1 afseende på förslagets form hade -tal. älskulgt att anmärka. Förslaget vore både för vidsträckt och för inskränkt på samma gång. En mängd personer; som idka borgerlig näring, vore uteslutna, t.ex. apo: tekare, boktryckare m. fl. Hurudant valsättet skulle vara, vore ej heller nöjaktigt bestämdt genom uttrycket: på vöfligt sätt,, d. v. s. på sätt regeringsformen föreskrifver. Men detta tycktes tal. omöjligt; ty genom förslagets antagande skulle en ny klass uppkomma, som i regeringsformen ej vore omnämd: Hvilken klass skulle då maka ät sig? Hvem skulle gifva vitsordet? Jo, säger man, detta kan hjelpas med ansökning hos Kongl. Maj:t; men vore det rådligt att åt K. M:t lemna ett sådant afgörande? Nej; knuten måste afhuggas och man komme till allmänna val och vådorna deraf. Vidare funnes under mom; 3 älltför obestämda undantag. Så t. ex. hvilka skulle enligt förslaget anses tillhöra presteståndet? Skulle man för detta ändamål vara prestvigd? Men sådane som icke äro det funnes redan i det högv. ståndet. Skulle således skollärare med presterlig tjenstårsberäkning hit hänföras? Hari rådde således en osäkerhet och obestämdhet, som ej borde finnas i en grundlag. Man funne häraf att stora formfel förekomma i förslaget. i Man hade sagt att medståndens beslut borde in-. verka på presteståndet; -en talare bade till och med påstått, att presteståndet blott, då heliga intressen förekomma, borde diskutera. Men för tal. vore hvarje plikt, han som riksdagsman hade, helig, och skulle han än komma att stå ensam, ville han ej svika sin förbindelse att rösta efter sin öfsertygelses kraf ett nej mot ett förslag, som för fäderneslandet kunde medföra framtida vådor. är Prosten Söderberg bänvisade till hvad han vid en föregående riksdag i ämnet yttrat, förenade sig i hufvudsaken med prof. Carlsson samt ansåg för öfrigt nya intressens inträngande i ett stånd medverka att n otarbeta något visst intresses alltför stora inflytande. i Döktor Björkman hade ej förbisett att i förslaget förekomma redaktionsfel, men som han hoppades att de otydliga punkterna i förslaget snart -framdeles kuade vinna förklariog eller ändring, vågade han derföre ej afslå hvad han i öfrigt gillade. Prosten Ljungdahl ville gerna unna orepresenterade inträde i representationen, men kunde ej förlika sig med de lumpna qvalifikationer, som härför enligt det hvilande förslaget fordrades och hvilka i en, om ock aflägsen framtid skulle komma att spränga hela vår ståndsförfattning. i Biskop Thomander ville tacka nästföregående talare för hans broderliga förmaning; behöfde ingen annan; så ansåg talaren sig behöfva erinra, att han vore här för annat än att skifta arf på jorden. För ett klander i och för sig borde visserligen icke rågon gifva vika, om en sak derigenom uppoffrades. Men klander kat vara obefogadt eller befogadt. Det gäl ler då först och främst att tillse, för hvilka angelägenheter vi äro här. För fosterlandets skull? Men vi äro ej de enda patrioterna. För att bevaka bor: gareståndets intressen? Det trodde talaren ej. Ett fel visste talaren att borgareståndet icke hade, nemligen att ej förstå sina intressen. Borgare räknade i allmänhet väl; bästa beviset derpå vore, att de flesta af dem kommit till välstånd. Tälaren hade sett borgerskap i både större och mindre städer, och funnit, att de veta rätt väl hevaka sina fördelar. Just för att icke vara tvungne; att försumma dem, hade de troligen också gått in på ifrågavarande representationsförändring. Det är ej obekant, att, när fråga är om riksdagsmannaval, många af dem bedja att icke blifva ihågkomna, säkerligen af den anledning; att de icke vilja försumma sina egna affärer, och anse sina intressen kunna bevakas lika väl af andra medborgare än just af sådana, som ha en firmd. De klarsynte männen skulle, äfven om detta förslag antoges, säkert vara betänkta på sitt väl. De nya representanterna, husegarne m. fl., skulle visst icke gifva borgrarne efter i omsorgen om hamnupprens: ningar, brooch kajbyggnader, skolhusbyggnåder m. m. i städerna. Om så vore, trodde talaren icke, att borgerskapets intressen vore så illa förstådda, att man för den orsaken borde afslå förslaget. Det skulle således vara för fäderneslandets skull man borde af: slå. Men hvad mera skada skulle det tillfoga fäderneslandet, om en husegare blefve representant, än om en skomakare eller skräddare blefve det? Om blott den förre lika väl bevakade fosterlandets intressen, som den senare, så vore ju målet. vunnet. Derföre, då nu borgareståndet, som saken närmast rörer, och som säkerligen förstår bättre än andra sina egna fördelar, lemnat bifall till förändringen, så vore talaren af biskopens i Göteborg mening, och trodde att man borde rätta sig efter nämde stånd. Man borde icke vika från sin öfvertygelse, det är sant; men tal., som icke vore fullt hemmastadd i saken, hadt kanhända en falsk öfvertygelse; hän kunde anse er sko vara. väl sydd, då kanske en skomakare trodde motsatsen; i sådant fall gjorde talaren säkrast ati han följde skomakarens. öfvertygelse och nedtystadt sin egen. Såge man på borgareståndets historia se: dan 1834 års riksdag, så funne man i detta stånd öfver hufvud så kallade liberala åsigter. Tal. vort icke fullt öfvertygad derom, att, om nu ifrågavarande personer inkomme i. ståndet, dessa åsigter, hvilka talaren för sin del, utan att hafva svurit någon fana, funnit sig i de flesta fallen böra biträda, skulle för framtiden bibehålla den pluralitet de bittills baft. . Det visade sig således i detta hänseende vara en försakelse af borgareståndet, då det gillat förslaget. Men George Dandin har så velat, och då man: får hvad man vill, är ju allt bra. Man hade invändt, att oikartade elementer skulle genom den ifrågasatta förändringen inkomma i borgareståndet. Men de likartade elementerna borde ju antagas vara der förut; skulle några insläppas, så vore väl dessa i en viss mån alltid olikartade. Äfven det högvördiga ståndet hade icke alltid äflats att vara enfärgadt; man hade visat sig benägen att äfven mottaga dem, som nyttja hvita västar och svarta halsdukar. Vid 1840 års riksdag var man villig att lemna inträde i presteståndet åt 13 ledamöter med blanka knappar, skollårarne. Ettredaktionsfel, hvarigenom man kom i den humoristiska belägenhet ati man ej fick klart, om frågan vore om 13 ledamöter eller I, var dock en oegentlighet, som åfven för den, som kunde svälja rätt stora redaktionsfel, gjorde förslagets antagande omöjligt, .ehuru det högvördiga ståndet eljest icke borde hafva något deremot. Säkert vore att genom ru under öfverläggning varande förslag nya förmågor skulle inkomma i borgareståndet; och detta vore af ieke ringa vigt. En värd talare hade yttrat bekymmer i afseende på redaktionen af förslaget. Han bade frågat hvad det å hvarje ort öfliga sätt,, mom. 2 pag. 20, ville säga. Talaren trodde att detta lätt skulle förstås om mar läste: momentet till slut. Man. funne då att det gåfves ett medelbart och ett omedelbart valsätt. Hade således -ettdera hittills öfvats,. skulle detta enligt denna bestämning fortfara. Detta vore en konklusion, som man väl kunde viga utan att löpa fara att rationalisera för mycket. Man ville hafva de orepresenterade intagna irepresentationen ; men man ville äfven, att de skola intagas i-ett stånd med samma intressen. Sedan man förgäfves försökt att bilda ett femte stånd, hade man nu återgått till försök att införlifva med dem, som förefionas. Och mindre skiljaktighet i intressen än den, som eger rum mellan borgareståndets nuvarande elementer och de nu föreslagna nya; kunde knappast finnas. Mar hade klandrat ordalagen i mom. 3, som innehåller ioskränkningar i den föreslagna rättigheten för vissa klasser, såsom otydliga, bland annat derföre att mar ieke kunde veta hvilka de huseller tomtegare vore, som till presterskapet höra och som på denna grund vore uteslutna. Men man kände deck väl dem, som lyda under preserskapets privilegier. En enda svårighet i afseende på denna bestämmelse förefuunes, och den rörde kongl. vetenskapsakademiens ledamöter ; men dess representanter inom det IN Set RO MD M Ft Dm OLM 3 pF OL Ne Ae mm ee ÅK mt br krk DA I JR Ht fö Kr Vr