oe —
Bref från Danmark.
Köpenhamn den 12 December,
Affärerna tyckas för ögonblicket befinna si
härstädes i ett slags stagnation. Man har bi
höft de sista veckorna på sig till att smäl
de tyska noterna och att fundera på saker
För öfrigt vet jag icke om man ännu funde
rat ut, men att ministåren åtminstone ick
definitift beslutat sig för något ultimatum, tro
jag mig ega skäl att antaga. Hr Scheel
som saken väl eljest närmast angår, har, son
ni vet, gifvit för några veckor alltsammans
helt enkelt på båten och begagnat tillfälle
att — göra ett besök i sitt landtdrosti Pinne
berg, der han uppträdt som bepansrad folk
talare och med ett äkta ä peltyskt storskräf
leri ganska grundligt komprometterat hr ge
heimestatsministern von Scheelen. Hvad hani
kolleger under tiden möjligen kunnat påhitt
för nödfallsutvägar att utjemna den stora frå
gan mellan de tyska stormakterna och Dan
mark, kan i det hela taget vara likgiltigt nog
enär sjelfva saken är af den natur, att den :
realiteten ingalunda förändras genom en elle
annan veckas uppskof. Liqviden mellan Tysk.
land och den danska helstaten måste upp:
göras på ett eller annat sätt, och respittiden
kan i hvad fall som helst numera icke blif-
va så fasligt lång.
Mångens förhoppningar fästa sig nu här
vid de nya pariserkonferenserna, der all verl-
dens oafgjorda frågor förmenas skola uppta-
gas till allmännelig diskussion. — Att den
lansk-tyska dervid skall förekomma, är något
som man åtminstone härstädes en gång för
alla fått i sitt hufvud; och osannolikt ställer
det sig visserligen icke. Hvad jag tror mig
med säkerhet känna, är. att såfftamt dessa
konferenser kommit att ega-rum för ett par
månader sedan, hade det utan tvifvel åtmin-
stone från franska sidan blifvit gifvet anled-
ning till den danska frågans upptagande på
Programmet. Men bärmed är man i alla fall
Just icke, vidare kommen, - Det. beror i främ-
sta rummet. på hvilken utsträckning man på
konferenserna vill gifva åt: denna frågas be-
handling, samt, när allt kommer omkring,
hvad resultat som här kan ha mesta chan-
cen för sig. Ämnar man endast till debatte-
rande upptaga de närmast föreliggande tviste-
ämnena mellan tyska- förbundet och den
danska helståten — för att måhända söka
genom koncessioner å ömse sidor åstadkom-
ma ännu ett nytt arrangement för ögonblic-
ket — eller är man beredd på att gå vidare
och. föranleda en radikal efterräkning med
sjelfva den danska successionsordningen af
den 31 Juli 1853, helstatens innersta vital-
moment? — Så länge härom intet är kändt
och visst, torde det framgent få anses för en
riktigare politik att arbeta på egen band, för
Big sjelf och på oafhängig botten, än att glad-
lynt öfverlemna sig åt förutsättningar, hvilka
ännu åtminstone tyckas sväfva så tämmeligen
ins Blaue hinein.
Nyheten om amiral Virgins beskickning till
danska hofvet bar på sätt och vis här motta-
gits med ännu mera odelad tillfredsställelse,
än den om de nya pariserkonferenserna, inom
de kretsar, der man öfverhufvud taget tänker
på Danmarks framtid och har ett nägorlunda
öppet öga för hela den närvarande siuatio-
nen. Man har i sjelfva verket länge här be-
klagat, att man från svensk offciel sida tyck-
tes i denna kritiska tidpunkt nöja sig med
att följa de danska affärerna på ett tämmeli-
gen indirekt sätt och endast på lingväga häll;
man gör sig nu den förhoppning, att det nya
svenska extraordinära sändebudet, som eger
etc namn för att vara en diplomat med erfa-
renhet, blick och hållning, skall bär lyckas
Vinna mycken förspild tid igen och ställa
mänga ting på en redigare fot. Att han å!
andra sidan icke med samma känslor af belå- i
tenhet skall helsas inom de reunioner i bufvud- i
staden, der de nyligen med sina danska ordnar I
ker behängde otrogne gliäcksburgske prin- j
sarne-i.den sista veckan utgjort dagens lejon,
it ganska naturligt, men betyder icke syn- HH
nerligt i fråga om den större politizxen, och :
mas förde dessutom få antaga att hr Virgin V
är för sin del på förhand tillräckligt beredd:
derpå. ls
Ni bar sett, att inom Skandinaviska säll-)-
skapet härstädes fräga blifvit väckt om en
upplösning. Ni skall icke missförstå d-:nna i
lömarche ; saken är den, att man i de sista l.
iderna endast blifvit allt mer och mer öfver- ;
ygsd om att det slags: verksamhet, sällska-
vet hittills utöfvat (genom föredrag, utgif-
jande af svenska antologier o. s. v.), icke?
ängre vore fullt ändamölsenlig, samt att in-
rescet från den stora pluralitetens sida för
;esagde inskränkta och speciella verksamhet
ckså uppenbarligen blifvit allt mera matt.
Man . har derför insett, att sällskapet; i den
orm det hittills: bestått, vore numera tämmeli- : ?
en öfverflödigt och man har velat förekom-
rn