig nu trvd skäl, om dessx författätogar finv gälla i afseende på omfånget af Ridshö befättäing nied städernas ekonomi och förmen för hätis åtgöranden i dessa hänseenden? Är omen att orden i den nya instruktionen ändamktseäligt Envandshde af städernas medel och donätfonsjords sköla tillintetgöra allt-hvad genom äldre privilegiet och reiolutioner. blifvit härom stadgödt? Är meningen att borgerskapet härigenom förlorat sit företrädesrätt till donationsjorden m. mm? Detta är Hkväl ei både vigtig och ömtålig gren af köntdngens befallningshafvandes verksåmhet, hvarigenorr: et mängd tvister: och stridigheter kunnä Uppkomina emellan landshöfding, magistrater och städörnas invånare; så vida t. ex. dön förstoämde skulle anse sig, på grund af sin instruktion, ega en öyådighet att inblanda sig i städernas ekånomi oeh ått derom fatta beslut utan afseende på de särskilta ordningar eller privilegier; som finnas stadfästade, och utan ledning af något annat än hr ländskofdfägens omdöme. eller hvad han Kan anse vara sändatsålsenligt eller icke. Detta exempel är visst icke det enda som föranleder till tveksamhet, om den äldre instruktionen är upphäfd eller icke, ehuru detta i främsta rummet fästat uppmärksamheten, emedan det angår ett ärende, som med dem rikhaltiga erfarenhet man eger om henägönhetön til! -åtridigheter länens och städernas styrelser emeliad, måste anses vara af största vigt. Jag beråställer således att fikets ständer må hos Kongl. Maj:t anhållå, fattsredåktionen af 31-4 må ställas i närmare öfvereusstäfnmelse med de särskilta författningar, som -ärö gällande i afseende på omfånget af ländsköfdingens befattning med tillsyn öfver änvändandet af stadernås medel samt formen för Hans åtgöranden i dessa hänseenden. Vidare och or man öfvergår till i princip mindre våbentliga punkter, så har hr justitieombudsmannen i sincberättelse pag..9 anmärkt otydligheter i 3:och4 6 stadgandeny angående landssekreterares och landskarbrörares ansvärighet samt pag. 10 framstält erinör vid. 19 4 om -lTandshöfdingarnes vidsträckta skyldighet att våka öfver efterlefnaden af författningårne om lots-, båkoch fyrväsendet, samt pröfva allä frågor härom; hvilket torde föranleda till missförståhd om rätta gränsen emellan den pröfoingsrätt och den befattning, som tillkommer lotsdirektören jämte förvaltningen af sjöärendena och landshöfdingen, äfvensom vid den nya föreskriften i 27 4 2-mom., att-landshöfdingen-kan pröfva frigor om rättighet attå skog-och utmark hämta väglagningsämne, då ieke tvist derom uppstår som bör till domstols behausdling-hänvisas, hvilket i hr justitieombudsmannens tanka svårligen lärer kunna inträffa, deresticke låndshöfdingeinstruktionen skulle vilja lägga hinder i vägen för parterna att vid godvilligt åsämjande sjelfva uppgöra denna sin angelägenhet. 5-4 innehåller den reskrift, att från konungeny befallningshafvande ut, ende expedition skall, för att blifva gällände, vara Ddertecknad af landshöfding tbed:-föredragandens oötrasignation eller, i landshöfdingeds frånvaro, af dem som förvalta landseembetet; men i 50 4 finnas jemväl protokoll vid-muntligå-förhör, auktioner eller annan offentlig förrättnidg hänförda till: sespeditions, så vida de utlemrias öller utgå: Är det dåslandssekreterarei el ler-landskamreraren förment att utan laudshöfdingens: hambteckniog, der han vistas på orten; utlemna handlingar till pårhinwelser eller något slågs protokoll eller bevis? Före detta hafva dock landssekreterare och låndskaämrerare utån olägehhet kunnat utfärda flerahahda slags expeditioner. isEnligt 43 har låndskamreraren blifvit ålagdt at: hos;landshöfdingen föredraga.bland annat, alla de ärenden söm omförmälasi 23 4 Af dessa förekommer i 5 mom. frågan om lyftning aft medel och handlingar som: blifvit i lahdtrånteriet nedsatta. Detta är mellertid en fråga som kan röra enskil0: hellre tillhörå: den ju