säkra, att han gjorde sig oändligt besvär härmed; men det är. emellertid icke han, som värit mig mest nyttig. — Hvem mer då, mamsell? — En storvikarie, herr marskalk I. med hvilken jag tillbringade någon tid. Jag försäkrar, att han verkligen Höll af mig och mycket bidrog till utvecklingen af min tålang. — Anfäktal — utbrast marskalken — det här stiger i applikationerna. År detta allt, mamsell? — Ack nej, Herr marskalk ! — svarade hon — den som uppriktigast intresserar sig för mig och ännu ger mig lektioner, äf en biskop, som nog skall rekommendera mig, om ni så önskar. — Namnen i denna bokstafligt sannå historia äro abbe Delille, abbe dEspagnac och koadjutorn af Orleans. Detta kan man ju kalla en äkta fransk historia. Andra brefvet (i Augusti 1786) innehåller en beskrifning på höfvets vistelse i Fontainebleau, samt beröm öfver drottningens utseende och sätt att vara, Om Ludvig XVI heter det: Konuhgen af Frankrike Visar sig ej i hofsöcieteten ; man träftar der hela den kungliga familjen ; men. konungen ser man ej annat än vid hans coucker;, hans lever och om söndagarne, då man gör honom sin uppvaktning. Han besöker aldrig drottningens spelpartier; han jagar och läser. Det är roligt att höra hoffolket yttra, då han ej jagar eller är på spektaklet: I dag gör kungen ingenting. Han arbetar nemligen då hela aftonen med sina ministrar., Tredje brefvet (i November 1786) är uppfyldt med små bagateller, pikant berättade, rörande abbt6 Maury, fru Genlis m. fl., samt huru på en middag hos ministern Vergennes förf. utfördes till bordet: på samma gång som spanske ambassadörens fru af värden, hvilken tog dem en under hvardera armen till undvikande af etikettskollisioner; en underrättelse hvilken troligen ingalunda förekom Gustaf III som en bagatell. Om Florians då nyss utkomna Numa. -Pompilius yttrar hon: Hans lagstiftare och krigare äro ej annat änherdar, utstyrda i hjelm och mantel; men det ligger någonting angenämt i stilen. Det är en oskyldig bok, och som fru du Deffant yttrade sig, det är just ingenting orätt uti att ha skrifvit det der. I fjerde brefyet af 1787 berättas huru marskalkinnan Noailles, vid underrättelsen om att det kungliga lagförslaget rörande vissa medborgerliga rättigheter för protestanter meddelats parlamentet, råkat i ett anfall af raseri och förtviflan, som komme att föra henne till grafven, i fall, söm troligt var, förslaget ginge igenom. Denna dam, hvilken predikade intoleransen likasom; en af öknens munkar i l4:de seklet, hade låtit författa en andäktig bok, oeh försedd med denna reste hon omkring på besök hos parlamentets ledamöter, till Hvilka hon lät lemna densamma jemte en biljett, hvaruti marskalkinnan Noailles shos hr N.N. rekommenderade religionen och lagarne. Då Necker blifvit återkal:ad till-ministeren, skref fru Stael till konungen af Sverge den 4 Sept. 1787 följande profetiska ord: Under andra förhållanden skulle jag med nöje ha för E. M. tillkännagifvit min fars utnämning, men nu då man lemnar i hans händer statsrodret, när allt är så nära ett skeppsbrott; är hela min beundran knapt tillräcklig att inge mig: förtroende. Och från detta ögonblick ser man scenen nästan på en gång förändras. Händelser af en oväntad storhet, åtföljda af förfärliga olyckor och brott, förskingra 18:de seklets sysslolösa och eleganta verld, och sätta i stället för de toma njutningarne helt andra förhoppningar och farhågor. Mar söndrar sig, man bekämpar hvarandra tills döden eller landsflykten gör en ända på alla meningsskiljaktigheter. De moderat liberala åsigter fru Stael hyste rörande revolutionen delades af hennes man. I den brefvexling :baron Stael under denna ud fVide mwvåd hvuunugvis, vsk peme oo uls dia vv förvaras bland de Gustafvianska papperen, finner man den: förstnämde oupphörligt förorda de nya principerna, folkens rättigheter, den ärofulla framtid, som väntade Frankrike och menskligheten. Han råder konungen att ej sätta sig emot dessa ädla, för framtiden fruktbärande grundsatser, utan snarare underlätta deras mäktiga fortgång. Gustaf III var emellertid långt ifrån att dela sin. ambassadörs nya åsigter. Ehuru hyllande 18:de seklets idger, så länge dessa höllo sig inom böckernas och konversationens krets, ville han ingalunda erkänna deras tillämpning på lifvet. Ludvig XV:s tidehvarf och tonen i Versailles voro för honom ännu alltid det yppersta mönster, och han förklarade sig genast från början såsom den gamla regimens försvarare. I följd häraf började ham fatta misstroende: för Stael, och lät ge befallning åt legationssekre:eraren att dagligen rapportera allt hvad som passerade. Baron Staels intima förhållande ill Reuterholm bidrog ock att öka konungens missnöje med-sin minister. Efter en lucka af nära tvenne, år i fru Staels korrespondens med könungen, förekomma omsider tvenne bref, de sista, hvilka egentligen. innehålla ett försvar för hennes fars, herines makes, hennes: eget handlingssätt, och på samma gång ett indirekt försvar för revolutionens allmänna principer, ingalunda för dess öfverdrifter. Idetförsta af dessa bref; dateradt den 16 Aug. 1789, beskrifver hon de, orimliga; anspråken hos adeln och hofvet, hvilka i Versailles .sågo hela riket. Förgäfves bjöd förnuftet, att man måste grunda konungens myndighet på hans popularitet, förgäfves hade hennes far inom. konseljen upprepat, att bakom de 600 representanterna stode millioner, färdiga att gripa till vapen; man behandlade med kögdrage et bvad man bort möta med vishet. Vid sin återkomst hade herr Necker funnit alla myndigheter tillntetgjorda, eller: blandade om hvarandra, den a div nd trå fila SKR fördt lila gnAm I. aw kl