Eme4ertil hade regeringen redan i Angusti, på grund af en enskilt framställning af br Ericson, och utan att komitn derom fått kännedom, än mindre erhållit tillfälle att deröfver få yttra sig, faststält vissa benämningar för stambanorna, bvarigenom komitån till en viss grad på förband, ehuru först i ellofte timman, fick sina händer bundna vid förslagets uppgörande. Först sedan komitn hade afgifvit det nämda betänkandet med de förslag, för hvilka vi redogjort, framträdde äfven öfverste Ericson med sitt tärskilta betänkande i ämnet, Då detta utlåtande afgafs af hr Ericson icke i egenskap af ledamot i den komitg, som hade alt yttra sig öfver jernvägarnes riktning, alldenstund ban redan have afsagt sig detta uppdrag, utan i egenskap af chef för utförandet af statens jernvägsbygnader, skulle man ha förestält sig, att yttrandet inskränkt sig till de frågor, som rörde anläggningssätt, arbetsplan och dylikt. Så var likväl icke förhällar det. Hr Ericson behandlade med den största utförlighet äfven frågan om jernvägsrnes riktning, och egnade dervid icke mindre än två tredj2delar af hela sitt betänkande ensamt åt b-mödaadet att bevisa, att den vestra stambanan borde dragas söder om Mälaren, en tanke som man likväl icke bade hört honom uttala, så länge han ännu sjelf var ledamot af komiter. Hade öfverste Ericson, sedan han icke mera var ledamot af komiån, någo: uppdrag att yitra sig öfver denna del af friganr Af den kungliga propoaitionen erfer man härom: att, sedan åt chefen för statens jerr.vägsbygnader, öfverste Ericaon, tillfäl!e !emnats a:t yttra sig angående sättet och ordningen för Utförandet af de sålunda föreslagna stambanorna, äfvensom öfver dithörande frågor i afseende på tillhandahållande af erforerliga medel samt anskaffande af arbetemanskap, ingeniörer, materiel m. m., har bemälte öfverste till chefen för Kongl. Maj:ts civi!deartement aflemnat ett skriftligt betänkande i ämnet och i sammanhang dermed äfven framstält sina åsigter rörarde antalet och riktningen af nämde stambanor. Man finner häraf ganska klart, såsom oss synes, att hr Ericson verkligen öfverskridit ant uppdrag, då han utsträckte sitt yttrande äfven till omfattande af frågan om banornas riktning. Vi anmärka icke detta, för att klandsa hr Ericson för det han yttrat sig äfven derom. Om man också alldeles icke kan tillerkänna honom samma kompetens i afseende på bedömandet af frågan om banornas lämpligaste sträckning, som i afseende på frågorna om sättet för utförandet, enär den umärkte ingeniörens insigter och erfarenhet, tillräckliga i senare afseendet, icke äro det i det förra, må det likväl icke förtänkas honom att hafva yttrat sin mening, äfven om han dervid på visst sätt öfverskridit sin befogenhet. Hvad vi deremot, vid nogare granskning af den kungliga propositionen, icke kunna undgå att klandra, är den förunderliga lätthet, för att icke säga lättsinnighet, hvarmed regeringen varit färdig att genast och snart sagdt en bloc såsom sitt eget antaga det af br Erioson på detta sätt framstälda förslaget, utan att lata någon sakkunnig myndighet å yttra sig dsrom. Den 18 sistlidne November nafgaf öfverste Ericson sitt betänkande, och den 28 i samma månad aflät regeringen redan till rikets ständer den proposition, för hvilken hr Ericsons förslag så helt och hållet lades till grund, att man uti densamma, med undantag af den knapphändigt behandlade finansplanen, knapast finner en tanke, som icke är lånad af hr ricson. Samma dag förklarades jernvägskomitån upplöst, utan att hafva fått yttra sig öfver hr Ericsons förslag eiler ens besvara de anmärkningar, som af honom blifvit gjorda emot komitens. Månne vi brista i skyldig aktning, var2 sig för br Ericson eller för konungens rådgifvare, om vi betvifla, att ett förslag af den vidtomfattande art, som det här framlagca kunnat af de senare tillräckligt pröfvas på en tid af tio dagar? Vi värdera, som sig bör, skyndsamhet i regeringsärendens behandling och afgöramde, men vi måste på det högsta beklaga, om denna skyndsamhet urartar till fjesk och endast vinnes på den mognare pröf ningens bekostnad.