vara Herthas mening, att alla qvinnor ega
sådana der kunskapssökande andar och skulle
vilja eller kunna bli dylika kunskapsidkande
frun immer? — Bådadera lika litet som alla
ynglingar! Nog vet Ernst Ludvig huru mån-
ga gossar gå ut ur skolans första klasser för
att egna sissåt Jifvets allehanda yrken, hvilka
mera passa för deras anlag eller lefnadsom-
ständigheter, och att det, till och med vid
akademierna, finnes mången, som slutar innan
ban hunnit parnassens högsta topp. Men
hvilka af dem gå längst på kunskapens bana?
Månre icke de, som -sträfva att bereda sig
till någon utmärktare, mera inflytelserik plats
i samhället? Så ock med qvinnan. Ju högre
plats i samhället hon vill intaga, desto vigti-
gare måste det vara för henne, att kunna på
hufvudets och själens vägnar vara densamma
värdig. Om till och med, HKvilket dock inga-
lunda är nödvändigt vid inrättandet af högre
bildningsanstalter för fruntimmerydessa skulle
emensamt: med ynglingar söka kunskap vid
a källor, hvarur dem framväller, har? då er-
farenbeten visat några så rysliga vådor deraf,
att t. ex. Upsala dämer gerna bevistade Geijers
och, Atterbo ss föredrag, och att de gemen-
gamt- med universitetetssmedborgare! njöto- af
de storatadetaflor från häfdens eller diktens
lustgårdar desså mästare upprullåde? Ettrent
sinne fruktar inga faror, gom! det tror sig
kunna besegra! :
Ernst: Ludvig medgifver , att. ingen lag
stänger qvinnamn: från de fria könsternas, de
sköna vetenskapernas utöfning (ehuru dessa
rättigheter först i senare tider hafva blifvit
dem medgifna. och ännu, ej så sällan böstri-
das dem); men påstår, att qvinnor, begäf-
vade med storaxanlag för vetenskapen, höra
till de-sällsyntaste: undantag. — Först och
främst torde; vid en blick på äfven den man
liga delen af menniskoslägtet, det böra er-
kännas, att ostora anlag för vetenskaperna
äfven der varitoch äro sällsynta,. ehuru. rätt
många kunna och få begagna medlen att in-
hämta både goda och fruktbringande kunska-:
per och till och med vetenskapliga insigter.
För det andra kan man med skäl fråga, huru
Ernst Ludvig. vet, att .qvinnorna sakna lika.
oda: anlag -somsmännerna, då: veterligen så
alldeles litet hittills blifvit gjordt: för odlan-
det och uppöfvandet af dessa anlag. Och
för det tredje torde ock med lika mycket fog
kunna frågas, om Ernst Ludvig tror, att de