ära gradmätare på ortens affårslif och industri, så jemföre man dem på nämde sidor, det antal ångoch seglande fartyg, som å hvardera äro sysselsatta, antalet resande, postforslingen, diligenserna m. m., härvid ihogkommande, att om det funnes varor och någon betydligare persontrafik på södra sidan, som påkallat någon lifligare kommunikation med andra orter, så väl redan befintlige landsvägar som nämde sjöars stränder på båda sidor äro och varit lika tillgänglige; på södra sidan. är.skjutsningsbesväret ej ens så tungt, att entreprenader. blifvit ingångna, och posten i vestra delen. af, S3dermand sochsöstra af Nerike är:så obetydlig att ingen :postiljonbe höfver åtfölja den, utan : forslas den af den skjut: sände -ensam. . Den kongl, propositionen upptager ganska. riktigt, att en.jernbanas slutpunkter äro af underordnad vigt, jemförd med: rörelsen orterna emel lap; och om man betänker att, utom de-varor, som å en jernbana på södra si !an ;komme! att fortskaffas från och till dessa slutpunkter, föga tillökniog af lastade vagnar skulle-å nu afhandlade-dek af vägen. erhållas, mer; än den korta tid af året då landtbrukaren -afyttrar den, spannmål; som ej-iorten åt-.. går, då deremot på den. norra sidan såvälden ofant liga, trafik, som,.-redan förefinnes,. orsakad: såväl af bergsbrukens många effekter som den mängd bandelsvaror, som till dessa orter afsättas, äfvensom, hr landtbrukets produkter och den istora:persontrafiken från så väl de tätt bebygda orterna, som flere folkrika städer, den. ökade industri; hvaraf denvarsida är mäktig i anledning af de många vattendrag, sem i och från bergslagsorterna nedstörta i sjöarnexder den utveckling jordbruket på vidsträckta orter skulle erhålla. genom kommunikation med de: outtömlig: kalklagren i Tysslinge, Hidinge och Knista socknar af Örebro län, der bränningen sker med skiffern hvari kalkstenen ligger, de många bibanor, som af enskilta bolag på bela, dennasrsida skulle sluta sig till stambanan, så kan man icke annat än likna en jernbana-på södra sidan vid ett träd med endast få, största delen af året kala, grenar, och sora icke utar understöd kan hållas uppe, då deremot en på nörra skulle komma att. likna ett med många, hela året om friska grenar, hvilka alla bidroöge till stammens tillväxt, underhåll och sjelfbestånd; ty förgäfves iuvänder. man, att bergsbrukens alster icke skulle kömma att söka denna väg; på de i Vermland red n befintlige jernvägar forslas föga dun och bomull, utän bergsbrukens.prodakter från orten samt handelns och jordbrukets tillbaka. I militSriskt hänseende ansåg Sköldberg det icke vara någon förlust, att Pi den norra bastigt kunna föra Nerikes, VestmanJands och Uplands regementen, i stället för på den södra Nerikes och Sjdermanlands Såsom skal för den södra banan anföres, att den skulle blifva 3 nl kortare till Göteborg och Norge, än den norrd, men utom det att framtiden säkerligen kommer att visa det den södra bahän, om den kommer att Vanläzgas, icke utan årliga stätsbidrag kan uppehållas då den undviker ståder och orter, der händel och industri finnas, så Aunde man vara fullkomligt öfvertygad öm att kostnaden: för denna bänas anläggande utefter de södra bergen här i StockKolm öfver trenHe vikar af Mölären, i verkligheten blifver så stor, ätt räntan på detta kapital skall öka fråkten på banan, eller fordra årligt ansläg, fullt motsvarande den Dägot längre vägen på norra; att nu ej tala om hinder och ofägenheter för seglationen på Mälaren här eller ytterligare igenfyllning och fördämning af det billigt, öfverklagade, redan för trånga ätloppet af denna sjö. Då härtill kormer att på förra sidän kan få inlösas en flere mils dels nära färdig och dels färdig jernbana, den rikets ständer en gång orohuldat, Bvarigenom banan ett eller annat år förr Blefve färdig till begagnande; så Ville Sköldberg förorda deh väg, der jernbanan i möjligaste måt:o kan bära sig. Hultman, alla representanternafrån Dalarne, Olof Olsson från Olsäters törp-m. fl iostämde. nå Y Östman vill, men kan ej sätta sig emot strömmen. I politiskt afseende ansåg han jernvägen böra å genaste vägen till Norge, mej han ville icke att man skulle teglementera härutintan. I princip gillade han hr Ericsons förslag att jernvågar icke skulle förläggas utmed sjöstränder, ttåll genom de bredaste landsträckorna. : Glad yrotesterade mot held jernvägsförslaget. Han ville icke att de erforderliga penningarne skulle beviljas. Ej heller ansäg håt lämpligt att fycka 10,000 iman arbetäre från jordbruket. Soldaten är icke för att bygga vägar i fredstid, utan har en helt annan bestämmelse. Till detta ärbete, om det nödvärdigt skulle sättas i verket, kände man taga arbetars från Långholmen och deras gelikar. Nils Svensson från Skåne erkänner icke br Eriöson såsom ef ofelbar åuktöritet; Han änser sig böra uttala åtskilliga anmärkningar mot södra ståmbandns förläggning, hufvudsakligen utgående på att det varit bättre lägga den omkring en tmil längre österut, och således närmare den ort, från hvilken Nils Svensson är komiterad; samt att den från Jönköping icke skulle gå till Faltöping, utam till Linköping: Sahlström ansåg att hr Ericsons förslag och vägen s der om Mälaren var den rätta. Helsv hade hon sett att man icke vidrört de militära skälen. Då en talare berättat sig hafva sett sörmländningarct odla säd uppe i bergen, så borde han deraf ha funnit sig öfvertygad att den i Södermanland befintliga odlingsfiiten bör sättas i tillfälle att genom Jittade kommunikationer utveckla sig. Men man bör icke blott afse bergen, utan äfven den fruktbara delen ar Södermanland och Östergötland, som man kallat vår: lands Canaan: Den befarade svårigheten för jordbruket af den stora arbetspersonalens undvarande ansäs Såblström icke vara sä mycket att frukta då arb-iena fördelas på flera ställen. Ifråga om Stockholmsbangårdårnes förening tillen enda erinrade han de!s öm den mindre underhållskostnad, som. derigenom skulle uppstå dels om den lätthet, hvarmed våror derigenom kunde ölvergå från den ena banan till den andra. Vidare crinrade Sahlström om de besparingar, som skulle uppkomma på den södra vägen derigenom att den vär flera mil kortare. Då man förespeglat att den norra vägen vore ätt föredråga framför den södrå äfven af det skäl, att staten skule kunna få inlösa Köping-Hultbanan, så att trafiken förr skulle kunna öppnas norr om Mälaren, så ville Sab!ström meddela, att hah hade sig nogsamt bekant, det Köping-Hultbanan är så slarfvigt bygd alt den inom få år måste ombyggås, och att det således skull: vara en ren förlust att nu öfvertaga densamma. De enda betänkligheter Sahlström hyser mot förslag: äro: att tiden för alla dessa arbetens utförande, tnligt hans förmenande, är för kort tilltagen, och att det måhända skall bli omöjligt att anskaffa de erforderliga medlen. Fullmäktige i riksgäldskontorec hade vid sistlidne riksdag blifvit berättigade att göra upplåningar, meh hade Kunnät verkställa sådana blö:t till ett obetydligt belopp, och nu är det svårare sit få lån än då. Icke heller trodde Sahlström ständerna vara lagligen. berättigade :att ;belasta efterkommande med en ofantlig skuld. Han ville derföre.s t till jernvägsbygnaderna skulle användas alla de meädel, som inflyta genom bränvinsskatten; vidare de CSES TENS SES RTR NEAR ITNE RET SONEN REN tr monument ef marmör eller en granitpelare, eller ett ärofullt namn i tacksamma medmenniskors Hjertan. En besynnerlig stämning har bemäktigat sig Oss alls, sade husmodern med tårar i ögonen. Mau säger att det bebådar något sorgligt, då meniiskors tankar irra hit och dit och bvesa unpn orannå luftslott. Hör bara