monument st marmör eller en granitpelare, eller ett ärofullt namn i tacksamma medmengiskors Bjertan. ul an En besynferlig stämning har bemäktigat sig Oss alla, sade husmodern med tårar i ögonen. Mau säger att det bebådar något sorgligt, då menitiskors tankar irfra hit och dit och bygga upp granna låftslott. Hör bara på barnen I ; : Alla lyssnade. De yngsta barnen hade man bragt till sängs i ett inre rum, till hvilket dörren stod öppen, så att man kunde höra hura de ifrigt pratade med hvarandra. De tycktes allesamtman blitvit smittade af de äldre kring spiseln med lusten att bygga skimrande luftslott, ty de täflade ätt öfverbjuda hvarandra i fantastiska önskningar och barnsliga planer vad de skulle göra, då de blifvit fullväxta män och Gvionor. Plötsligen ropade en liten knubbig pojke till sin mor: vet du, mamma, hvad jag skulle önska? Jo, jag skulle vilja, att pappa och mormor och vi alla och främmanden med nu genast skul!e vandra ut, raka vögen tll Flume, och taga ose en dugtig klunk af dess klara vattenn. Alla började skratta åt barnets besynnerliga infall att lemna sin varma bädd och draga dem ifrån en treflig brasa, för att sent på natten promenera till Fjume, en bäck, som störtar sig öfver lösryckta klippblock, djupt inuti passet och ett godt stycke ifrån deras bo ning. Goisen hade knapt sutat att tala, då mån börde en vagn närma sig Jlångsåt vägen, och ett ögonblick stanna utanför dörren. Den tycktes inrymma ett par eller tre unga karlar, som sökte muntra upp sitt sinne med en glädtig sång, hvars brutna toner då och då genljödö mellan klipporna, under det sängarne tycktes vara obeslutssamma om de skulle fortsätta sin resa elle stanna här öfver natten. Pappan, sade flickan, Ååe ropa ditt namn. Mea den gode mannen tviflad på att de verk1 hade ropat på honom, och ville ogerna visa sig alltför vinningslysten genota att sjelf inbjuda förbiresande till sitt bus. Derföre