FRA
Det nyföreslagna vigselformuläret.
(Insändt.)
Hvad säga väl Sverges tänkande fruntimmer om
det af herrar komiterades för handbokens revision
föreslagn: vigselformuläret? ij
I det nu brukliga beter det: mannens plikt är att
älska och ära sin kustru m.m. Så bör ock hustrun
med kärlek och tillgifvenhet möta sin man m. m.
Dessa senare ord hafva ej synts herrar komiterade
nog bibliska, efter de ej bokstafligen finnas der, ehuru
de äro fulit enliga med kristendomens anda. Men
ou för tiden synes andan gälla långt mindre än bok-
stafven för äfven sjelfva de så kallade andans mån.
De hafva således i stället föreslagit återupptagand-:
af gemla handbökeds ord: IHörrans vilja är, att man-
nen skall älska sn hustru, såsom Christus älskade för-
samlingen och hafver utgifvit sig för henne; så ock, ait
khustrir skall vara sin man underdånig, såsom — Her-
ranom; ty mannen är qvinnans; hufvud, såsom Christus
är. församlingens. Manngen :erinras således om sin
plikt, att älska hustrun, Någon kärlek å hennes sida
kommer ei . fråga. Hon skall blot! ara sin man
sken ONA EDNER ÅR ÄN A ng vo SAME ASEA ÅS FA Sr AREA FT sb EE AIAR
gjorde han sig ingen brådska att öppna dör-
ren, och snari hörde man äfven piskan smälla,
och de regande fortsätta siu färd inåt passet,
sjungande och skrattande, ehuru deras sång
och munterhet hemskt återskallade från de
höga klipporna.
Ack, msmimna ropade pilen åter; med
dem skulle vi visat fött åka till Fiu v ,
Åter log man öfver barnets oförklarliga lust
för en nattlig, promenad. I detsamma pazse-
rade ett lätt meln öfver dotterns blida an-
Iste, Hon, blickade eftertänksamt i elden och
drog så djupt ef:er andan, att det lät nästan
som-en suck. Den banade sig väg öfver ben-
nes läppar, oaktadt hon bemödade sig att
qväfva den. Plöteligt, apri tande till, kastade
hon rodnande en hastig blick omkring sig,
för alt se om någon ef de närvarande hade
blickat in i hennes hjerta. Främlingen frå-
gade henne hvad hon tänkte på.
På ingentingn, svarade hon med nedslagna
ögon, det smög sig endast en sådan under-
bar beklämning Öfver mig nu med ensn.
O, jag har alltid vaxit begåfvad med för-
mågan att läsa i menniskors hjertan, sade
han, till hälften allvarsamt. Skall jag af-
slöja ert hjertas hemlighet ( Jag vet nog hvad
det betyder, då ena ung flicka. öfverfalles af
en lätt darrning vid den varma brasan och
känner sig beklämd vid sin moders. sida.
Skall jag med ord tolka dessa känslor?
De skulle då icke mer vara en ung. flic-
kas känslor, om de kunde tolkas med: ordn,
ävarade bergets täcka tärna leende, men und-
vikande hans blickar.
Detta lilla samts.l iördes afsideg. Kanske
slog just då körlekens frö sina rötter i deras
bjertan, — en kärlek aå ren och helig, att
den endast i himlen fick slå ut sina sköna-
ste blommor, ty på jorden fick den icke mogna.
Qvzinnan älskar och dyrkar en sådan högsint
och ädel stolthet som bang, och den stolte,
begrundande mannen gripes oftast djupast er
an såd n okonstlad qvinlghet och oskuld som
henneg. Men under det de fortsatte sitt ty-
sta förtroliga samtal, och han med uppmärk-