Rättelse: I referatet i måndagens. tidning för diskussionen i presteståndet iörekomma följande ved. fel: i biskop Annerstedis yttrände, sista stycket, står: diskutera; läs: dissentiera; i biskop Thomanders yttrande, raden 1, står: nästföregående talare; läs: biskop Björck. SR s i Borgareståndet.i Presteståndets, skrifvelse om uppskof.med.val hi justitieombudsman, intilldess, frågan om Jöneförhöjning. för bemälde embetsman blifvit älgjord, begärdes på: bordet. — Statsutskottets utlåtande .n:r 18, angående rikets ständers. revisorers Berättelse, bifölls utom 5:te . och 38:de, , hvilka återremitterades. ; I 5:te ;hade utskottet, tillstyrkt, att rikets ständer hädanefter. måtte under förskottstitel anordnamedel tin sådana oförutsedda utgifter, hvilka, hittills, då de jej kunnat bestridas, af besparingarne å riksstatens hufvudtitlar, blifvit bestridda genom anvisningar på öfverskotten å statsverkets inkomster. Hr Björck åberopade sin häremot afgifna reservation, hvaremot hr Henschen försvarade utskottets förslag, såsom ett sätt att komma ifrån den närvarande. oredan, i följd iaf hrilken det, berodde. på en. slump. om ständerna finge del.af dylika anordningar, då rikets ständers revisorers. pluralitet kan vara mindre noggrann att göra anmärkningar, och. minoriteten hittills icke fått, siha reservationer .tryckta.i. revisionsberättelsen. I samma. syftning. yttrade sig hrr Rinman, Rudlin, och Ha lander. .:Hr Gråå instämde. deremot med hr Björek och yrkade; återremiss på den grund att, då Rögerår gen. hittills, endast undantagsvis. och med iattagande af. stor. varsamhet kunnat. göra, anvismingar. på öfver-skotten, å. statsverkets inkomster, anvisandet af jen särskilteförskottstitel innebure en uppmaning till regerihgen att med mera . frihet beträda denna bana. I .denna syftning yttrade, sig, brr Hasselroth, röker och... Billström. Återremissen beslöts, med 26 röster emot 25... Vid.38 S instämde ståndet i. hr Björeks reservation, shyari ban yrkade underdånig skrifvälse till KM:t till åstadkommande af. den, förändring i reglementet för .armåns . pensionskassa, att de, som hafva inkomster ur armens pensionskassa, men tillika på annat. håll hafva större löneinkomster, ej, så län ge detta förhållande. fortfar, må, uppbära pension; ur armåns pensionskassa,, helst denna. kassa till hufvbdsaklig: del tillkommit genom, statsbidrag. Vid 3 måm. af 41 , angående. underdånig. skrifvelse till K. M:t om: upphäfvande af. de inskränkningar att. till; arbete) använda fångar, som kongl. brefven den 22 Decemr ber 1846 och den. 12 Juni. 1852 innebära, uppstod en jlängre diskussion. si i Hr Ödmanssoninstämde i prosten Aroseniireservation, Hr: Henschen ansåg att. demoralisationen inom fän, gelserna tilllager i brist på .arbete,, Ingenting; är dessutom skadligare:än att den, som, är dömd tal arbete, .ej får arbeta... Sista riksdag beslöts att bestraffa stöld-med arbete; då. nu. hälften af alla brött som begås, -äron:tjufnadsbrott,. vore nödvändigt att bereda fåegarne tillfälle till:arbete. Lyckligtvis äro konjunkturerna för arbetet nu, vida bättre än de voro 1846, då den ifrågavarande författningen utfärdades försatt. mildra handiverkarnes ovilja öfver, den nys aäringsfeiheten.. Hr :Boman, ogillade. utskottets .beslut., Alt sysselsätta fångar med improduktift. arbete vore bätire är att låta.dem konkurrera med den fria arbetaren. Hr Muren fann i den rådande, svårigheten för nä: ringsidkarge att skaffa sigjarbetare, ett skäl att. tilstyrka utskottets förslag. I afseende på; hvad mar anmärkt, att fångars sysselsättning medlinnesämnad skulle nedtrycka arbetspriset för sömmerskor, ånmärkte tal. att, då linnet fås för vida bättre pris utomlands, införsel af färdigsydda linnektäder ej kan uteblifv2, hvarigenom den inhemska industrien erhål ler en mycket farligare fiende. Dessutom upplyste tal. att äfven qvinnor i hans hemort med mycken fördel användts såsom jernvtgsarbetare. d Hr Stolpe. Händtverkarnes klagan öfver konkurrens med fångar ihar föranledt de ifrågavarande tongl. brefven. Men detiär ej bloit bandtverkeriernå-som Jida intrång! af fångars ärbete, emedan intet arbete. gifres rom! ej inverkar på någon fri arbetares veeksamhet. Hvad slags arbete skall man då anvi-E åt fången? Detta beror dels på fångens skitkfighst, ty det är orimligt att; om han kav ett yrke, tvinga honom att lira eit annat, dels på fängelsernas beskaffenhet. Att vilja syssplsätta fången med improduktivt arbete vore att för: visa den förnuftige till oxens eller maskinens ståndpunkt, af sådant arbete skulle blott förvildning blif 7a följden. Det fel, hvaröfver man har rätt att klaga, läge deri, att styrelsen öfver fängelserna ej sökte förekomma, att arbetsprodukterna säljas till vanpris. Hr Hesselgren hoppades att regeringen fortfarande skulle skydda den fria arbetaren från konkurrens med fångar. Dessa trodde talaren bäst kunna användas till jernvägsarbeten. Å Hr Brodin ville att fångarne skulle sysselsättas med att tillverka jernvägsskenor, hvilket för närvarande ej Skulle. görsintrång i någon svenskmans verksamhet, Hr Lallerstedt erinrade huru skråintressets försvarare, ehuru få, ej försummade något tillfälle att ropa på skydd. Då fångar dömas till arbete, måste sådant anskaffas, hratvid Kufvudsaken är att gifva dem sådant, som de känna förrätta, och hvarsf de i ev framtid kunna draga nytia. -Talaren i trodde äfven att fångar bofde användas såsom arbetare vid jernvägarne, men ej af samma skäl som en: föregående talare, utan emedan disciplinen och arbete i fria luften förmånligt skulle inverka på fångarnes moralitet. Den nuvarande bristen på arbetare röjdes genom den långa tid af flera månader, som man nu måste vänta på fullgörandet af beställningar hos handtverkare. Antalet af fångna qvinnor vore lyckligtvis obetydligt, så att konkurrensen af derasarbeten vore ringa; men det onda ligger deri, att qvindans arbete i allmänhet ej betalas såsöm det borde, hvari talaren dock hoppades ändring i samma mån som annat arbete stiger i värde. Hr Bodell gjorde en dyster målning af-de ölyckor som upphäfvandet, af skråförfattningarne vållat. Hr Almgren ansåg att frågan ej tillhörtstatsutskottets Behandling. er AR Hr Nygren fästade sig äfven vid den felaktiga administrationen, Hvärigenom fångarnes arbetsprodukter försäljas till vanpris. å Hr Siolpe ansåg, att då 1846 års bref hindrade minskning i fångkostnaden, utskottet ej trädt utom gränsen för sin befattning genom sin framställning. Borttar man de hinder, som pamdå bref lägger för fångars sysselsättning, samt rätt ordnar administrationen, skola statsutgifterna för fångvården minskas och det möraliska syftemålet lättare uppfyllas, utan att likväl den frie arbetarens rått kränkes. Ve Vid anstäld votering godkändes utskottets hemställan med 31 röster mot 14, som voro för återremiss. Bondeståndet. I förmiddagens plenum hr man förehafvit och ge-, ögomgått Bankoutskottets berättelse n:o. 8 angående rikets ständers banks styre!se och förvaltning. 143 af denna berättelse har u::kottet till ständernas god kännande anmält follmäktiges den 19 Maj 1855 vidtagna beslut, hvarigenom birkodiskontravis oven blifvit bemyndigad att, vid sjukdömsoch andra laga förfall för tjensteman vid diskontverket, anvisa ersättning af 500 rdr bko per år till vikarien. Utskottets framställning bårutitnegn blef afsisgtn. 4, angående äntaget sckörd för osäker diskövtfordran, bifölle. Vid föredragnihg åf 12, fom handlar om bankens närvarande brist på sådant kopparmynt, som från banken utvexlas. förklarade Österman aig, byss den åsigten att fullmäktige fullgjort hvad. på dem arkomme, och hade bristen uppkommit genom det otillfredsställande skick, hvari myatverkets maskiner befinna sig. Mengel ansåg giltija käl ej vara anförda till ursäkt för förhållandet och yrkade återremiss. Rudberg upplyste att uiskottet hbadevsig,bekant, att kopparskiljemynt skulle erhållas nästa månad. Paragrafen återremitterades.. Slutligen bifölls slutpunkten, som tillstyrker full decharge tör full