Motiverna! Det gifs då några motiver
utropade Edvin. Det finnes således något,
något som kan urskulda benne.n
Ja — nöden. Ni har icke något begrepp
om den, utge man; men ni skulle bafva fött
göra en nära bekantskap med den fruktans-
värda gösten, om Siri blifvit er maka. Nå
väl, har ni redad glömt städerskans ord ?
Edvin kastade sig ned på en stol med hän-
derna för ansigtet.
Har ni förgätit att farmodern är lam och
blind ?
Lam och blind! skrek Edvin.
Visste ni det icke? Ah, jag förstår, hon
ville icke bedröfva er med sina lidanden.
Men jag som sett hennes förtviflade kamp
med nöden, hennes vansinniga ansträngningar
att bevara den lama oeh blinda farmodren
ifrån att känna, det fattigdomen i sin mest
tryckande gestalt .trädt öfver deras tröskel;
jag fattade en varm och innerlig tillgifvenhet
för detta barn, sf naturen estämdt för glädje
och lycka, men som med ett beundransvärd:
mod böjde sig under de bittra pröfningar ödet
sände; jag bjöd henne att uppoffra sin kär-
lek för att gälda hvad den arma blinda gjort
för henne; jag visade henne hela det elände
som låg framför henne, och jag frågade hen-
ne, om hon vöre nog svag att vilja draga er
och den gamla: med sig i armodets hårda
sköte. Hon uppoffrade sig för er båda.n
Doktorn tystnade. En paus uppstod. Efter
en stund återtog han:-
Men till bevis att jag icke är en tjuf, som
vill -bestjöla er på er lycka, så säger jag e
detta samt frågar eder: Kan ni betrygga Siri
mot nöd, kan ni bjuda henne en bekymmerfr;
framtid, då träder jag tillbaka, emedan hor
älskar er. Än roera, vill pi arbeta för benne
och för den lams, och trör pi er kunna för-
sörja dem, så återger jag Siri, sitt löfte och
aflägsnar mig. Ja, jag går så långt, att vill
i, efter den kännedom ni nu eger om de