aktige personer, skrymtare och bespotare varda förkunnade och utdelade. Kätteri är och förblir det att ej anse t. ex. en drucken prest böra höras både på predikstolen, för dopfunten och för nattvardsbordet, blott han ej afviker från de symboliska böckerna och .sakramentsformuiären. . Kätteri är och förblir det att begära af presten att han skall tro och lefva efter den lära han förkunnar. Ordet och sakramenterna äro vobjektiva makter, de der ej hafva att skaffa med pressens subjekt. Må detta vara än så tankiöst, själlöst, trolöst, gud!öst — det gör ingenting, säger biskop Martensen, blott den yttre intentionen eller den biotta gerningsviljan till att verkställa en kyrklig embetshandling är der. Den inre intentionen, ett andeligt sinne hos presten, det hör icke hit, det hör till ett annat område. (Se Svensk Kyrkotidning sid. 334). — —— Ty då måste man först .fråga, heter det på samma ställe, hvilka bevis på sin tro och kristendom presten bör afgifva, och vidare, om icke sådant dop, som blifvit förrättadt af en prest med starkare tro, är bättre än det som blifvit förrättadt af en klentrogen, samt slutligen, om icke dopets välsignelse förminskas, i fall den troende: prest, som förrättat det, sedermera affaller och icke längre blifver räknad till de pånyttföddes antals, Detta kan man kella en grundlig och djup: gående kritik af den donatistiska irrläran, det kan man kalla att vederlägga kättare! Till Redaktionen. af Aftonbladet. För dem som läsa tidningen Wäktaren och der tagit kännedom om en kritik af några utaf hr pastor Trottet utgifna. skrifter samt hr.pastorns svar derå, behöfver ej ytterligare förklaras hvarför nämde redaktion ieke vidare fortsätter denna strid. Men då hr T. vädjar till Aftonbladets publik, och Aftonbladet ansett rättvisan kräfva att intaga en hr T:s anklagelse:krift emot Waäktaren, anhåller red. af sist-: nämde: tidning härmedelst att inför samma forum jemväl få afgifva ett svaromål i största korthet. Uti flera skrifter har hr T. kriticerat och skarpt anfallit hvad ban kallar de officiella traditionerna, de erkända dogmerna, de antagna symbolerna m. m. d...hvaremot han sätter sin s. k. vevangbliska skrifctolkning,. Uti tvenne artiklar i Wäktaren sökte visas; att hvad hr T.:under ofvanförmälde namn anfaller och bestrider, icke är några mindre väsentliga. punkter, utan just de grundsanningar, hvilka under kyrkans alla tider ;bevarats ech varit gemensamma för alla kristliga bekännelser, samt att hvåd hr T. uppgifver såsom något mera evangeliskt, mera öfverensstämmande: med apostlarnes läras, i: sjefva verket icke är något annat än en förklädd och: förfinad rationalism. Då hr T; besitter mycken stilistisk. förmåga. och ikläderfsina åsigter en drägt,som för de.s.1k. bildade; men ofca i andeliga saker oförfarna: klasserna är högst lockande, ansågo vi nödyändigt att uppdaga de vackra ordens verkliga mening. Till svar å denna kritik fick. hr T. i Wäktaren införa tvenne utförliga artiklar, som upptags fem med fin stil tryckta spalter. Dessa artiklars längd nödgade.red. att införa dem i ett extra nummer, oeb vidfogades dervid på samma gång anmärkningar, för att ämnet: måtte blifva. med ens safslutadt.. ;;Ihågkommes nu, att. Wäktaren ieke år: en teologisk tidskrift, utan endast afser att i korthet för den större allmänheten redogöra för de märkligaste kyrkliga företeelserna, så torde lätteligen inses, att sedan red. fäst uppmärksamheten, vid : arten af hr T:s skriftställareverksamhet sam: han fått tillfalle att uförligen svara, red. icke vidare kunde fortsätta. en teologisk :strid,.som icke intresserar tidningens fleste prenumeranter, utan hvilken lämpligast utkämpas i teologiska. tidskrifter eller smärre skrifter. Vill hr T. fortsätta på detta faålt och. vidare, utgifva skrifter med. anfall emot de; xerkända dogmerna, så hoppas vi: dessa skola erhålla försvararg, så att hr T. omsider lär sig inse, att det ej är så farligt med det al honom förutsedda teologiens förfall, utan att nämde steologiv framdeles såsom hittills, oaktadt alla otros stormar, skall bestå genom tiderna. Redaktion af Wäktaren.