ära gradmätare på ortens affårslif och industri, så
jemföre man dem på nämde sidor, det antal ång-
och seglande fartyg, som å hvardera äro sysselsatta,
antalet resande, postforslingen, diligenserna m. m.,
härvid ihogkommande, att om det funnes varor och
någon betydligare persontrafik på södra sidan, som
påkallat någon lifligare kommunikation med andra
orter, så väl redan befintlige landsvägar som nämde
sjöars stränder på båda sidor äro och varit lika
tillgänglige; på södra sidan. är.skjutsningsbesväret
ej ens så tungt, att entreprenader. blifvit ingångna,
och posten i vestra delen. af, S3dermand sochsöstra
af Nerike är:så obetydlig att ingen :postiljon- be
höfver åtfölja - den, utan : forslas den af den skjut:
sände -ensam. . Den kongl, propositionen upptager
ganska. riktigt, att en.jernbanas slutpunkter äro af
underordnad vigt, jemförd med: rörelsen orterna emel
lap; och om man betänker att, utom de-varor, som
å en jernbana på södra si !an ;komme! att fortskaf-
fas från och till dessa slutpunkter, föga tillökniog
af lastade vagnar skulle-å nu afhandlade-dek af vä-
gen. erhållas, mer; än den korta tid af året då landt-
brukaren -afyttrar den, spannmål; som ej-iorten åt-..
går, då deremot på den. norra sidan såvälden ofant
liga, trafik, som,.-redan förefinnes,. orsakad: såväl af
bergsbrukens många - effekter som den mängd ban-
delsvaror, som till dessa orter afsättas, äfvensom, hr
landtbrukets produkter och den istora:persontrafiken
från så väl de tätt bebygda orterna, som flere folk-
rika städer, den. ökade industri; hvaraf denvarsida
är mäktig i anledning af de många vattendrag, sem
i och från bergslagsorterna nedstörta i sjöarnexder
den utveckling jordbruket på vidsträckta orter skulle
erhålla. genom kommunikation med de: outtömlig:
kalklagren i Tysslinge, Hidinge och Knista socknar
af Örebro län, der bränningen sker med skiffern
hvari kalkstenen ligger, de många bibanor, som af
enskilta bolag på bela, dennasrsida skulle sluta sig
till stambanan, så kan man icke annat än likna en
jernbana-på södra sidan vid ett träd med endast få,
största delen af året kala, grenar, och sora icke utar
understöd kan hållas uppe, då deremot en på nörra
skulle komma att. likna ett med många, hela året
om friska grenar, hvilka alla bidroöge till stammens
tillväxt, underhåll och sjelfbestånd; ty förgäfves iu-
vänder. man, att bergsbrukens alster icke skulle köm-
ma att söka denna väg; på de i Vermland red n
befintlige jernvägar forslas föga dun och bomull, utän
bergsbrukens.- prodakter från orten samt handelns
och jordbrukets tillbaka. I militSriskt hänseende
ansåg Sköldberg det icke vara någon förlust, att Pi
den norra bastigt kunna föra Nerikes, Vestman-
Jands och Uplands regementen, i stället för på den
södra Nerikes och Sjdermanlands Såsom skal för
den södra banan anföres, att den skulle blifva 3 nl
kortare till Göteborg och Norge, än den norrd, men
utom det att framtiden säkerligen kommer att visa
det den södra bahän, om den kommer att Vanläz-
gas, icke utan årliga stätsbidrag kan uppehållas då
den undviker ståder och orter, der händel och indu-
stri finnas, så Aunde man vara fullkomligt öfverty-
gad öm att kostnaden: för denna bänas anläggande
utefter de södra bergen här i StockKolm öfver tren-
He vikar af Mölären, i verkligheten blifver så stor, ätt
räntan på detta kapital skall öka fråkten på banan,
eller fordra årligt ansläg, fullt motsvarande den Dä-
got längre vägen på norra; att nu ej tala om hin-
der och ofägenheter för seglationen på Mälaren här
eller ytterligare igenfyllning och fördämning af det
billigt, öfverklagade, redan för trånga ätloppet af
denna sjö. Då härtill kormer att på förra sidän
kan få inlösas en flere mils dels nära färdig och
dels färdig jernbana, den rikets ständer en gång oro-
huldat, Bvarigenom banan ett eller annat år förr
Blefve färdig till begagnande; så Ville Sköldberg
förorda deh väg, der jernbanan i möjligaste måt:o
kan bära sig. Hultman, alla representanternafrån
Dalarne, Olof Olsson från Olsäters törp-m. fl io-
stämde. nå Y
Östman vill, men kan ej sätta sig emot strömmen.
I politiskt afseende ansåg han jernvägen böra å
genaste vägen till Norge, mej han ville icke att man
skulle teglementera härutintan. I princip gillade
han hr Ericsons förslag att jernvågar icke skulle för-
läggas utmed sjöstränder, ttåll genom de bredaste
landsträckorna. :
Glad yrotesterade mot held jernvägsförslaget. Han
ville icke att de erforderliga penningarne skulle be-
viljas. Ej heller ansäg håt lämpligt att fycka 10,000
iman arbetäre från jordbruket. Soldaten är icke för
att bygga vägar i fredstid, utan har en helt annan
bestämmelse. Till detta ärbete, om det nödvär-
digt skulle sättas i verket, kände man taga arbetars
från Långholmen och deras gelikar.
Nils Svensson från Skåne erkänner icke br Eriöson
såsom ef ofelbar åuktöritet; Han änser sig böra ut-
tala åtskilliga anmärkningar mot södra ståmbandns
förläggning, hufvudsakligen utgående på att det va-
rit bättre lägga den omkring en tmil längre österut,
och således närmare den ort, från hvilken Nils Svens-
son är komiterad; samt att den från Jönköping icke
skulle gå till Faltöping, utam till Linköping:
Sahlström ansåg att hr Ericsons förslag och vägen
s der om Mälaren var den rätta. Helsv hade hon
sett att man icke vidrört de militära skälen. Då
en talare berättat sig hafva sett sörmländningarct
odla säd uppe i bergen, så borde han deraf ha fun-
nit sig öfvertygad att den i Södermanland befintliga
odlingsfiiten bör sättas i tillfälle att genom Jittade
kommunikationer utveckla sig. Men man bör icke
blott afse bergen, utan äfven den fruktbara delen ar
Södermanland och Östergötland, som man kallat vår:
lands Canaan: Den befarade svårigheten för jordbru-
ket af den stora arbetspersonalens undvarande ansäs
Såblström icke vara sä mycket att frukta då arb--
iena fördelas på flera ställen. Ifråga om Stockholms-
bangårdårnes förening tillen enda erinrade han de!s
öm den mindre underhållskostnad, som. derigenom
skulle uppstå dels om den lätthet, hvarmed våror
derigenom kunde ölvergå från den ena banan till
den andra. Vidare crinrade Sahlström om de bespa-
ringar, som skulle uppkomma på den södra vägen deri-
genom att den vär flera mil kortare. Då man före-
speglat att den norra vägen vore ätt föredråga fram-
för den södrå äfven af det skäl, att staten skule
kunna få inlösa Köping-Hultbanan, så att trafiken
förr skulle kunna öppnas norr om Mälaren, så ville Sab!-
ström meddela, att hah hade sig nogsamt bekant, det
Köping-Hultbanan är så slarfvigt bygd alt den inom
få år måste ombyggås, och att det således skull:
vara en ren förlust att nu öfvertaga densamma. De
enda betänkligheter Sahlström hyser mot förslag:
äro: att tiden för alla dessa arbetens utförande, tn-
ligt hans förmenande, är för kort tilltagen, och att
det måhända skall bli omöjligt att anskaffa de er-
forderliga medlen. Fullmäktige i riksgäldskontorec
hade vid sistlidne riksdag blifvit berättigade att göra
upplåningar, meh hade Kunnät verkställa sådana blö:t
till ett obetydligt belopp, och nu är det svårare sit
få lån än då. Icke heller trodde Sahlström ständer-
na vara lagligen. berättigade :att ;belasta efterkom-
mande med en ofantlig skuld. Han ville derföre.s t
till jernvägsbygnaderna skulle användas alla de me-
ädel, som inflyta genom bränvinsskatten; vidare de
CSES TENS SES RTR NEAR ITNE RET SONEN REN tr
monument ef marmör eller en granitpelare,
eller ett ärofullt namn i tacksamma medmen-
niskors Hjertan.
En besynnerlig stämning har bemäktigat
sig Oss alls, sade husmodern med tårar i
ögonen. Mau säger att det bebådar något
sorgligt, då meniiskors tankar irra hit och
dit och bvesa unpn orannå luftslott. Hör bara